Home

FÖRENTA STATERNAS FEDERALA DOMSTOL I FÖRSTA INSTANS FÖR

FÖRBUNDSDISTRIKTET COLUMBIA

HÅKAN LANS, Ringvägen 56E SE-133 35 Saltsjöbaden, Sverige och UNIBOARD AKTIEBOLAG, Ringvägen 56E SE-133 35 Saltsjöbaden, Sverige Kärande, mot ADDUCI, MASTRIANI & SCHAUMBERG, LLP., 1200 17th St NW Washington, DC 20036 och Hr LOUIS S. MASTRIANI, 1200 17th St NW Washington, DC 20036 och Hr V. JAMES ADDUCI, 1200 17th St NW Washington, DC 20036 och TOM M. SCHAUMBERG 1200 17th St NW Washington, DC 20036 och ADVOKATFIRMAN DELPHI & CO. Sergels Torg 12, 7 tr., Box 1432 SE-111 84 Stockholm, Sverige och PETER UTTERSTRÖM Sergels Torg 12, 7 tr., Box 1432 SE-111 84 Stockholm, Sverige och TALBOT LINDSTRÖM Sergels Torg 12, 7 tr., Box 1432 SE-111 84 Stockholm, Sverige och Hr JAMES M. SCOTT 150 South Perry Street Montgomery, Alabama 36104 och 4 303 986 partners 150 South Perry Street Montgomery, Alabama 36104 Svarande.

) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) )

Civilmål nr 1: 02CV02165 (JGP)

ANDRA KORRIGERADE STÄMNINGSANSÖKNINGEN OCH YRKANDE på rättegång med jury

I sin stämningsansökan mot svarandena Adduci, Mastriani & Schaumberg, Limited Liability Partnership^[1] (här nedan kallat “AMS”), hr Louis S. Mastriani, hr V. James Adduci, II, hr Tom M. Schaumberg, (här nedan kallade “AMS-personerna”; AMS och AMS-personerna kommer att kollektivt betecknas som “AMS-svarandeparterna”), Advokatfirman Delphi (här nedan kallad “Delphi”), hr Peter Utterström och hr Talbot Lindström (kollektivt kallade “Delphi-svarandeparterna”), hr James M. Scott och partners i 4 303 986 (här nedan kallade “986- parterna”), anför kärandeparterna, dr Håkan Lans och Uniboard Aktiebolag (här nedan kallat “Uniboard”), följande:

BESKRIVNING AV MÅLET

1. Från juli 1996 till den 16 oktober 2001 var AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna rättsligt ombud för kärandeparterna i samband med lagförande av personer som gjort sig skyldiga till intrång i amerikanskt patent med beteckningen U. S. Patent No. 4 303 986 (hädanefter kallat ”986-patentet”; lagförandet av dem som gjort sig skyldiga till intrång i 986-patentet kommer att kallas för “986-patenttvisten”). I februari 1997 ingick 986-parterna ett avtal om arvodesuppdelning med AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna, enligt vilket 986-parterna iklädde sig gemensamt ansvar för 986-patenttvisten, eftersom minst en av 986-parterna, Scott, är advokat.

2. 986-patenttvisten ledde till att talan väcktes i mål som anhängiggjordes vid härvarande domstol, men Kärandens yrkande ogillades jämlikt dom efter förenklat lagstadgat rättegångsförfarande, och dr Lans och Uniboard dömdes att till de påstådda patentinkräktarnas fördel ensamma betala advokatarvodena. Denna olyckliga utgång var resultatet av AMS’, AMS-personernas, Delphi-svarandeparternas och 986-parternas svindlerier och samtliga svarandeparters försumlighet.

3. Som rättsligt ombud för dr Lans och Uniboard, förklarade Mastriani den 13 augusti 1999, när han handlade som partner i AMS under utförandet av AMS’ representation av dr Lans, och för att gynna AMS, vid äventyr av påföljd för mened i mål nr 97-2523 (JGP) i Förenta staternas federala domstol i första instans för förbundsdistriktet Columbia:

Eftersom jag och hr Lans’ andra rättsliga ombud flera gånger har informerats av hr Lans att ingen överlåtelse av Lans-patentet någonsin hade ägt rum, undersöker vi omständigheterna kring ifrågavarande överlåtelse.

4. Mastrianis utsaga var osann. Den 19 februari 1997 – åtta månader innan käromålstalan väcktes – skrev dr Lans till Mastriani på tal om ett licensavtal med IBM:

Som Ni vet, har licenserna avtalats med ett bolag (UNIBOARD AB), inte med mig som fysisk person (patentet har överförts till bolaget för många år sedan, och avtalet med IBM tecknades av UNIBOARD AB).

5. Mastrianis mened ingick i ett mönster av beteenden, avsedda att bedrägligen påverka en domare vid en domstol i Förenta staterna, och att störa eller hindra den vederbörliga rättsförvaltningen på sådant sätt som avses i 18 United States Code § 1503. Mastriani skickade sina menediga utsagor och senare osanna uppgifter per post i Förenta staterna till åtskilliga personer och vidarebefordrade sina osanna uppgifter på elektronisk väg till sina medkonspiratörer Delphi-svarandeparterna, i strid med 18 United States Code § § 1341 och 1343. Mastrianis lagöverträdelser hjälptes och understöddes av de övriga AMS-personerna, av vilka var och en kallade sig ”advokat” på de handlingar som tillställdes Rätten och vidarebefordrades via de brev och telegram som byggde på Mastrianis mened.

6. Mastrianis menediga utsaga påverkade mycket riktigt domstolen på bedrägligt sätt och hindrade rättvisan. Med utgångspunkt i de osanna uppgifterna drog domstolen slutsatsen att:

Lans hade kontroll över all information rörande överlåtelsen, då den var undertecknad. . . Lans kunde informera sina rättsliga ombud om licensen till IBM, men glömde då. . . lägligt nog. . . överlåtelsen.

* * * *

Rätten kan inte undgå att dra slutsatsen att Lans har valt att dölja all information om överlåtelsen eventuellt också för sina advokater, tills han konfronterades med ovederläggliga bevis för att överlåtelse hade skett.

Lans mot Gateway 2000, 84 F. Supp.2d 112, 122 (D. D. C. 1999). Domstolen ogillade då kärandeparternas värdefulla patentanspråk och fastslog att enbart kärandeparterna, och inte AMS-svarandeparterna, skulle åläggas att betala advokatarvodena för de bolag som kärandeparterna hade anklagat för intrång i deras patent.

7. AMS-svarandeparterna använde för eget bruk de penningmedel som de fått sig anförtrodda för kärandeparternas räkning och skickade bedrägliga utsagor per post i Förenta staterna telegramledes, som gick ut på att rättfärdiga användningen. AMS-svarandeparterna, Delphi-svarandeparterna och 986-parterna mottog var och en inkomster, direkt eller indirekt, från AMS-svarandeparternas olagliga användning av kärandeparternas medel. I anslutning till AMS' olagliga beteende ledde eller medverkade AMS-personerna, Delphi-svarandeparterna, och 986-parterna direkt eller indirekt, i handhavandet av AMS’ verksamhet.

8. svarandeparternas bedrägliga förfarande var avsett att gynna AMS och varje
Svarande och att undvika konsekvenserna av svarandeparternas försumlighet att tillvarataga kärandeparternas intresse att skydda 986-patentet.

