Erik Moberg: Svensk energipolitik

Home

Erik Moberg:
Svensk energipolitik, appendix 2
© Erik Moberg och Svensk Energiförsörjning AB

1945 1950 1960 1970 1980

1946 1951 1962 1971 1981

1947 1954 1963 1972 1982

1948 1955 1964 1973 1983

1956 1965 1974 1985

1957 1966 1975 1986

1958 1967 1976 1987

1959 1968 1977

1969 1978

1979

Slutnoter

Appendix 2:
ENERGIPOLITISKT INTRESSANTA HÄNDELSER FR O M 1945¹

1945

(1) MAJ: Den europeiska delen av andra världskriget tog slut.

(2) JULI: Den första rent socialdemokratiska efterkrigsregeringen tillträdde. Per Albin Hansson var statsminister och Tage Erlander ecklesiastikminister.

(3) AUGUSTI: Atombomber fälldes över Hiroshima och Nagasaki. Händelserna gav för de icke direkt initierade - bl a den svenska regeringen - den första påtagliga kännedomen om atomenergins praktiska betydelse och möjligheter. Vid sidan om den militära tillämpningen fanns också en civil sådan.

(4) AUGUSTI: Oljeutredningen 1945 tillsattes för att ge "förslag rörande statlig kontroll av importen av och handeln med bränn- och smörjoljor". Utredningen var en av flera liknande branschutredningar som tillsattes av den nya socialdemokratiska regeringen. Betänkandet kom i februari 1947. Majoritetens förslag om ett statligt oljehandelsmonopol genomfördes aldrig.

(5) NOVEMBER: Den första svenska atomenergiutredningen, den s k atomkommittén, tillsattes av Tage Erlander, som vid denna tid handlade forskningsfrågorna inom regeringen. Erlander hade nära kontakter med fysikprofessorn Torsten Gustafson och via honom även med Niels Bohr. Kommitténs uppdrag, som skulle utföras snabbt, var bl a att klarlägga "hur atomkärnforskningen lämpligen bör organiseras" och att "finna lämpliga metoder till tillgodogörande av atomkraften för fredliga ändamål". Kommittén bestod väsentligen av framstående forskare. Vid sidan om sina utredningsuppgifter fick kommittén snart också myndighetsfunktioner, bl a som något som i realiteten var ett atomforskningsråd. Kommitténs första betänkande i vilket bl a föreslogs en betydande expansion av atomforskningen vid universiteten och de tekniska högskolorna kom redan i mars 1946 och det andra i april 1947 (punkt 7). Med tillsättandet av atomkommittén hade det svenska utvecklingsarbetet inom atomenergiområdet tagit sin början.

1946

(6) OKTOBER: Efter Per Albin Hanssons död blev Tage Erlander statsminister och ordförande i SAP.

1947

(7) APRIL: Atomkommittén lade fram sitt andra betänkande. Enligt kommittén var atomenergin av så "vital betydelse för landets framtid" och "de erforderliga beloppen så stora" att staten måste inträda som huvudintressent i verksamheten. Samtidigt var det emellertid enligt kommittén viktigt att näringslivet engagerades. Kommittén föreslog därför att verksamheten skulle drivas i ett bolag med staten som huvudintressent, men med andra minoritetsdelägare.

(8) NOVEMBER: AB Atomenergi bildades i enlighet med atomkommitténs förslag (punkt 7). Bolagets uppdrag blev att forska, att bygga experimentstaplar, d v s reaktorer, och senare också att bedriva industriell och kommersiell verksamhet. Icke-statliga aktier tecknades av stora enskilda och kommunala kraftproducenter samt ett antal industriföretag. Under de första åren inriktades bolagets verksamhet framför allt på grundläggande forskning, bl a kring problemen att nyttiggöra uranförekomsterna i Kvarntorp och Billingen. Med bildandet av AB Atomenergi fick den svenska utvecklingsverksamheten inom atomenergiområdet en klart tillämpad inriktning.

1948

(9) MARS: Riksdagen beslöt höja bensinskatten från 18 till 45 öre/liter.

1950

(10) FEBRUARI: Karl Gustaf Ljungdahl fick i uppdrag av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, ingenjörsvetenskapsakademien och tekniska forskningsrådet att utarbeta en översikt över landets energiförsörjning. Resultatet blev utredningen Bränsle och Kraft som publicerades i januari 1951.

(11) JUNI: Koreakriget bröt ut.

1951

(12) FEBRUARI: Bränsleutredningen 1951 tillsattes för att ge förslag om den "lämpligaste utformningen av vår bränsleförsörjning ur ekonomiska, handelspolitiska och beredskapsmässiga synpunkter". Bland ledamöterna fanns Karl Gustaf Ljungdahl (punkt 10). Utredningen publicerade i december 1956, d v s efter nästan 6 år, sitt betänkande i vilket en "aktiv energipolitik" angavs vara en nödvändighet.

(13) MAJ: Riksdagen beslöt att införa elskatt. Syftet var rent fiskalt, d v s att få in pengar till statskassan.

(14) OKTOBER: Socialdemokraterna och Bondeförbundet bildade samlingsregering.

1954

(15) JANUARI: Världens första atomdrivna fartyg, den amerikanska ubåten Nautilus, sjösattes. Detta var inledningen till den sedermera så framgångsrika utvecklingen av lättvattenreaktorer för elproduktion.

