Home

 

 

Skandaldomen mot Håkan Lans i Nacka tingsrätt borde vara ett fall för JK

 

Domstolar och rättsprovning är farliga saker som man bör akta sig för. Har man blivit ordentligt bestulen, skall man ändå tänka sig för innan man går till domstol. Man bör vara fullt medveten om att även domstolsprövningen kan rymma kriminella inslag och leda till total plundring, ja till och med enorma pekuniära skulder. Inser den bestulne inte detta utan istället naivt söker rättvisa, så får han stå sitt kast. Den som sig i leken ger får leken tåla.

 

Detta låter kanske förfärligt, men ändå finns det människor, ja till och med jurister och domare, som har precis denna uppfattning. Ett aktuellt exempel är rådmannen Gunnar Lavett i Nacka tingsrätt och hans bisittare Martin Holmgren och Mattias Laine. I deras just utfärdade mellandom i konflikten mellan svensken Håkan Lans och företaget Gateway uttrycks inte bara uppfattningen med skrämmande pregnans – den utgör också huvudmotivering för själva domslutet.

 

Konflikten gäller Håkan lans patent på färggrafik, en teknik som är av central betydelse för dataskärmar. Efter att ha skrivit ett licensavtal med IBM och vunnit en stor process mot Hitachi stämde Lans 1997 ett antal amerikanska företag, bland dem Gateway, för intrång i patentet.

 

De därpå följande amerikanska rättegångarna var remarkabla på flera sätt. Till att börja med så behandlades själva intrångsfrågan över huvud taget inte. Istället fördes processen in på ett sidospår när ett av de stämda företagen, Gateway, gjorde gällande att stämningen gjorts i fel namn. Den borde inte ha gjorts av Håkan Lans personligen utan av hans helägda bolag Uniboard. Och därför var den ogiltig.

 

Detta var fel i sak, vilket är lätt att visa, men accepterades ändå av domstolen. Men det räckte inte med detta. Domstolen gjorde också gällande att Lans uppträtt bedrägligt genom att inte informera om Uniboards existens, och grundade detta på ett uppenbart lögnaktigt uttalande under ed av Lans egen dåvarande advokat Louis Mastriani. Detta ledde i sin tur till ett avsteg från den huvudregel i amerikansk skadeståndsrätt som säger att vardera parten står för sina egna rättegångskostnader. Lans dömdes att betala även motpartens kostnader. Och detta resultat har slutgiltigt fastställts i amerikansk domstol.

 

Allt detta kan möjligen synas alltför otroligt för att vara sant. Har de amerikanska processerna verkligen gått till så här?

 

Den som tvivlar kan läsa det brev som Sveriges Chargé d’Affaires i Washington, Bo Eriksson, skrev till den biträdande amerikanske justitieministern den 20 juli 2004. Där stod bland annat (min översättning): 

”En nations rättssystems integritet grundas på advokaternas sannfärdighet inför dess domstolar, och de osanna uttalandena av Dr Lans tidligare advokater har allvarligt skadat Dr Lans. Jag skriver för att uttrycka min reagerings starka oro beträffande detta och kräver att en brottsundersökning inleds eller att åtgärder vidtas för att förlänga preskriptionstiden innan den går ut.”

Här ges alltså samma bild, och direkta brottsmisstankar framförs. Och i själva verket fanns det fler grava oegentligheter i de amerikanska processerna än advokatens mened. Även domaren, John Garrett Penn, for bevisligen med osanning.

 

Lans dömdes alltså att betala motpartens kostnader och det är för att driva in sin del av dessa pengar som Gateway stämt Lans i Nacka tingsrätt. Kravet är drygt 1,6 miljoner dollar.

 

Det finns inget avtal mellan Sverige och USA som föreskriver att amerikanska domar automatiskt skall verkställas i Sverige. Huvudregeln är istället den motsatta, nämligen att ny materiell prövning görs i Sverige. Men ändå frågar sig tingsrätten ”om det finns skäl att frångå huvudregeln i detta fall”. Och tingsrätten besvarar sinn egen fråga jakande med följande motivering: 

”Håkan Lans och Uniboard har uppträtt som kärandeparter och sålunda själva valt att inleda processerna i USA. … Det har emellertid hela tiden stått Håkan Lans och Uniboard fritt att väcka talan och det har varit deras eget val att inleda processerna. Dessutom … måste [de] anses ha varit medvetna om de risker som följer med att inleda en rättegång i USA, även den att de kunde åläggas att betala motpartens rättegångskostnader.”

Nacka tingsrätt hävdar alltså, precis som jag skrev inledningsvis, att man skall akta sig noga för domstolar och rättsprövning.

 

Detta är fantastiskt för att komma från en domstol. Tingsrätten vet ju att Håkan Lans gjort uppfinningen, att patentet är utomordentligt värdefullt, och att amerikansk kränkning av patent bara kan lagföras i USA. I vilka fall har domstolar en funktion, i vilka fall skall rätt skipas om inte i sådana som detta?

 

Men istället för att fullgöra sina självklara åligganden har tingsrätten alltså funnit det lämpligt att utan någon som helst prövning bidra till legitimeringen av misstänkta brott! Och ändå har den, genom Lans svenske advokat, varit välinformerad om alla oegentligheter och materiella fel i de amerikanska processerna. Och den svenska regeringens brottsmisstankar var offentliga långt före tingsrättens dom.

 

Rättsskandalen är alltså uppenbar. Och den drabbar inte bara Håkan Lans. Patent kränks ofta, och patentförsvarets problem är därför en första rangens angelägenhet för Sverige som industrination, för den svenska regeringen och för näringsministern Maud Olofsson. Men ingenting av detta tycks domarna i Nacka ha förstått. De valde istället att frångå huvudregeln och därmed rättvisan.

 

Deras agerande är ett klart fall för justitiekanslern (JK), som ju har till uppgift att ”vaka över att domstolar … fullgör sina skyldigheter enligt vad rättvisa och lag kräver.”

 

Erik Moberg

2009-07-28

 

 − * −