9. Som advokatfirmor och som jurister, representerande en patentinnehavare mot inkräktare var AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna skyldiga att ådagalägga den grad av sorgfällighet som normerna för sådana rättsliga ombud dikterar. I sådan sorgfällighet ingår det att göra anmälan i patentinnehavarens namn, att förhindra eventuell oklarhet i fråga om äganderätten till patentet genom att klarlägga ägarskapet innan anmälan görs och väcka eventuell talan i patentinnehavarens namn. Det ålåg också svarandeparterna att kontrollera att eventuella uppgörelser och/eller licensavtal inte får till effekt att upphäva patentinnehavarens rätigheter mot icke-avtalsanslutna personer som gör patentintrång.

10. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna visste att dr Lans, svensk medborgare och ende aktieägare i Uniboard, ett svenskt aktiebolag, hade föga kunskaper om amerikansk juridik och därför gav de amerikanska juristerna sin tillit och sitt förtroende och litade på att de svenska juristerna skulle arbeta i nära samverkan med de amerikanska juristerna för att tillvarataga kärandeparternas intressen. Tyvärr ådagalade inte svarandeparterna tillbörlig sorgfällighet. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna har åsidosatt sin sorgfällighetsplikt i bland annat följande avseenden:

a. De har underlåtit att i erforderlig grad undersöka och klarlägga äganderätten till 986-patentet innan anmälan tillställdes patentinkräktarna.

b. De har underlåtit att i erforderlig grad undersöka och klarlägga äganderätten till 986-patentet innan patentinkräktarna stämdes.

c. De har underlåtit att i erforderlig grad undersöka och klarlägga äganderätten till 986-patentet, när frågan togs upp i rättstvisten.

d. Slutligen har de gjort utkastet till och/eller tillrått dr Lans att underteckna avtal med en patent inkräktare, som skulle ha kunnat ha effekten att hindra dr Lans och Uniboard från att indriva skadestånd från de övriga patentinkräktarna, utan att informera dr Lans om avtalets eventuella rättsverkningar.

11. Som rättsligt ombud för kärandeparterna och enligt förbundsdistriktet Columbias regler och det svenska Advokatsamfundets etiska normer hade AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna förtroendemannamässig plikt att iakttaga hederlighet, god tro, omsorg och lojalitet gentemot sina klienter. kärandeparterna hade rätt att förlita sig på och förvänta sig ett beteende, som svarade mot de högst ställda kraven, från AMS-svarandeparternas och Delphi-svarandeparternas sida. Det ålåg dessa svarandeparter att uppfylla sina lagstadgade och moraliska plikter mot kärandeparterna och att tillse att de ej hamnade i någon intressekonflikt, affärer för egen räkning eller andra potentiellt allvarliga formella eller moraliska problem. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna har ömkligen missbrukat detta förtroende och förrått denna tillit genom att upprepade gånger åsidosätta sin plikt att iakttaga sorgfällighet och lojalitet mot kärandeparterna. Bland dessa svarandeparternas åsidosättanden av plikt kan nämnas följande:

a. Genom försumlighet har de upprättat intrångsanmälningar enbart i dr Lans’ namn.

b. Genom försumlighet har de underlåtit att klarlägga äganderättsfrågan med avseende på 986-patentet,

c. De har ingått ett avtal om arvodesuppdelning, som strider mot reglerna för yrkesverksamma juristers beteende i förbundsdistriktet Columbia och konspirerat med svenska advokater för att bryta mot de svenska advokaternas yrkesetiska regler.

d. De har vägrat att lämna information till och bedrägligen undanhållit information från kärandeparterna om avtalet om arvodesuppdelning, i strid med förbundsdistriktet Columbia yrkesetiska regler 1.5 (e).

e. De har genom försumlighet i sin anmälan till Rätten påtalat intrång i 986-patentet i fel parts namn.

f. De har genom försumlighet upprättat avtal, som i stor utsträckning friställer parter som ej betalat i enlighet med 986-patentet.

g. De har åsidosatt förbundsdistriktet Columbias förordning om yrkesansvar 1.6 genom att avse att röja konfidentiella meddelanden till och från dr Lans och ömkligen burit falskt vittnesbörd inför en domstol i Förenta staterna om dessa meddelanden, särskilt att dr Lans aldrig skulle ha informerat sina rättsliga ombud om Uniboards intressen i 986-patentet.

h. De har underlåtit att informera kärandeparterna att det rådde en intressekonflikt, som skulle ha nödgat kärandeparterna att utverka oberoende rättslig assistans i anslutning till yrkandet att ogilla dr Lans’ yrkanden, jämlikt dom efter förenklat lagstadgat rättegångsförfarande.

i. De har underlåtit att informera kärandeparterna att det rådde en intressekonflikt, som skulle ha nödgat kärandeparterna att utverka oberoende rättslig assistans i anslutning till överklagandet av kärandeparternas yrkanden.

j. De har falskeligen vitsordat att AMS-svarandeparterna icke hade någon kännedom om Uniboards intressen i 986-patentet, för att låta sanktioner utdömas enbart till kärandeparternas nackdel.

k. De har underlåtit att informera kärandeparterna att det rådde en intressekonflikt, som skulle ha nödgat kärandeparterna att utverka oberoende rättslig assistans i anslutning till den muntliga förhandlingen om sanktioner.

l. De har vägrat att fortsätta att representera kärandeparterna i rättstvisten rörande 986-patentet med mindre kärandeparterna betalar ytterligare 250 000 US-dollar, utöver det i deras arvodesavtal stipulerade beloppet.

m. De har vägrat att till kärandeparterna betala belopp, som utverkats med stöd av uppgörelseavtal med patentinkräktarna och som de var skyldiga enligt arvodesavtalet, och har använt medel från det klientmedelskonto som innehöll medel från sådana genom uppgörelsen utverkade belopp.

n. De har vägrat att representera kärandeparterna i överklagandet av domstolens sanktionsbeslut, med mindre svarandeparterna betalas 203 662 US-dollar, plus 75 000 US-dollar som engagemangsarvode (i strid med arvodesavtalet), och har därtill krävt att kärandeparterna löser svarandeparterna från all skyldighet att utbetala ytterligare pengar från klientmedelskontot, när svarandeparterna redan hade använt avsevärda belopp utan att informera sina klienter.

o. De har rekommenderat dr Lans att ge upp alla rättigheter i alla hans nuvarande och framtida uppfinningar, inklusive i dem som inte har något som helst samband med 986-patentet, som ett sätt att bilägga mål som omintetgjorts genom AMS-svarandeparternas försumlighet.

p. De har fortsatt att oriktigt påstå att AMS-svarandeparterna inte hade någon kännedom om Uniboards intressen i 986-patentet, när de motsatte sig kärandeparternas ansträngningar att få Rätten att ompröva sitt sanktionsbeslut.

q. De har underlåtit att ofördröjligen och fullständigt tillställa kärandeparterna alla dokument efter avslutat advokat-klientförhållande, i strid med förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regler 1.16 (d) och 1.8 (i).

r. De har underlåtit att vederbörligen redovisa medel som förvaltats för kärandeparterna.

s. De har stört och vägrat samarbeta med det nya rättsliga ombudet.