(16) JUNI: Aseas styrelse beslöt påbörja utveckling av kärnreaktorer inom företaget.

(17) JULI: Sveriges första atomreaktor, R1, togs i drift. Reaktorn, som var en forskningsreaktor vid tekniska högskolan i Stockholm, drevs med naturligt uran och hade tungt vatten som moderator. Byggandet av reaktorn hade inletts 1947.

1955

(18) AUGUSTI: FN anordnade en konferens i Genève om atomenergins fredliga användning. USA släppte stora mängder tidigare hemlig information. Stor optimism rådde om atomenergins framtida civilt kommersiella roll. Konferensen gav kraftig stimulans för bl a det svenska atomenergiarbetet.

(19) DECEMBER: Ett antal kommunala och enskilda kraftföretag, bl a Sydkraft och det Asea-ägda Skandinaviska Elverk, bildade ett gemensamt bolag, Atomkraftkonsortiet (AKK), med uppgift att för delägarnas räkning följa utvecklingen på atomenergiområdet och att handha frågor rörande (ramtida byggande eller anskaffning av atomkraftverk. Bildandet av AKK var en reaktion från industrin på FN-konferensen i Genève (punkt 18).

(20) DECEMBER: Som en offentlig reaktion på FN-konferensen

i Genève tillsatte handelsministern 1955 års atomenergiutredning, vilken efter atomkommittén (punkt 5) blev den andra stora offentliga utredningen inom atomenergiområdet. Utredningen uppdrag var, naturligt nog, långt mer konkret än atomkommitténs och bestod i att föreslå inriktning och organisation av det fortsatta atomenergiarbetet. Genom direktiv, ordförande och ledamöter var utredningen också på ett helt annat sätt än atomkommittén politiskt styrd och förankrad. Utredningen skulle arbeta så snabbt att dess förslag kunde behandlas redan av 1956 års riksdag.

1956

(21) MARS: 1955 års Atomenergiutredning lade efter tre månaders arbete fram sitt betänkande "Atomenergin" (Ref. 51). Den fortsatta svenska utvecklingen föreslogs bli inriktad på reaktorer, bl a små värmealstrande sådana, som drevs med naturligt uran och hade tungt vatten som moderator. Uppbyggnaden av ett oberoende svenskt bränsleprogram, som efter hand också skulle kunna inkludera plutonium och snabba reaktorer, föreslogs. Beträffande organisationen föreslogs en mycket stark ställning för AB Atomenergi gentemot såväl övrig intresserad svensk industri som kraftföretagen. Koncentrationen av resurser under statlig ledning motiverades av "säkerhetsfrågornas speciella natur" och de "höga utvecklingskostnaderna" och "investeringarna". Utredningen föreslog också inrättandet av en "delegation för atomenergifrågor" som skulle underlätta samråd mellan handelsdepartementet och andra berörda departement och myndigheter. Förslaget kritiserades hårt av näringslivet, bl a Asea, och kraftindustrin, som såg sina egna handlingsmöjligheter beskurna.

(22) MAJ: Riksdagen fattade ett atomenergibeslut som i huvudsak följde atomenergiutredningens förslag (punkt 21). Därmed var 1956 års atomenergiprogram och "den svenska linjen" ett faktum. Syftet var såväl energi- som industripolitiskt. Den delegation för atomenergifrågor som inrättades i enlighet med utredningsförslaget spelade en betydelsefull roll för policyutformningen inom atomenergiområdet under slutet av 1950-talet och hela 1960-talet.

(23) OKTOBER: Israel, Frankrike och Storbritannien besatte Suezkanalområdet sedan Egypten hade nationaliserat kanalen. Ockupanterna tvingades emellertid till reträtt av USA och Sovjetunionen i FN och efter några månader öppnades kanalen åter i egyptisk regi. Suezkrisen ledde till kraftiga störningar i Sveriges och Västeuropas oljeförsörjning.

1957

(24) MAJ: En allmän energiskatt infördes. Syftet var bl a att finansiera 1956 års atomenergiprogram och beredskapslagring av olja.

(25) AUGUSTI: Centrala driftledningen lade fram en elkraftprognos som tydde på en snabbare efterfrågeökning än man dittills hade trott på. En känsla av att utvecklingen av kraftreaktorer brådskade spred sig.

(26) OKTOBER: De föregående årens koalitionsregeringar avlöstes av en rent socialdemokratisk regering.

1958

(27) AUGUSTI: En andra internationell atomenergikonferens ägde rum i Genève (jfr punkt 18). Det framkom att en del utländska reaktorkonstruktioner, bl a de amerikanska lättvattenreaktorerna, nått en betydande grad av teknisk mognad.

(28) DECEMBER: Beslut fattades om att bygga en mindre, väsentligen värmeproducerande reaktor i Ågesta, den s k Ågestareaktorn eller R3. Beslutet innebar att två tidigare projekt, Adam och R3, sammanslogs till ett. Adam, som skulle ha legat i Västerås, hade projekterats av Vattenfall och skulle väsentligen ha Asea som konstruktör. R3 var förlagd till Ågesta, projekterades av AB Atomenergi och Stockholms elverk och konstruerades i huvudsak av AB Atomenergi. Projekten hade diskuterats sedan 1956 då man förutsåg byggandet av 5-6 atomvärmeverk fram till 1965. Sammanslagningen, som gjordes så att alla tidigare intressenter involverades, var ett uttryck för ett mindre intresse för värmereaktorer, för att kostnaderna bedömdes högre, och för att konstruktionssvårigheterna ansågs större än tidigare. Den sammanslagna reaktorn, som väntades bli färdig 1961, skulle bli av tryckvattentyp med tungt vatten som både moderator och kylmedel och naturligt uran som bränsle.

