Svenska statens dubbla tungor

Den 20 mars hade TV4 i sin nyhetssändning på kvällen ett intressant inslag om uppfinnaren Håkan Lans. Bland annat presenterade Bo Holmström några tidigare okända brev från det svenska utrikesdepartementet om övergreppen mot Lans i det amerikanska rättssystemet.

Den 26 juni 2002 skrev sålunda det svenska utrikesdepartementets rättschef Carl Henrik Ehrenkrona till den biträdande amerikanske justitieministern att:

According to Mr. Lans’ present attorney this is one of many examples where Mr. Mastriani [Lans tidigare advokat, EM’s kommentar] made false statements to the Court.

Och sedan, lite längre ned i brevet, fortsatte Ehrenkrona så här:

Obviously, the truthfulness of lawyers before the courts is essential to the integrity of a nation’s legal system. Dr. Lans seems to have been seriously harmed by the acts of his former lawyers. I write to you to express my Government’s concern in the matter and to draw your attention to it in order to give you the opportunity to see if an investigation of the actions of Dr. Lans’ former attorneys is called for.

Drygt två år senare, den 20 juli 2004, skrev Sveriges Chargé d’Affaires i Washington, Bo Eriksson, ett nytt brev, återigen till samme biträdande amerikanske justitieminister, i vilket det lät så här:

The integrity of a nation’s legal system rests on the truthfulness of lawyers before its courts and the false statements of Dr. Lans’ former attorneys have seriously harmed Dr. Lans. I write to express my government’s strong concern regarding this matter and to urge that a criminal investigation [mina kursiveringar, EM] be initiated or that steps be taken to extent the statue of limitations before it expires.

Och ytterligare någon dryg månad senare, i september 2004, skrev dåvarande svenske industriministern Leif Pagrotsky i ett brev till den amerikanske justitieministern John Ashcroft att:

My government is concerned about how Dr Lans’ case has been handled in the U.S. There is a risk that his case could cause a strain in the bilateral relations between Sweden and the United States.

Detta var klartext, men det var ett tag sedan. Nu låter det annorlunda. Nu är det lägre dignitärer, men fortfarande den svenska statens representanter, som talar, och med en annan tunga.

En minst sagt märklig roll spelar sålunda den statliga myndighet som speciellt har till uppgift att främja och värna om innovationer, nämligen Vinnova. Myndigheten gjorde först en egen utredning om Håkan Lans-fallet och stoppade därefter själv denna utredning under uppseendeväckande former sommaren 2007 (mer om denna Vinnova-affär finns på annat ställe på denna webbplats). Men trots att utredningen stoppats fann Vinnovas chefsjurist Catharina Sojde det angeläget att läcka ut innehållet. I en intervju i magasinet Legala Affärer i augusti 2008 meddelade hon under rubriken ”Håkan Lans föll på eget grepp” att:

Vi har gått igenom Håkan Lans-fallet och ser inte att domstolarna begått något fel.

Detta fick mig, Erik Moberg, att skriva en brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet, på vilken inte bara Sojde utan också myndighetens dåvarande generaldirektör Per Eriksson, nu rektor för Lunds universitet, replikerade. De skrev bland annat att:

Vinnova engagerade sig i fallet Håkan Lans mot bakgrund av att han, en av våra stora innovatörer, syntes ha blivit orättvist behandlad av amerikanska domstolar. … Vinnova har följt Lans rättsprocess i USA och har inte funnit att domstolarna begått några formella fel. Eftersom vi inte har kunnat finna några fel, så kan vi inte heller hävda att några sådana fel begåtts.

Här har alltså Vinnova, representerat av både generaldirektören och chefsjuristen, retirerat från positionen att inga fel alls begåtts, till att inga formella fel begåtts. Denna reträtt, det är viktigt att stryka under, är total. Vem har hävdat att formella fel föreligger, och varför göra ett nummer av att inga sådana fel finns när det finns så gott om andra fel? Att advokaten Mastriani bevisbart ljög under ed inför domstolen är till exempel ett uppenbart sådant fel.

På precis denna punkt talade den svenska staten, på den tiden representerad av Carl Henrik Ehrenkrona, Bo Eriksson och Leif Pagrotsky klartext, medan samma stat några år senare, representerad av Per Eriksson och Catharina Sojde, pratar strunt. Och detta trots att rättsövergreppen under den gångna tiden bara blivit fler – mot bättre vetande hävdade till exempel domaren Penn att Håkan Lans inte var registrerad ägare till det i sammanhanget aktuella färggrafikpatentet.

Vad denna den svenska statens helomvändning beror på är naturligtvis omöjligt för en utomstående att veta. Men Leif Pagrotskys farhågor att ett drivande av ärendet skulle kunna försämra Sveriges relationer till USA kan, på ett eller annat sätt, vara av betydelse. Bättre då att köra över en av Sveriges stora innovatörer genom tiderna. Vi har ju ändå Christopher Polhem, Lars Magnus Ericsson, Jonas Wenström, Sven Wingquist och många andra.

Eller som Vinnova, i måldeklarationen högt upp på sin webbplats, uttrycker saken: Vi ”ska bidra till att höja tillväxten och välståndet i hela landet. Målen delar vi med många, men sättet att gå till väga är i högsta grad vårt eget”.

− * −