12. 986-parterna har ingått ett arvodesdelningsavtal med AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna. Åtminstone en av 986-parterna, Scott, är advokat och medlem av delstaten Alabamas advokatsamfund. Enligt de yrkesetiska reglerna i såväl förbundsdistriktet Columbia som delstaten Alabama får advokater inte dela arvodet med andra advokater, som inte tillhör samma advokatfirma, för så vitt arvodet ej står i proportion till deras arbete med ärendet eller alla de advokater som delar arvodet ej ikläder sig kollektivt ansvar för rättsförfarandet. Att dela arvodet med icke-advokater är förbjudet. Vidare kräver dessa regler att klienten informeras om arvodesdelningsavtalet och har givit sitt samtycke till det. Svarandeparterna har åsidosatt sin plikt att informera kärandeparterna om arvodesdelningsavtalet och förtigit dess existens för kärandeparterna och har fortsatt med sitt av hemlighetsmakeri präglade handlingsmönster. AMS-svarandeparterna har vägrat att tillställa kärandeparternas nya rättsliga ombud med underlag rörande arvodesdelningsavtalet, ehuru de anmodats att göra det.

13. Fastän 986-parterna enligt förordningen om yrkesansvar deltog i det bedrägliga förtigandet av arvodesdelningsavtalet, eftersom arvodet inte stod i proportion till det i ärendet utförda arbetet, iklädde sig 986-parterna kollektivt ansvar för representationen av kärandeparterna genom att ingå det avtalet och iklädde sig kollektivt ansvar för sina kompanjoners tjänstefel.

14. Som ett direkt och omedelbart resultat av svarandeparternas bedrägliga förfarande och försumlighet i yrkesutövningen förlorade kärandeparterna alla sina rättigheter i 986-patentet, har blivit ersättningsskyldiga gentemot de utpekade inkräktarna i patentet och har förlorat pengar, som tillhörde dem, genom svarandeparternas användning av klientmedel för eget bruk. AMS-svarandeparterna erkänner i sina egna dokument att uppgörelsevärdet av 986-patentet översteg 100 miljoner US-dollar.

DOMSRÄTT OCH LAGA FORUM

15. Domsrätt över saken föreligger med stöd av 18 United States Code § 1964 med avseende på kärandeparternas krav på skadestånd från svarandeparterna för skador genom svindleri och med avseende på kärandeparternas yrkande på beslut om upplösning eller omorganisation av företaget AMS. Domstolen har kompletterande domsrätt med stöd av 28 USC United States Code § 1367 med avseende på kärandeparternas övriga yrkanden, då de är så näraliggande varandra att de ingår i samma rättstvist. Laga Forum är i härvarande District enligt 28 United States Code § 1391(a).

partERNA I MÅLET

16. Dr Lans är en av de mest välrenommerade naturvetenskapsmännen i Sverige.

a. Dr Lans är mest känd för sitt arbete på att utveckla den teknik som ligger till grund för den världsomspännande standarden för flygtrafikkontroll och den världsomspännande standarden för automatiska system för undvikande av fartygskollisioner till sjöss, eller automatiska identifieringssystem (“AIS”). I mitten av 1980-talet började dr Lans att arbeta på utveckling och exploatering av satellitnavigeringssystem. Uppgiften bestod i att utveckla den program- och maskinvara som krävs för att integrera navigeringsteknik med olika typer av kommunikations-, navigerings- och övervakningssystem. Denna teknik är numera känd internationellt som datalänken Self Organizing Time Division Multiple Access (“STDMA”) och har valts till världsstandard i Förenta nationernas fackorgan Internationella civilflygsorganisationen och Internationella sjöfartsorganisationen. STDMA-tekniken är även föremål för europeisk standardisering inom det Europeiska telekommunikationsstandardiserings-institutet och den Europeiska Organisationen för civilflygsutrustning. Världsomspännande patentskydd för dr Lans’ uppfinningar i STDMA söktes i början av 1990-talet, och patent har nu beviljats i många länder (se t.ex. amerikanskt patentnummer 5.506.587). Systemet har också installerats, testats och utvärderats av amerikanska flygvapnet (publicerat i tidskriften ”SIGNAL” i februari 1995, se http://www.gpc.se/press/signal2.htm) och örlogsflottan (publicerat i tidskriften ”SIGNAL” i augusti 1998, se http://www.gpc.se/press/signal98-1.htm). Systemet är obligatorisk standard för alla oceangående fartyg.

b. Den 25 november 2002 undertecknade president Bush lagen Maritime Transportation Security Act of 2002, enligt vilken alla handelsfartyg måste vara utrustade med och använda ett AIS-system när de trafikerar Förenta staternas territorialvatten samt ett fjärrfartygsspårningssystem för fartyg i internationell trafik, som inbegriper Förenta staternas territorialvatten, så att vi med säkerhet skall kunna spåra fartygens rörelser.

c. Bara efter 1990 har dr Lans mottagit följande utmärkelser:

1990 Utsedd till Årets svenska uppfinnare.

1992 Invald i Svenska Uppfinnarföreningen.

1993 Mottog utmärkelsen International Seatrade Award för den viktigaste uppfinningen på sjösäkerhetens område, överlämnad av Hertigen av York.

1993 Tilldelades Kungliga Ingeniörsvetenskapsakademiens guldmedalj, överlämnad av Prinsessan Lilian i Stockholm.

1994 Utvald till American Laurels Award 1993 på området Elektronik “för uppfinnande och utprovning av det globala positionerings- och kommunikationssystem som överför GPS-positioner genom en ovanlig datalänk med hög kapacitet under användning av tidsdelande multipelaccess-överföring, som har många möjliga användningsområden, däribland kollionsavvärjning och ytradar på flygplatser". Aviation Week och Space Technology, 24 januari 1994.

1994 Nominerad som en av tre kandidater i kategorin ”Årets flyg- och rymdfartspersonlighet”, när Luftfartsverket utvaldes till finalist i tävlingen om flyg- och rymdindustrins utmärkelse i kategorin Infrastruktur på grund av det av dr Lans och has grupp framtagna systemet.

1995 Mottog Polhemspriset för framstående gärningar inom ingenjörsvetenskapen, ett pris som har utdelats till enskilda personer sedan 1876.

1995 Tilldelades ett pris som Årets svenska pilot för hans ledarskap i framtagningen av GNSS-svarsstationen i flygtrafik.

1996 Mottog Kungliga Tekniska Högskolans så kallade "Stora Pris" för hans mångåriga tekniska och naturvetenskapliga forsknings- och uppfinnarverksamhet.

1996 Vald till ständig ledamot av Kungliga Ingeniörsvetenskaps-akademien.

1997 Vald till ständig ledamot av Kungliga Försvarsvetenskapsakademien.

1997 Medverkade till att flygindustrins pris (kategorin Infrastruktur) tilldelades Luftfartsverket i Sverige och SAS genom utvecklingen av ADS-B-systemet.

1997 Utsedd till Årets svenska flygare på grund av hans framtagning av GNSS-svarsstationen för flygtrafik.

1998 Medverkade till att flygindustrins pris (kategorin Infrastruktur) tilldelades Luftfartsverket i Sverige för andra gången, åter genom hans utveckling av ADS-B-systemet.

1998 Mottog priset Positiva Sverige, överlämnat av Kung Carl XVI Gustaf av Sverige.

1998 Mottog Carl August Wicander-priset från Kungliga Svenska Aeroklubben.

1999 Mottog Thulin-priset från Svenska Sällskapet för flyg- och rymdfart.

2000 Tilldelad titeln "Svensk i världen 2000”.

2001 Promoverad till teknologie hedersdoktor vid Uppsala Universitet i Sverige.

2001 Vald till ledamot av Kungliga sjövetenskapsakademien (en av de svenska kungliga akademierna).

2002 Tilldelad Hans Majestät Konungens guldmedalj av Högsta klassen.

d. Dr Lans är också ämnet för följande skrifter:

Swedish Profiles (ISBN 91-520-0574-7): År 1999 utgav Svenska Institutet boken ”Swedish Profiles”, som handlar om 82 svenska “celebriteter” och offentliga personer. Boken presenterar människor, från kungaparet och statsministern till konstnärer och vetenskapsmän, bland dem Håkan Lans som representant för naturvetenskap och uppfinningar.