1959

(29) OKTOBER: Atomenergidelegationen angav sin principiella hållning till den fortsatta reaktorutvecklingen i ett yttrande över Vattenfalls petita. Bakgrunden var att både Vattenfall och Atomkraftkonsortiet (punkt 19) uttryckt intresse för att, i väntan på svenska utvecklingsresultat, skaffa sig erfarenheter av atomkraft genom att importera mindre amerikanska lättvattenreaktorer. Atomenergidelegationen menade emellertid att de låga oljepriserna gjorde det möjligt att tillsvidare tillgodose den ökade efterfrågan på kraft med hjälp av oljekondenskraftverk. Det svenska reaktorutvecklingsprogrammet - på vilket landets resurser borde koncentreras - kunde därmed få den tid det krävde.

1960

(30) MARS: AB Atomenergis styrelse fattade beslut om begränsning av bolagets tidigare mycket omfattande uppgifter (punkt 21). Tillverkning och försäljning av kommersiella reaktorer skulle inte längre stå på programmet.

(31) MAJ: Sveriges andra reaktor, R2 i Studsvik, som var en materialprovningsreaktor togs i drift. Byggandet hade pågått sedan 1957. Reaktorn var av lättvattentyp och inköptes av AB Atomenergi från USA 1956.

1962

(32) MAJ: Riksdagen fattade beslut om att en fjärde svensk reaktor, R4, skulle byggas. Reaktorn skulle, till skillnad från Ågestareaktorn, användas för kraftproduktion. Den var en utvecklingsprototyp och skulle förläggas till Marviken. Projektet hade vid beslutet 1962 diskuterats ända sedan 1955. Från början hade Vattenfall och AB Atomenergi haft varsitt kraftreaktorprojekt, Eva respektive R4, men företagen hade 1957 gått samman om ett gemensamt projekt. Frågan om reaktortyp hölls öppen i 1962 års beslut även om ett huvudalternativ i de tidigare diskussionerna hade varit en "förstorad Ågestareaktor". Bland de variationer som bedömdes intressanta fanns emellertid en kokarreaktor istället för Ågestaverkets tryckvattenreaktor. Typvalsdiskussionen hade alltmer kommit att präglas av industri- snarare än av energipolitiska hänsyn.

1963

(33) APRIL: Riksdagen fattade typbeslut avseende Marvikenreaktorn (punkt 32). Den skulle ha tungt vatten som moderator och kylmedel men, till skillnad från Ågestareaktorn, bli en kokarreaktor. Beträffande bränslet såg man lättanrikat snarare än naturligt uran som huvudalternativ. Om reaktorn försågs med utrustning för överhettning av ångan, vilket sågs som en attraktiv möjlighet, så blev lättanrikat eller möjligen plutoniumblandat uran en nödvändighet. Avvikelserna från Ågestakonceptet gjorde projektet svårare vilket sågs som en fördel eftersom utvecklingsvärdet därigenom också blev större, men samtidigt infördes ett beroende av utlandet beträffande bränsleförsörjningen. Det energipolitiska motivet i 1956 års atomenergiprogram tonades ner, medan det industripolitiska motivet levde vidare.

1964

(34) MARS: Den tredje svenska reaktorn, R3 eller Ågestareaktorn (punkt 28), togs i drift efter betydande förseningar och fördyringar. Ågestaverket var alltså färdigt 1964 men redan omkring 1959 hade det energipolitiska intresset för värmeproducerande reaktorer, som ju spelade en stor roll i 1956 års atomenergiplan (punkt 21), börjat klinga av. Utvecklingen inriktades istället allt mer på stora kraftproducerande reaktorer. Ågestaverket togs ur drift 1974.

(35) APRIL: Energikommittén, som var den första offentliga utredningen med direktiv att utreda energiområdet i dess helhet, tillsattes. Utredningen avlämnade sitt betänkande i mars 1970, d v s efter nästan sex år.

(36) MAJ: AB Atomenergi och Asea träffade avtal enligt vilket Asea blev huvudleverantör för Marvikenreaktorn (punkt 32). Dessförinnan hade Vattenfall blivit allt mer kritiskt mot den planerade och tekniskt komplicerade överhettningen och avsagt sig ansvar för projektet.

1965

(37) JULI: Provproduktion i Ranstadsverket inleddes. Det första konkreta förslaget om att bygga verket kom 1957. Därefter skapade emellertid dels det sjunkande priset på den internationella atombränslemarknaden, dels nedtoningen av det energipolitiska motivet i det svenska atomenergiprogrammet, osäkerhet om projektets lämplighet. Fullföljandet sköts därför upp vid olika tillfällen. Ranstadsverket var den enda del av planerna i 1956 års atomenergiprogram på en helsvensk bränslecykel som kom till utförande. Någon fabrik för tungt vatten byggdes aldrig, och inte heller någon upparbetningsanläggning för utvinning av plutonium. Driften vid verket upphörde 1969.