Welcome to Innovative Sweden (ISBN 91-973846-6-6) (utgiven 2001): Introduktionen, skriven av Bengt Samuelsson, Nobelstiftelsens ordförande, beskriver de svenska uppfinningarnas långa tradition och presenterar Håkan Lans som uppfinnare av två i hela världen tillämpade standarder för såväl flyg som sjöfart.

Årh100dets svenskar (ISBN 91-1-300494-8): Boken “År100dets svenskar” namnger 100 berömda 1900-talssvenskar, däribland Håkan Lans för hans insatser inom forskning och utveckling. Där noteras att det amerikanska flygvapnet har installerat hans prototyper i t C5-galaxen.

Ett Svenskt Geni (ISBN 91-7588-369-4) [A Swedish Genius] av David Lagercrantz (Bokförlaget Forum AB, Sverige, 2000). Boken blev en bästsäljare, och en pocketversion följde (ISBN 91-7643-765-5) (utgiven 2001).

17. Käranden, Uniboard, är ett svenskt aktiebolag med huvudkontor på adressen Ringvägen 56E, S-133 35 Saltsjöbaden, Sverige. Sedan åtminstone 1985 har dr Lans varit Uniboards verkställande direktör och enda aktieägare.

18. AMS är en i förbundsdistriktet Columbia registrerad advokatbyrå, organiserad som ett limited liability partnership. På dess nätplats med adressen http://www.adduci.com, framhäver AMS sig såsom varande “framgångsrik, erfaren, specialiserad” i mål rörande patent och immaterialrättsliga förmögenhetsrätter. AMS gör gällande att AMS är inriktat på att “lyssna på sina klienter". AMS gör anspråk på att inneha expertis vid “[upp] rättande, inlämning och bevakning av amerikanska patentansökningar” och att utarbeta expertutlåtanden om ”[p] atentgiltighet och patentintrång samt patent och tekniklicenser.” AMS påstår sig ha omfattande erfarenhet av patentärenden, vilken sätter byrån i stånd att erbjuda ett fullständigt program av skydd och assistans, som företag och enskilda behöver på världsmarknaden. AMS påstår sig “tillhandahålla fullständiga tjänster för utverkande av giltiga patent, varumärken och upphovsrätter". AMS påstår att dess sakkunskap gör att byrån kan styra ansökningarna och reagera snabbt för att utverka rättsgiltiga, kommersiellt viktiga immaterialrättsliga förmögenhetsrätter och hålla klienterna underrättade om patentskydd och hur man undviker framtida tvister om immaterialrättsliga förmögenhetsrätter. AMS påstår även att, “[s]tändig kommunikation med klienterna prioriteras i firman, varigenom ett system har etablerats för att skydda klienterna från att förbise avgörande slutdatum för handlingars insändande". AMS påstår sig ha omfattande erfarenhet av rättstvister i patentärenden.

19. Mastriani är huvudman i AMS. Mastriani påstår att han är verksam som rådgivare och rättsligt ombud för klienter i ärenden inom- och utomlands som gäller ianspråktagande av immaterialrättsliga förmögenhetsrätter, med tonvikt på patentportföljer inom avancerad teknik.

20. Schaumberg är huvudman i AMS. Schaumberg påstår att han är verksam som rådgivare och rättsligt ombud för klienter i ärenden inom- och utomlands, som gäller licensiering och handelspolitik, och driver mål vid de federala domstolarna i samband med tvister om immaterialrättsliga förmögenhetsrätter

21. Adduci är huvudman i AMS. Adduci är en erfaren jurist och nu sittande ordförande i det federala distriktets advokatsamfunds utskott för världshandelsfrågor.

22. Delphi är en ledande svensk advokatfirma med huvudkontor i Stockholm i Sverige. På sin nätplats på adressen http://www.delphilaw.com skriver Delphi: “Delphi & Co är en av Sveriges största affärsjuridiska advokatbyråer. Vi är en fullservicebyrå och erbjuder ett brett spektrum av kvalificerade juridiska tjänster. Delphi & Co lägger tonvikten vid en hög servicenivå vid tillgodoseendet av sina klienter. För Delphi & Co är varje klient en viktig klient. Oavsett om målet gäller ett komplext affärsarrangemang eller en passus i en lagtext, får Delphis klienter den hjälp de behöver.”

23. Utterström är delägare i och chef för Delphi & Co.

24. Lindström är amerikansk jurist, knuten till Delphi “som konsulterande". Lindström medlem av förbundsdistriktet Columbias advokatsamfund.

25. ‘986-parterna är ett enkelt bolag med säte på adressen 150 South Perry Street, Montgomery, Alabama 36104, som har ingått ett arvodesdelningsavtal om intäkterna från 986-patenttvisten med AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna. På grund av svarandeparternas bedrägliga förtigande känner kärandeparterna ej till 986-parternas identitet, utom Scotts.

26. Scott är en av 986-parterna. Han är advokat, medlem av Alabamas advokatsamfund, delägare i advokatfirman Capell & Howard P. C. i Montgomery, delstaten Alabama, och har tagits in på listan över Förenta staterna s bästa jurister, The Best Lawyers in of America. [sic]

986-patentet

27. I mitten av 1970-talet började dr Lans arbeta på framtagningen av ett färggrafiksystem för datorer och databehandlings- och displaysystem. På den tiden var det bara monokroma displaysystem för datorer som var allmänt tillgängliga. Dr Lans uppfann och konstruerade prototyper av sin färggrafiksystemsuppfinning för att bekräfta att hans idéer fungerade. Den 9 januari 1979 inlämnade dr Lans en patentansökan i Förenta staterna som omfattade hans uppfinning. Denna patentansökan avslöjade för världen att dr Lans hade uppfunnit “[ett] system och en anordning för styrning av bildminnet i ett digitalt färggrafikbildsystem".

28. Dr Lans inlämnade också patentansökningar för sin uppfinning in Tyskland, Danmark, Finland, Italien, Japan och Norge.

29. Dr Lans är uppfinnare av och registrerad ägare till 986-patentet, rubricerat “Databehandlingssystem och anordning för färggrafikdisplay” och beviljat den 1 december 1981. 986-patentet gällde och var ianspråktagbart tills det utlöpte den 9 januari 1999, alltså tjugo år efter dagen för patentansökningens inlämnande.

30. Det finns 30 olika anspråk i 986-patentet. Bland annat optimerar och accelererar uppfinningarna i anspråken 23 och 29 i 986-patentet färggrafikundersystemens prestanda i nutida datorer och annan apparatur.

31. Det oberoende anspråket 23 i 986-patentet avslöjar:

Ett datadisplaysystem, bestående av ett minnesmedium för utsändning av en videodatasignal, första registreringsmedium för selektiv lagring och utsändning av nämnda videodatasignal, andra registreringsmedium för selektiv lagring och utsändning av en blinkande maskerings signal, ett jämförelsemedium för selektiv utsändning av en maskeringssignal som reagerar på upptäckten av en ekvivalens mellan nämnda blinkande maskeringssignal och nämnda videodatasignal, medium för att tvinga nämnda första registreringsmedium att sända ut en i förväg fastställd videodatasignal som reagerar på nämnda maskeringssignal samt ett displaymedium för att ge en visuell display som reagerar på nämnda videodatasignal som utskickat objekt från nämnda första registreringsmedium.

32. Det oberoende anspråket 29 i 986-patentet avslöjar:

Ett digitalt färggrafikbildsystem, som inbegriper en styrenhet (40) och en bildvisande monitor (30), k a r a k t ä r i s e r a t a v att följande objekt ingår i systemet: ett videominne (50) organiserat som ett antal matriser (M1-M16) för lagring av binära informationsenheter, som fastställer olika spalter på fasta punkter på monitorn (30), och för lagring av binära enheter som fastställer skrivförbudsinformation på nämnda fasta punkter, ett kretsarrangemang (64) kopplat till nämnda videominne för överföring av färginformation från en extern styrande dator (20) till nämnda bildvisande monitor, en aritmetisk och logisk enhet (436) kopplad till nämnda videominne och den styrande datorn för produktion av information i bildform genom att kombinera information från den styrande datorn med tidigare lagrad information i syfte att minska belastningen på datorn, kretsmedier (300, 304, 308, 312) kopplade till nämnda videominne för ökning eller minskning med "1" av adressinformationen i den bildvisande monitorns riktning X och/eller Y efter mottagandet av nämnda färginformation från nämnda styrande dator i syfte att rita upp en kontinuerlig graf på monitorn samt kretsmedier (324) kopplade till nämnda videominne för godtyckligt utväljande av adresser som bestämmer en grafs startpunkt.

uniboardS ÖVERLÅTELSE och licens tILL ibm

33. Den 19 oktober 1989 överlät dr Lans rättigheterna i 986-patentet till Uniboard i anslutning till förhandlingar med IBM om licensering av 986-patentet. Den 19 oktober 1989 ingick Uniboard ett icke-exklusivt avtal om licensiering av 986-patentet till IBM.

34. Den 27 oktober 1989 undertecknade dr Lans, på egna vägnar och i egenskap av ensam ägare till Uniboard, ett förtydligande kontrakt, som klargjorde hans bibehållande av äganderätten till 986-patentet, samtidigt som licensieringsrätterna enligt 986-patentet överfördes till Uniboard.

aRVODESAVtALET

35. År 1995 kontaktades dr Lans av sin närmaste granne, Utterström, som tog upp frågan om ett ianspråktagande av 986-patentet och övertalade honom att träffa Utterström och Lindström för att diskutera projektet.

36. Under den tiden kontaktade Lindström AMS, varefter Lindström och Utterström på Delphi och Mastriani och Schaumberg på AMS började korrespondera om möjligheten att lagföra dem som gjort intrång i 986-patentet. Under denna period stod dr Lans inte i något advokat-klientförhållande med vare sig Delphi eller AMS.

37. Under sin översyn av 986-patentet, som skedde år 1995, konstaterade Delphi, Lindström och Utterström att IBM hade ingått ett icke-exklusivt licensavtal om användning av 986-patentet. Delphi informerade AMS om IBM-licensen.

38. I mars 1996 skrev AMS och Mastriani till dr Lans och försökte övertala honom att lagföra dem som gjort intrång i 986-patentet, samtidigt som man erkände att dr Lans hade talat om för Delphi och dess jurister att han inte hade något intresse av att vara personligen inblandad i rättsprocesser. Mastriani skrev att talan kunde väckas i namn av ett bolag, på vilket dr Lans skulle kunna överlåta 986-patentet.

39. Den 9 maj 1996 faxade Mastriani till Lindström en anmodan att han skulle ombesörja ett möte med dr Lans den 17 maj 1996 i Stockholm. Den dagen faxade Mastriani också ett förslag till dr Lans, som gick ut på att Delphi och AMS skulle representera honom i anslutning till lagförande inför amerikanska federala domstolar och andra rättsinstanser av inkräktarna i 986-patentet.

40. AMS och Delphi arbetade i samförstånd och som partners i alla förhandlingar och kontakter med dr Lans.

41. Den 17 maj 1996 träffade dr Lans Mastriani och Schaumberg från AMS och Utterström och Lindström från Delphi. Mastriani och Schaumberg sade till dr Lans att de och deras firma var specialiserad på amerikansk patenträtt och skyddet av patentinnehavares rättigheter. Dr Lans talade åter om för advokaterna att han varken hade tid eller pengar att fullfölja projektet. Advokaterna försäkrade för dr Lans att hans insats i både tid och pengar skulle vara minimal.

42. Den 29 maj 1996 skickade Mastriani ett förslag till dr Lans om delgivning och stämning av inkräktare i 986-patentet. Mastriani bekräftade att 986-patentet skulle utlöpa i december 1998 (faktiskt utlöpandedatum var den 9 januari 1999). Mastriani bekräftade också att dr Lans ej ville påtaga sig ansvaret att finansiera någon rättsprocess. Mastriani föreslog att dr Lans skulle få 51 procent av alla intäkterna och advokaterna och “investerarna” skulle få ett arvode på 49 procent av intäkterna, om målet vanns. Det villkorade arvodet på 49 procent var oskäligt högt. Dr Lans avböjde Mastrianis förslag.

43. AMS och Mastriani utarbetade sedan utkastet till ett arvodesavtal, som Utterström framlade för dr Lans den 23 juli 1996 eller däromkring (“arvodesavtalet”), vilket dr Lans till slut undertecknade.

44. Enligt arvodesavtalet skulle dr Lans erhålla 67 procent av alla medel som kunde indrivas från dem som gjort intrång i 986-patentet och advokaterna få 33 procent att fördelas enligt deras eget gottfinnande. Alla omkostnader för projektet skulle bäras av “Rådgivarna,” varmed avsågs AMS, Delphi och sådana externa parter från vilka AMS och Delphi skulle kunna söka bistånd.

Av det bruttolicensarvode som betalats med stöd av ett giltigt licensavtal skall ett arvode om trettiotre (33) procent av detsamma omedelbart utbetalas till Firmorna, vilket arvode skall fördelas bland och mellan dem på sådant sätt som de själva sinsemellan överenskommit.

Rådgivarna skall bära alla omkostnader som uppkommit för dem inom ramen för projektet [lagförande av inkräktare i 986-patentet]. I detta avtal avses med "omkostnader" icke blott utlägg, resor, kost och logi, dagtraktamenten samt likartade kostnader och utskylder, utan även arvoden som tillkommer eller debiterats av experter och andra sakkunniga som anlitats av Rådgivarna. Eventuella kostnader och expenser som uppkommit för Er inom ramen för projektet skall bäras av Er.

45. Arvodesavtalet gav AMS och Delphi rätt att taga del av alla licensierings- och processunderlag avseende de av 986-patentet omfattade objekten var som helst i världen.

46. Arvodesavtalet gav AMS och Delphi fullständig handlingsfrihet vid genomförandet av förhandlingar om licensieringsstrategin:

Firmorna anlitas av Er för att identifiera eventuella inkräktare i Patentet och framförhandla licensavtal med dessa eventuella inkräktare. Strategin för att utverka licenserna kommer att fastställas av AM&S i samråd med Delphi, varvid den slutliga lydelsen av sådana licenser skall underställas Er för godkännande med beaktande av sakskäl. Om en eventuell inkräktare så kräver, skall dessa licensavtal inkludera de utländska motparterna till Patentet.