(38) JULI: Asea fick sin första order på en kommersiell reaktor. Beställare var Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB (OKG), vilken bildats av delägarna i AKK (punkt 19). Beställningen som avsåg en lättvattenkokare gällde alltså, till skillnad från den lättvattenreaktor AKK tidigare intresserat sig för (punkt 29), en kommersiell fullskaleanläggning. Bakgrunden var till en del det ekonomiska genombrottet för lättvattenreaktorer i USA, bl a manifesterat genom en beställning till General Electric av en reaktor för Oyster Creek.

1966

(39) JANUARI: 1966 års atomenergiutredning tillsattes av handelsministern. Detta var efter atomkommittén (punkt 5) och 1955 års atomenergiutredning (punkt 20) den tredje stora utredningen inom atomenergiområdet. Efter beslutet om 1956 års atomenergiprogram hade den svenska linjen stött på betydande svårigheter samtidigt som svensk industri kommit så långt att den fått sin första order på en kommersiell reaktor. Det framstod i detta läge angeläget att ta principerna för rollfördelningen mellan stat och näringsliv under omprövning, vilket var uppgiften för 1966 års atomenergiutredning. Utredningen initierade förhandlingar med industrin, vilket bl a ledde till bildandet av Asea-Atom (punkt 42) och Uddcomb Sweden AB (punkt 46).

(40) JUNI: USA åtog sig i ett avtal med Sveriges regering att under en trettioårsperiod sälja så mycket anrikat uran som behövdes för driften av de sex första svenska kraftreaktorerna. Avtalet markerade de stora förändringar som ägt rum på atombränslemarknaderna sedan 1956 års atomenergiprogram lades fast. USA hade börjat sälja anrikat uran och priset hade sjunkit.

1967

(41) JULI: Sexdagarskriget mellan Israel och arabstaterna inleddes genom Israels överraskningsanfall på Egypten. Israel ockuperade Suezkanalens östra strand. Kanalen stängdes, vilket innebar ett allvarligt hinder i oljetransporterna till Västeuropa. Då kanalen åter öppnades 1975 var emellertid detta av måttlig betydelse eftersom handelsflottorna under tiden anpassat sig med supertankers som ändå inte kunde passera kanalen.

1968

(42) NOVEMBER: Avtal träffades mellan staten och Asea om bildandet av ett gemensamt bolag AB Asea-Atom. Resurser från Aseas tidigare atomkraftverksamhet och från AB Atomenergi skulle överföras till bolaget. Syftet var att bilda en kommersiellt slagkraftig enhet inom atomenergiområdet. Bolaget skulle utveckla, konstruera och marknadsföra reaktorer och därvid, med hjälp av tillverkande underleverantörer, kunna agera som huvudleverantör. Bolaget skulle även tillverka bränsleelement. Bolaget inledde sin verksamhet den 1 januari 1969. Bolagsbildningen hade föregåtts av ett avtal 1965 mellan AB Atomenergi och Asea om samarbete beträffande lättvattenreaktorer. Avtalet, som var en konsekvens av Aseas order från OKG (punkt 38), medförde att Atomenergis utvecklingsarbete alltmer inriktades på lättvattenreaktorer. De statliga intressena i Asea-Atom avvecklades 1982.

1969

(43) JANUARI: Ett nytt departement, industridepartementet, inledde sin verksamhet den 1 januari och dess förste chef, d v s industriminister, blev Krister Wickman.

(44) APRIL: Det halvstatliga företaget Oljeprospektering AB, OPAB, bildades med uppgift att prospektera efter kolväten inom svenskt område.

(45) JUNI: Asea-Atom fick från Sydkraft order på en reaktor för det tilltänkta Barsebäcksverket. Därmed hade Asea-Atom på kort tid fått en orderportfölj på sammanlagt fyra kommersiella reaktorer. Den första bestod i övertagandet av Aseas order på Oskarshamn 1 (punkt 38), den andra avsåg Ringhals 1 (ingick i Vattenfalls s k dubbelbeställning för Ringhals), den tredje Oskarshamn 2 och den fjärde, som sagt, Barsebäck 1.

(46) JULI: Avtal träffades om bildandet av Uddcomb Sweden AB för tillverkning av bl a trycktankar till atomreaktorer. Delägare var svenska staten, det amerikanska företaget Combustion Engineering samt det svenska företaget Uddeholm AB vilket tidigare ensamt tillverkat trycktankarna till Ågesta- och Marvikenreaktorerna. Bildandet av Uddcomb var ett uttryck för samma statliga industripolitiska ambitioner som tidigare lett till Asea-Atom.

(47) SEPTEMBER: Olof Palme avlöste Tage Erlander som statsminister och ordförande i SAP.

1970

(48) MARS: Krister Wickman tillsatte närförläggningsutredningen. Bakgrunden var att Stockholms elverk i juli 1968 sökt tillstånd för ett kärnkraftvärmeverk vid Värtan. Utredningen skulle ta fram ett underlag som underlättade myndigheternas ställningstaganden till tillståndsärenden av detta slag. Utredningen var i princip positiv till närförläggning. När betänkandet (Ref. 56) kom i juni 1974 var emellertid det politiska läget för kärnenergin ett annat än då utredningen tillsattes drygt fyra år tidigare.

(49) MAJ: Regeringen beslöt att arbetena med Marvikenreaktorn skulle avbrytas. Under 1968 var reaktorn till större delen färdigbyggd och provdrift med lättvatten inleddes. I augusti 1969 anmälde AB Atomenergi att problem uppdagats genom provdriften. Problemen visade sig senare under 1969 och 1970 vara av grundläggande natur, det skulle ha blivit svårt och kostnadskrävande att avhjälpa dem. Samtidigt hade reaktortypen genom den historiska utvecklingen blivit allt mindre intressant. Regeringsbeslutet i maj 1970 betecknade därför slutet för "den svenska linjen" (punkt 22). Samtidigt avslutades den långa diskussionen, och de stundtals intensiva meningsmotsättningarna, om inriktningen av det svenska utvecklingsarbetet inom atomenergiområdet. Denna debatt skulle emellertid snart komma att efterföljas av en helt annan, och väl så intensiv, nämligen den om kärnkraftens säkerhet.

1971

(50) JUNI: Krister Wickman avgick som industriminister och efterträddes av Rune Johansson.

1972

(51) FEBRUARI: Sveriges första kommersiella kärnkraftverk, Oskarshamn 1, togs i drift.

(52) MARS: Rune Johansson tillsatte energiprognosutredningen. Avsikten var att fortsätta den prognosverksamhet avseende hela energisektorn som inletts av energikommittén (punkt 35). Utredningen avlämnade sitt betänkande (Ref. 57) i september 1974.

(53) OKTOBER: Centrala driftledningen, CDL, publicerade en prognos enligt vilken det skulle behövas 24 kärnkraftaggregat i Sverige 1990.

(54) DECEMBER: Aka-utredningen tillsattes av Rune Johansson. Avsikten var att mot bakgrund av den ökande kärnenergiverksamheten i Sverige utreda de tekniska, ekonomiska och säkerhetsmässiga problemen i samband med upparbetning av använt kärnbränsle och förvaring av det högaktiva avfallet. Utredningen avlämnade sina betänkanden (Ref. 60) i april 1976. Utredningen såg inga principiella eller eljest oöverkomliga hinder för en tillfredsställande avfallshantering. Det politiska läget för kärnenergin hade emellertid, på samma sätt som för närförläggningsutredningen, förändrats avsevärt under utredningstiden.

1973

(55) JANUARI: Svensk Kärnbränsleförsörjning AB bildades av Vattenfall, Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB och Sydkraft AB. Bolaget skulle bl a upphandla kärnbränsle för medlemmarnas räkning.

(56) MAJ: Riksdagen fastställde att kärnkraftutbyggnaden tills vidare skulle begränsas till de 11 aggregat för vilka det vid denna tidpunkt förelåg beslut. Med tanke på att en CDL-prognos talat om ett behov av 24 aggregat (punkt 53) hade beslutet en klar udd riktad mot kärnkraften. Riksdagsbeslutet och debatten föranleddes bl a av en motion av centerpartisten Birgitta Hambraeus.

(57) JUNI: Det halvstatliga företaget Petroswede AB, sedermera Svenska Petroleum Exploration AB, bildades med uppgift att prospektera efter kolväten utanför svenskt område. Bolaget kompletterade det tidigare bildade OPAB (punkt 44).

(58) AUGUSTI/SEPTEMBER: Energifrågorna togs för första gången upp i en valkampanj. Motståndet mot kärnkraften drevs framför allt av centerpartiet. Hannes Alfvén hade kritiserat kärnkraften i ett uppmärksammat tal på centerstämman i juni samma år.

(59) SEPTEMBER: Riksdagsvalet resulterade i den s k jämviktsriksdagen med 175 socialistiska mandat och 175 borgerliga. Centerpartiet gick kraftigt framåt. Den socialdemokratiska regeringen satt kvar.

(60) OKTOBER: Det fjärde kriget mellan Israel och arabstaterna, det s k oktoberkriget eller Yom Kippurkriget, inleddes genom ett egyptiskt och syriskt tvåfrontsangrepp på Israel under den judiska helgen Yom Kippur. Kriget, som pågick 6-27 oktober, ledde till en arabisk blockad av oljesändningar till ett stort antal västländer och därmed också en kraftig prisuppgång på råolja.

(61) DECEMBER: Rune Johansson tillsatte energiprogramkommittén som snabbt skulle utarbeta ett program för forskning och utveckling inom energiområdet. Utredningen tillsattes som en konsekvens av de omvälvande händelserna på oljemarknaderna i spåret av Yom Kippurkriget och den kom därmed att inleda en ny och mycket intensiv fas i energiutredandets historia. Endast en del av de kommande årens offentliga utredningar nämns i det följande. Energiprogramkommittén lämnade sitt betänkande (Ref. 58) i september 1974.

1974

(62) DECEMBER: Sveriges andra kommersiella kärnkraftverk, Oskarshamn 2, togs i drift.

1975

(63) JANUARI: Efter de omvälvande händelserna på oljemarknaderna föreslogs en ny energipolitik i en stor energipolitisk proposition (Ref. 19). Till grund for propositionen låg bl a betänkandena från närforläggningsutredningen, energiprognosutredningen och energiprogramkommittén samt en energisparundersökning som utförts i industridepartementet i samarbete med 25 statliga myndigheter. Propositionen resulterade senare under våren i 1975 års energipolitiska beslut. Avsikten var att nästa stora energipolitiska beslut skulle tas 1978.