47. Arvodesavtalet både begränsade dr Lans’ inblandning i eventuella rättsprocesser och gav AMS ensam och exklusiv beslutsrätt vid rättsprocessernas handhavande:

Den andra fasen kommer att innebära mer aggressiva aktiviteter – t.ex. rättsliga åtgärder med stöd av § 337 inför Förenta staternas utrikeshandelsutskott och federal (a) domstol (ar) i Förenta staterna. Er personliga inblandning i denna fas kommer att vara begränsad till vittnesmål, edsvurna utsagor och teknisk vägledning. Beslut om att driva sådan rättsprocess eller ej fattas enbart och uteslutande av AM&S.

48. Dr Lans undertecknade arvodesavtalet den 9 augusti 1996 eller däromkring.

49. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna informerade inte kärandeparterna om uppdelningen av arvodena mellan AMS och Delphi. Efter det att kärandeparterna hade entledigat AMS från uppdraget som rättsligt ombud fick kärandeparterna veta att Delphi hade erhållit nära en miljon US-dollar i anslutning till 986-patenttvisten. Uppdelningen av arvodet mellan AMS och Delphi stod ej i proportion till de av vardera byrån utförda tjänsterna. Enligt förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regler 1.5(e) iklädde sig sålunda Delphi gemensamt ansvar för kärandeparternas representation. Som medlem av förbundsdistriktet Columbias advokatsamfund kände Lindström till denna regel eller borde ha gjort det.

50. Den 18 december 1996 medgav Utterström i ett brev till Mastriani att det enligt det svenska advokatsamfundets yrkesetiska regler inte var tillåtet för Delphi att finansiera en klients omkostnader. Delphi bröt mot dessa regler, § 25 i det svenska advokatsamfundets yrkesetiska regler, genom att ingå ett villkorat arvodesavtal, varigenom Delphi tog på sig alla sina egna omkostnader.

51. På Mastrianis begäran sände dr Lans den 23 januari 1997 en skriftlig bekräftelse till Mastriani att arvodesavtalet ägde tillämpning på alla licensarvoden, oberoende av om de skulle utverkas genom rättsprocess eller ej. Den 23 september 1997 undertecknade Mastriani, Utterström och Lans ett dokument, som bland annat innebar att arvodesavtalet bekräftades.

INTRÅNGSDELGIVNINGAR

52. Från september 1996 till och med mars 1997 skickade AMS cirka 100 delgivningar om intrång i 986-patentet till presumtiva inkräktare, endast i dr Lans’ namn (hädanefter kallade “intrångsdelgivningarna”).

AMS’ och dELPHIS OTILLBÖRLIGA ARVODESDELNINGSAVTAL

53. I januari 1997 ingick AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna ett arvodesdelningsavtal med '986-parterna. 986-parterna gick med på att förskottera upp till 300 000 US-dollar som finansiering av processen, som skulle tagas ut från en remburs i delbelopp om 60 000 US-dollar. AMS förband sig att betala 986-parterna ur intäkterna från licensiering och processer, efter återbetalning av den ursprungliga investeringen, en (1) procent av nettoåtervinningen för varje 60 000-dollarbelopp som uttagits av AMS.

54. Minst en av 986-parterna, Scott, är advokat och medlem av delstaten Alabamas advokatsamfund. Regel 5.4 i både Alabamas och förbundsdistriktet Columbias förordningar om yrkesansvar förbjuder delning av arvoden med icke-advokater, utom under vissa omständigheter som inte gäller för 986-parterna i det aktuella fallet. Ehuru svarandeparterna bedrägligen har dolt 986-parternas identitet och de närmare omständigheterna kring 986-partnerskapet, antager kärandeparterna att alla däri ingående personer är advokater, så som regel 5.4 föreskriver. Enär de till 986-parterna utbetalda arvodena ej stod i proportion till de av dem utförda tjänsterna, enligt både Alabamas och förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regler 1.5 (e), iklädde sig 986-parterna solidariskt ansvar för 986-patenttvisten. Enligt såväl Alabamas som förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regler 1.5(e) ålåg det svarandeparterna att informera kärandeparterna om 986-parterna och detaljerna i detta partnerskapsavtal.

55. Förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regler 1.16(d) föreskrev att AMS-svarandeparterna skulle överlämna samtliga underlag med avseende på 986-parterna till dr Lans, sedan deras yrkesrelation upphört att gälla. AMS-svarandeparterna har åsidosatt Regel 1.16(d) genom att vägra att överlämna dessa underlag till dr Lans.

56. Eftersom 986-parterna hade ett intresse i processen mot inkräktare i 986-patentet, hade de enskilda 986-parterna ett intresse i det sätt varpå processen och tillhörande beslut handhades. Dessa intressen kunde eventuellt stå i strid med dr Lans’ intressen. Både delstaten Alabamas och förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regler 1.8(a) föreskrev att svarandeparterna skulle redogöra för detaljerna i affärstransaktionen med 986-parterna och att informera kärandeparterna om att de borde söka oberoende juridisk assistans i fråga om transaktionen och, med kärandeparternas godkännande, meddela detta skriftligen. Svarandeparterna har åsidosatt sina skyldigheter enligt Regel 1.8(a).

57. Enligt det svenska advokatsamfundets yrkesetiska regler för advokater §15(3) skulle Delphi-svarandeparterna informera kärandeparterna om de närmare omständigheterna kring affärstransaktionen med 986-parterna och meddela kärandeparterna att det förelåg en situation, där det uppkom en konflikt beträffande Delphi-svarandeparternas förmåga att tillvarataga kärandeparternas intressen. Delphi-svarandeparterna har åsidosatt §15(3) genom att underlåta att ge dr Lans denna information.

58. Trots att svarandeparterna var skyldiga att utlämna uppgifter om 986-parterna till kärandeparterna, har svarandeparterna bedrägligen undanhållit kärandeparterna dessa uppgifter och har framhärdat i ett beteendemönster präglat av fortsatt hemlighetsmakeri. Svarandeparterna har befrämjat sitt bedrägeri genom att använda Förenta staternas post- och telegrafväsen vid kommunikation mellan olika delstater och med utlandet. Utterström skrev till Mastriani den 30 januari 1997: … “[m]ed risk att meddela självklarheter påpekar jag dock att Lans inte är fullt informerad om våra diskussioner om finansieringen".

59. När kärandeparterna hade entledigat AMS från uppdraget som rättsligt ombud, begärde dr Lans’ nya rättsliga ombud att få samtliga underlag rörande 986-parterna. AMS-svarandeparterna vägrade att överlämna något av dessa underlag till kärandeparternas nya rättsliga ombud. Den 14 december 2001 skrev Mastriani till dr Lans’ nya rättsliga ombud:

Var god observera att varken Pillsbury Winthrop eller Ni har tillställts kopior av eventuell korrespondens mellan [986-parterna] och vår byrå av den enkla anledningen att dessa icke utgör klientdokumentation, utan snarare konfidentiella affärsunderlag, tillhörande denna byrå och som gäller dess finansiering av kostnader.

SVARANDEPARTERNAS KÄNNEDOM OM

ÖVERLÅTELSEN PÅ uniboard

60. Så tidigt som den 7 december 1995 var Delphi-svarandeparterna medvetna om att IBM hade ingått ett icke-exklusivt licensavtal om användning av 986-patentet, och Delphi-svarandeparterna informerade AMS-svarandeparterna om IBM-licensen. Den 20 mars 1996 skrev Mastriani till dr Lans och bad om en kopia av IBM-licensavtalet, “så att vi kan redovisa en mer uttömmande handlingsplan för Er att ta ställning till". Därefter skickade dr Lans en kopia av IBM-licensavtalet till AMS-svarandeparterna.