(64) MAJ: Sveriges tredje kommersiella kärnkraftverk, Ringhals 2, togs i drift.

(65) JUNI: Det helstatliga Svenska Petroleum AB bildades av LKAB och Vattenfall. Uppgiften var att för intressenternas räkning bedriva långsiktig oljeupphandling.

(66) JULI: Sveriges fjärde kommersiella kärnkraftverk, Barsebäck 1, togs i drift.

1976

(67) JANUARI: Sveriges femte kommersiella kärnkraftverk, Ringhals 1, togs i drift.

(68) AUGUSTI/SEPTEMBER: Kärnkraftfrågan spelade en central roll i valkampanjen. I kampanjens slutskede skärpte Torbjörn Fälldin sin hållning och låste sig och centerpartiet för att inga nya kärnreaktorer fick laddas eller tas i drift, samt att all kärnkraft skulle vara avvecklad till 1985.

(69) SEPTEMBER: De borgerliga partierna vann riksdagsvalet med 180 mandat mot 169 för de socialistiska partierna.

(70) OKTOBER: En borgerlig trepartiregering, den första Fälldinregeringen, tillträdde. I regeringen ingick för första gången en speciell energiminister, nämligen centerpartisten Olof Johansson. I regeringsförklaringen var framför allt fyra inslag av betydelse i detta sammanhang. (1) Kärnkraftverk som vid regeringens tillträde var under byggnad skulle inte få tas i drift med mindre än att ägaren dels hade ett godtagbart avtal om upparbetning av bränslet, dels kunde visa hur och var en helt säker deponering av det högaktiva avfallet kunde ske. (2) Barsebäck 2, som vid regeringens tillträde var färdigbyggt, skulle få startas men skulle tas ur drift om ett upparbetningsavtal inte förelåg den 1 oktober 1977. (3) En särskild kommission skulle tillsättas för att förbereda nästa stora energipolitiska beslut i riksdagen 1978. (4) Möjligheten att anordna en rådgivande folkomröstning för den händelse opinionen inför det nämnda beslutet fortfarande var starkt splittrad skulle undersökas.

(71) DECEMBER: Den i regeringsförklaringen aviserade energikommissionen tillsattes med Ove Rainer som ordförande. Enligt sina direktiv skulle utredningen redovisa och utvärdera ett antal alternativa energiprogram, d v s energibalanser, för tiden fram till omkring 1990. I minst ett alternativ skulle kärnkraften vara helt avvecklad vid 1980-talets mitt. Utredningen skulle vara färdig med sitt huvudalternativ till mars 1978, så att ett energipolitiskt beslut vid riksdagen samma år kunde förberedas. Utredningen lämnade sitt huvudbetänkande (Ref. 62) i februari 1978.

1977

(72) APRIL: Riksdagen stiftade en villkorslag i enlighet med intentionerna i regeringsförklaringen, d v s en lag som fastslog de villkor under vilka kärnkraftverk skulle få tas i drift.

(73) JULI: Sveriges sjätte kommersiella kärnkraftverk, Barsebäck 2, togs i drift i enlighet med villkorslagen.

1978

(74) MAJ: Riksdagen fattade beslut om en 10-årig energisparplan för befintlig bebyggelse (Ref. 29). För genomförandet av planen, som syftade till en reduktion av energibehovet med 25 à 30 % , anvisades ett omfattande ekonomiskt energisparstöd.

(75) OKTOBER: Den första Fälldinregeringen sprack på kärnkraftfrågan. För Barsebäck 2 hade man ju uppnått en speciell kompromiss, men på de kärnkraftverk som därefter sökte drifttillstånd skulle villkorslagens totala krav tillämpas. Ansökningar kom in till regeringen beträffande Ringhals 3 och Forsmark 1. Centerpartiet tolkade lagen så att ansökningarna borde avslås, medan folkpartiet och moderaterna däremot var öppna för ett tillstyrkande. Först lyckades man kompromissa, men kompromissen gjorde situationen politiskt omöjlig för centerparitet samtidigt som folkpartiet och moderaterna avvisade den lösning som en folkomröstning kunnat ge.

(76) OKTOBER: Med socialdemokraternas goda minne tillträdde en folkpartistisk minoritetsregering med Ola Ullsten som statsminister och Carl Tham som energiminister.

1979

(77) JANUARI: Carl Tham tillsatte oljeersättningsdelegationen som fick i uppdrag att studera förutsättningarna för att öka användningen av solvärme och bränslen som ersätter olja.

(78) FEBRUARI: Revolutionen i Iran, som inletts under 1978, kulminerade med att ayatollah Khomeiny anlände till Teheran efter 15 års landsflykt. Dessförinnan, i januari, hade schahen tvingats lämna Iran.

(79) MARS: Den folkpartistiska minoritetsregeringen såg det som en huvuduppgift att lösa energifrågan. 1 mars lade regeringen fram sin stora energipolitiska proposition (Ref. 31), den som egentligen skulle ha presenterats under 1978 men som omöjliggjorts av motsättningarna kring kärnkraften inom den dåvarande regeringen. Propositionen var utformad för att i allt väsentligt kunna stödjas av socialdemokrater och moderater.

(80) MARS: 28 mars inträffade en olycka i det amerikanska kärnkraftverket Three Mile Island utanför Harrisburg. Ett i och för sig normalt snabbstopp av reaktorn, vilket orsakats av driftstörningar i ångturbinen, ledde genom en serie olyckliga omständigheter till härdhaveri. Reaktorn totalförstördes. Radioaktivitet läckte ut, framför allt inom reaktorbyggnaden, men i viss begränsad utsträckning också till omgivningen. Reaktorpersonal fick stråldoser utöver det normala för arbete i kärnkraftverk, men några skador har inte rapporterats, vare sig hos reaktorpersonal eller andra människor. Olyckan i Harrisburg blev föremål för stor internationell uppmärksamhet och påverkade kraftigt den svenska energipolitiken.

(81) APRIL: Den socialdemokratiska partiledningen som dittills varit positiv till kärnkraften, låt vara med varierande nyanser, och bestämd motståndare till folkomröstning i ärendet, förklarade sig den 4 april, den galna onsdagen, vilja ha en omröstning i början av 1980. Eftersom centerpartiet redan tidigare varit inställt på folkomröstning blev det därför klart att en sådan skulle komma till stånd. I det läget såg sig också folkpartiet och moderaterna tvungna att ansluta sig till det socialdemokratiska förslaget.

(82) APRIL: Carl Tham tillsatte reaktorsäkerhetsutredningen med direktiv att bl a bedöma huruvida haveriet i Three Mile Island föranledde några förändringar i tidigare uppskattningar av risker för reaktorolyckor. Utredningen skulle lämna sitt betänkande senast i november 1979, d v s i god tid före folkomröstningen, och gjorde också så (Ref. 64). Utredningen menade att tidigare riskbedömningar i huvudsak stod sig.

(83) JUNI: Ett energipolitiskt beslut fattades i riksdagen. Beslutet gällde dock bara de delar i propositionen (punkt 79) som inte hade samband med kärnkraftfrågan. Beslut avseende dessa senare delar sköts upp i avvaktan på folkomröstningsresultatet.

(84) JUNI: Den s k rådrumslagen, som syftade till att reglera förhållandena inom kärnkraftområdet fram till dess att resultatet från folkomröstningen förelåg, stiftades. I lagen förbjöds laddning och igångkörning av reaktorer som var färdiga, men ej idrifttagna, eller blev färdiga före folkomröstningen. Det inkomstbortfall som kraftföretagen förorsakades genom den uppskjutna starten skulle enligt lagen ersättas av staten.

(85) JUNI: Carl Tham tillsatte konsekvensutredningen med direktiv att inför folkomröstningen utreda bl a de ekonomiska konsekvenserna av en kärnkraftavveckling. Kommittén skulle lägga fram sitt betänkande senast i november 1979 och gjorde också så (Ref. 63). Ett utredningsresultat var att de samhällsekonomiska konsekvenserna av en avveckling kunde likställas med ett bortfall i privat konsumtion fram till år 2000 på sammanlagt 70 à 75 miljarder kronor.

(86) SEPTEMBER: De borgerliga partierna vann riksdagsvalet men med mindre majoritet än förra gången - 175 borgerliga mandat mot 174 socialistiska. En ny borgerlig trepartiregering, den andra Fälldinregeringen, bildades. Energiminister blev Carl Axel Petri.

1980

(87) MARS: Den rådgivande folkomröstningen i kärnkraftfrågan ägde rum. Linje 1, som innebar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd och som stöddes av moderata samlingspartiet, fick 18,9% av rösterna. Linje 2, som likaledes innebar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd, men också innehöll ett åtgärdspaket för energisparande, säkerhetsinsatser vid kärnkraftverken, m m, och som stöddes av socialdemokraterna och folkpartiet, fick 39,1 % av rösterna. Linje 3 slutligen, som innebar att inga nya reaktorer fick laddas och att de sex som var i drift skulle avvecklas inom högst tio år, och som stöddes av centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna, fick 38,7 % av rösterna.

(88) JUNI: Riksdagen fattade beslut i kärnkraftfrågan med utgångspunkt från folkomröstningsresultatet (Ref. 33). Beslutet innebar att utöver de reaktorer som redan var i drift skulle de som var färdiga eller under arbete, men inga fler, få tas i drift. Sverige skulle på så sätt efter hand få tolv kommersiella kärnreaktorer. Vidare skulle kärnkraften efter hand avvecklas för att vara helt borta efter år 2010. Reaktorerna skulle tas ur drift i den ordning som dikterades av säkerhetshänsyn.

(89) SEPTEMBER: Kriget mellan Iran och Irak inleddes genom ett irakiskt anfall. Före krigsutbrottet hade motsättningarna mellan de båda länderna stegrats kraftigt, bl a beroende på Khomeinyregimens fientlighet mot de irakiska makthavarna. Oljeproduktionen i regionen, som minskat kraftigt redan genom revolutionen i Iran, föll genom kriget tillbaka ytterligare. Därmed steg också råoljepriset ännu en bit.

(90) DECEMBER: Sveriges sjunde kommersiella kärnkraftverk, Forsmark 1, togs i drift.