61. Licensgivaren i IBM-avtalet var Uniboard, och avtalet nämnde inte dr Lans.

62. Den 22 januari 1997 skrev Mastriani till Utterström att det fanns en viktig fråga som gällde IBM-licensens giltighetsområde, och Mastriani bifogade delar av IBM-licensen för Utterström att gå igenom, inklusive licensbeviljningsspråket, vari det bestyrktes att Uniboard var licensgivaren. Den “viktiga frågan” var huruvida IBM-licensen var tillräckligt omfattande för att den skulle kunna utesluta stämningar för patentintrång mot företag som köpte chips tillverkade av ett av IBMs dotterbolag.

63. Dr Lans påminde återigen AMS-svarandeparterna om Uniboards intressen i 986-patentet, när han skrev till Mastriani den 19 februari 1997 om överlåtelsen på Uniboard:

Som Ni vet, har licensavtalet tecknats med ett bolag (UNIBOARD AB) och inte med mig personligen (patentet överläts på bolaget för många år sedan, och avtalet med IBM ingicks med UNIBOARD AB).

64. Den 8 april 1997 insände Mastriani en inlaga vid äventyr av påföljd för mened i målet Micron Electronics, Inc. mot Håkan Lans, målnr CIV96-0523-S-BLW i Förenta staternas federala domstol i första instans för delstaten Idaho. Inlagan ställdes för att styrka en invändning mot talan som väckts för att utverka fastställelsedom mot dr Lans på grund av avsaknad av personlig rättslig behörighet. Mastriani förklarade: “Jag har gått igenom och är förtrogen med det patentlicensavtal som framförhandlats i Europa 1989 mellan ett av Håkan Lans helägt bolag med säte i Saltsjöbaden, Sverige och International Business Machines Corporation (hädanefter kallat “IBM”) med säte i Purchase, delstaten New York, med amerikanskt patentnummer 4.303.986.”

65. Den 7 april 1997 bad Schaumberg om tillstånd från dr Lans för AMS-svarandeparternas räkning att handla på Uniboards vägnar med avseende på frågan om IBM-licensens omfattning. Den 9 april 1997 skrev Schaumberg till IBM “på Uniboards vägnar” för att diskutera Uniboards påstående att IBM hade överskridit licensavtalets giltighetsområde. Dr Lans skickade ett telefax till Mastriani, där han samtyckte till ett försök att förtydliga avtalet mellan IBM och Uniboard. Den 18 april 1997 skrev Schaumberg återigen till IBM på Uniboards vägnar och bad om upplysningar om en IBM licens till Cirrus Logic:

Eftersom MiCrus joint venture med IBM förefaller vara nyckeln till Cirrus Logics yrkanden, är det viktigt att IBMs licensgivare, Uniboard, förstår detta joint ventures karaktär och därmed grundvalen för Cirrus Logics position.

66. Den 9 april 1997 skrev Schaumberg också till en tysk jurist, Klaus Vorwerk, för att inhämta upplysningar om tyska rättsliga aspekter på ett förtydligande av IBM/Uniboard-licensen. Korrespondens rörande Uniboards rättigheter utväxlades mellan Schaumberg, Vorwerk och Lindström, där Vorwerks analys närmast gäller Uniboards, inte Lans’, rättigheter.

67. Den 17 april 1997 skrev Utterström till Mastriani och bekräftade att alla licensavgifter för patentet skulle betalas till Uniboard.

68. Den 7 augusti 1997 skickade Utterström ett brev till Mastriani, som handlade om att Uniboard enligt svensk lag är skattskyldigt för licensavgifterna.

69. Den 8 augusti 1997 skickade Utterström ett brev till Mastriani, som gällde en fråga om beskattningen och utländska skattelättnader, där han medgav att “utgångspunkten är det faktum att HL verkligen bad oss – de två firmorna – att representera honom/Uniboard vid indrivningen av licensavgifter från inkräktarna, med ett arrangemang där vi delade bruttointäkten".

svarandeparterna BESLUTAR ATT STÄMMA ENBART i dr Lans’ namN

70. I juli 1997 eller däromkring sammanträdde Utterström och Lindström med Mastriani, Adduci och Schaumberg på AMS’ kontor Washington, förbundsdistriktet Columbia. Bland annat diskuterade dessa jurister huruvida processen skulle föras i dr Lans’ namn eller i dr Lans’ företag Uniboards namn. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna beslöt att talan skulle väckas enbart i dr Lans’ namn. Advokaterna samrådde inte med dr Lans när de fattade detta beslut.

71. Den 24 oktober 1997 väckte AMS talan enbart i dr Lans’ namn i Förenta staternas federala domstol i första instans för förbundsdistriktet Columbia mot Dell Computer Company (kallat “Dell”) i mål nummer 97-2526, mot Gateway 2000 Inc. (kallat “Gateway”) i mål nummer 97-2523, mot Digital Equipment Corp. i mål nummer 97-2493, mot Hewlett-Packard Co. i mål nummer 97-2524, mot Packard Bell NEC, Inc. i mål nummer 97-2525, mot Compaq Computer Corp. i mål nummer 97-02527, mot Acer America Corp. i mål nummer 97-2528, mot AST Research, Inc. i mål nummer 97-2529, och mot Olsy North America i mål nummer 97- 2530. Den 9 januari 1998 väckte AMS talan enbart i dr Lans’ namn i Förenta staternas federala domstol i första instans för förbundsdistriktet Columbia mot Siemens Nixdorf, i mål nummer 98-0050 (hädanefter kollektivt kallade “Lans-processen”).

SVARANDEPARTERNAS UNDERLÅTENHET ATT GE DR Lans och uniboard KORREKT INFORMATION MED avseende på uniboard-ÖVERLÅTELSEN

72. AMS-svarandeparterna framställer sig inför allmänheten såsom varande i stånd att inlämna och handlägga patentansökningar hos det amerikanska patent- och registreringsverket [United States Patent and Trademark Office]. AMS förklarar att AMS har mycket specifika yrkeskompetenser, som allmänpraktiserande jurister inte besitter. I sådana kompetenser ingår kunskap om behovet att få patentäganderätt och processhabilitet bekräftade innan delgivningar utsänds och talan väcks.

73. På Delphis nätplats, uppger Lindström att han är medlem av förbundsdistriktet Columbias advokatsamfund och advokat vid Förenta staternas och delstaten Kaliforniens högsta domstolar. Delphis nätplats annonserar också Lindströms specialinriktning på amerikansk process-, affärs- och bolagsrätt och offentlig rätt.

74. Normen för en advokats noggrannhet vid väckande av civilrättslig talan inför en domstol i Förenta staterna kräver att advokaten kontrollerar att käranden är behörig att stämma svaranden.

75. Normen för en advokats noggrannhet vid tillställelse av anmälningar av patentintrång och/eller vid väckande av talan i ett patentmål kräver att advokaten på egen hand utreder och kontrollerar att delgivning effektueras och/eller processen förs i patentinnehavarens namn.

76. Mot bakgrund av dessa noggrannhetsnormer ålåg det svarandeparterna enligt licensavtalet med IBM att undersöka grunden för Uniboards rätt att licensiera 986-patentet till IBM. I § 6.1 av licensavtalet stipuleras att IBM förbinder sig att betala avtalade belopp till Uniboard på villkor att “IBM erhåller tillfredsställande dokumentariska bevis på Uniboards behörighet at bevilja nämnda licens och rättigheter". Om dr Lans icke kunde förete "tillfredsställande dokumentariska bevis” för sina rättsliga ombud, var dessutom dessa advokater enligt noggrannhetsnormen skyldiga att kontakta IBM och själva utverka underlaget eller underlagen för att bilda sig en uppfattning om grunden för Uniboards behörighet.