(91) DECEMBER: Riksdagen fattade på förslag av oljeersättningsdelegationen (punkt 77) beslut om en oljeersättningsfond (Ref. 35), som skulle användas för subventionering av oljeersättande investeringar. Fonden skulle finansieras genom en särskild avgift på oljeprodukter. De tre första åren beräknades fonden tillföras 1700 miljoner kronor.

1981

(92) JANUARI: En stor energipolitisk proposition lades fram (Ref. 36). Om man räknar propositionen 1975 (punkt 63) som den första, och den folkpartistiska propositionen (punkt 79) som den andra, så blev detta den tredje stora energipolitiska propositionen. Propositionen sågs på många håll som tecken på något av en islossning eftersom den tillkommit efter det att kärnkraftstriden tills vidare bilagts.

(93) MAJ: Den andra Fälldinregeringen sprack efter folkpartiets och centerpartiets fördelningspolitiska uppgörelse med socialdemokraterna ("den underbara natten"). En borgerlig tvåpartiregering med centerpartister och folkpartister, den tredje Fälldinregeringen, bildades. Energiminister blev Ingemar Eliasson.

(94) JULI: Sveriges åttonde kommersiella kärnkraftverk, Forsmark 2, togs i drift.

(95) SEPTEMBER: Sveriges nionde kommersiella kärnkraftverk, Ringhals 3, togs i drift.

(96) OKTOBER: Ingemar Eliasson tillsatte 1981 års energikommitté, EK 81. Kommittén skulle enligt sina direktiv "utreda och föreslå en plan för kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende". Utredningens betänkande som avlämnades i juni 1984 (Ref. 67), d v s efter nästan 3 års arbete, innehöll emellertid inte någon plan om man därmed förstår en serie handlingar vars förverkligande successivt leder till kärnkraftens avvecklande. Istället föreslog kommittén "fortsatta utredningsinsatser och åtgärder som kan ge bättre kunskap", allt i syfte att "öka handlingsberedskapen inför eventuella stora förändringar av energipriserna i framtiden och inför kärnkraftavvecklingen".

1982

(97) SEPTEMBER: Socialdemokraterna vann riksdagsvalet och bildade ensamma regering med Olof Palme som statsminister. Energiminister blev Birgitta Dahl.

1983

(98) JULI: Statens energiverk inledde sin verksamhet. I verket ingick bl a den tidigare energibyrån vid statens industriverk, nämnden för energiproduktionsforskning och oljeersättningsfonden.

(99) NOVEMBER: Sveriges tionde kommersiella kärnkraftverk, Ringhals 4, togs i drift.

1985

(100) FEBRUARI: Den fjärde stora energipolitiska propositionen (Ref. 42) lades fram.

(101) JULI: Regeringen tillsatte en referensgrupp, energirådet, för den kommande kärnkraftavvecklingen. I rådet, som har Birgitta Dahl som ordförande, ingår representanter för riksdagspartierna, näringslivet, kraftindustrin, forskningen, fackföreningsrörelsen, kommunerna och miljöorganisationer.

(102) AUGUSTI: Sveriges elfte kommersiella kärnkraftverk, Oskarshamn 3, togs i drift.

(103) AUGUSTI: Sveriges tolfte kommersiella kärnkraftverk, Forsmark 3, togs i drift.

(104) SEPTEMBER: Socialdemokraterna vann återigen riksdagsvalet, men med mindre marginal än förra gången. Olof Palme fortsatte som statsminister och Birgitta Dahl som energiminister.

1986

(105) FEBRUARI/MARS: Olof Palme mördades och efterträddes av Ingvar Carlsson som statsminister och ordförande i SAP.

(106) APRIL: En svår reaktorolycka inträffade i Tjernobyl i Sovjetunionen.

(107) MAJ: Energirådet (punkt 101) fick i uppdrag att med anledning av olyckan i Tjernobyl utreda avvecklingsalternativ för den svenska kärnkraften och granska tidigare säkerhetsbedömningar.

(108) OKTOBER: Beslut fattades om att inrätta ett fristående miljö- och energidepartement med Birgitta Dahl som chef.

(109) NOVEMBER: Energirådet lade fram sin rapport med anledning av olyckan i Tjernobyl (punkt 107). Bl a konstaterades att olyckan inte föranledde några förändrade riskbedömningar avseende svenska kärnkraftverk.

1987

(110) MAJ: Regeringen lade fram en proposition avseende kärnkraftavvecklingen (Ref. 48). 2010 skulle fortfarande vara slutår. Ett nytt inslag var emellertid att ett utvecklingsprogram skulle genomföras så att en första reaktor skulle kunna tas ur drift under perioden 1993-1995 och en andra reaktor under perioden 1994-1996.

Slutnoter

¹ Jag har inte ansett det nödvändigt att genomgående redovisa källorna för uppgifterna i detta Appendix. Bl a har jag utnyttjat vanliga uppslagsverk, tidningsartiklar, och muntliga uppgifter. Utöver de referenser som nämns i texten finns det emellertid anledning att nämna industridepartementets vitbok om "den svenska linjen" (Ref. 55) och Jan Gletes bok om Asea (Ref. 6). Månadsdateringen av händelserna är i en del fall av naturliga skäl osäker eller diskutabel. En industrianläggning tas t ex ofta i drift successivt och bindningen till en viss månad kan därför i viss mån vara godtycklig.