77. Noggrannhetsnormen krävde vidare att alla svarandeparterna inventerar och går igenom de dokument som rör äganderätten till 986-patentet, däribland handlingar i dr Lans’ europeiska rådgivares arkiv. Hade svarandeparterna uppfyllt noggrannhetsnormen, skulle de ha upptäckt det förtydligande kontraktet innan intrångsdelgivningarna skickades ut eller några rättsförfaranden anhängiggjordes. Svarandeparterna åsidosatte detta krav och upptäckte därför det förtydligande kontraktet först vid någon tidpunkt efter den 23 november 1999, sedan Rätten hade ogillat dr Lans’ käromålstalan genom dom efter förenklat lagstadgat rättegångsförfarande, så som diskuteras i det följande.

78. Noggrannhetsnormen för en advokat, som åberopar förtrogenhet med att utarbeta, insända och följa upp patentansökningar i Förenta staterna, innebär att vederbörande i en situation av otydlighet eller tvetydighet med avseende på äganderätten till ett patent skall klarlägga ägarförhållandena genom att upprätta och insända påkallad dokumentation till det amerikanska patent- och registreringsverket.

79. Hade svarandeparterna iakttagit ett minimum av noggrannhet enligt nämnda norm, skulle de ha konstaterat att överlåtelsen på Uniboard vållade otydlighet och tvetydighet beträffande äganderätten till 986-patentet, vilket behövde klarläggas innan intrångsanmälningar utskickades och/eller talan väcktes.

80. Enligt noggrannhetsnormens kriterier räckte IBM-licensavtalet som varningssignal för eventuell förefintlighet av otydlighet och tvetydighet beträffande äganderätten till 986-patentet, vilket svarandeparterna var skyldiga att klarlägga innan intrångsanmälningar utskickades och/eller talan väcktes.

81. Att, såsom svarandeparterna har gjort, nämligen att skicka ut intrångsdelgivningar på dr Lans’ vägnar i vetskap om IBM-licensavtalet och med kännedom om dess bestämmelser, utan att utverka dokumentariskt bevis på Uniboards rätt att bevilja IBM licensen, låg under noggrannhetsnormens kriterier.

82. Att, såsom svarandeparterna har gjort, nämligen att skicka ut intrångsdelgivningar på dr Lans’ vägnar i vetskap om IBM-licensavtalet och med kännedom om dess bestämmelser, utan att upprätta och insända de för klarläggandet av äganderätten till 986-patentet erforderliga dokumenten, låg under noggrannhetsnormens kriterier.

83. Att, såsom svarandeparterna har gjort, nämligen att väcka talan i patentmål på dr Lans’ vägnar i vetskap om IBM-licensavtalet och med kännedom om dess bestämmelser, utan att utverka dokumentariskt bevis på Uniboards rätt att bevilja IBM licensen, låg under noggrannhetsnormens kriterier. Det låg också under noggrannhetsnormens kriterier att, såsom Delphi-svarandeparterna och 986-parterna har gjort, nämligen att de, som var solidariskt ansvariga för representationen av kärandeparterna, tillät Lans-processen att anhängiggöras, utan att utverka dokumentariskt bevis på Uniboards rätt att bevilja IBM licensen.

84. Att, såsom AMS-svarandeparterna har gjort, nämligen att väcka talan i patentmål på dr Lans’ vägnar i vetskap om IBM-licensavtalet och med kännedom om dess bestämmelser, utan att upprätta och insända de för klarläggandet av äganderätten till 986-patentet erforderliga dokumenten, låg under noggrannhetsnormens kriterier. Det låg också under noggrannhetsnormens kriterier att, såsom Delphi-svarandeparterna och 986-parterna har gjort, nämligen att de utan att upprätta och insända sådan dokumentation, tillät Lans-processen att anhängiggöras.

85. Dr Lans’ e-postmeddelande av den 19 februari 1997 och IBM-licensavtal skapade vart och ett för sig en skyldighet för svarandeparterna att upprätta och låta registrera en överlåtelse av 986-patenträttigheterna, antingen från dr Lans till Uniboard eller från Uniboard till dr Lans. En överlåtelse från Uniboard till dr Lans, verkställd med stöd av IBM-licensavtalet, skulle ha varit i enlighet med § 9.2 i det avtalet. Svarandeparternas uraktlåtenhet att upprätta och låta registrera en sådan överlåtelse låg under noggrannhetsnormens kriterier.

86. Av jurister, som presenterar sig själva som experter på det amerikanska patent- och registreringsverket s rutiner, kan man med stöd av noggrannhetsnormen kräva att de skall undersöka huruvida den “registreringsändring” som avses i dr Lans’ brev av den 19 februari 1997 hade ägt rum. Om svarandeparterna hade kontrollerat detta och upptäckt att överlåtelsen inte hade skett, skulle de ha underrättat dr Lans därom och rekommenderat honom att låta registrera överlåtelsen till Uniboard. Hade detta gjorts, skulle det inte ha rått någon oklarhet om äganderätten till 986-patentet, och AMS-svarandeparterna skulle ha väckt talan i patentintrångsmålen utan några oklarheter rörande den faktiska patentinnehavarens namn.

87. Genom att inte råda dr Lans att låta upprätta och registrera en överlåtelse av 986-patenträttigheterna, antingen från dr Lans to Uniboard, eller från Uniboard till dr Lans, handlade de på ett sätt som icke uppfyller noggrannhetsnormens krav.

88. Som ett minimum krävde noggrannhetsnormen att svarandeparterna skickar ut intrångsdelgivningar och väcker talan i både dr Lans’ och Uniboards namn. Svarandeparterna uppfyllde inte ens detta minimikrav enligt noggrannhetsnormen.

89. Ingen av svarandeparterna talade någonsin om för dr Lans att i Amerika är det en hävdvunnen princip som säger att en patentintrångsprocess skall föras i namn av den på vilken patentet har överlåtits, även om den personen eller den firman icke är identisk med patentets registrerade ägare. Genom att underlåta att göra det handlade de på ett sätt som icke uppfyller noggrannhetsnormens krav.

DeT VÅRDSLÖSA licensavtalET MED MICRON-DIAMOND

90. Den 27 november 1996 väckte Micron Electronics, Inc. och Diamond Multimedia Systems, Inc. talan med yrkande på fastställelsedom mot Håkan Lans avseende 986-patentet i Förenta staternas federala domstol i första instans för delstaten Idaho, med målrubriken Micron Electronics, Inc. mot Håkan Lans, mål nummer CIV96-0523-S-BLW. AMS-svarandeparterna representerade dr Lans i denna process.

91. I käromålsinlagan anges att “Diamond tillverkar och säljer videokort, som monteras in i datorprodukter. Micron tillverkar datorprodukter, av vilka en del innehåller videokort som säljs till Micron av Diamond.” AMS-svarandeparterna förstod Diamonds och andra videokortleverantörers relationer med OEM-datorleverantörer och den effekt som en eventuell uppgörelse skulle få på inkräktare som använder Micron- eller Diamond-komponenter.

92. I augusti 1998 skrev AMS-svarandeparterna i en promemoria till deras skadeståndsexpert i Micron-processen: … vi är bara intresserade av en skälig royalty från Micron för deras datorförsäljning och skulle inte vilja licensiera Diamond, dess leverantör av grafikkort. Hr Lans’ policy har varit att erbjuda licens enbart till datorsystemtillverkare, men inte till leverantörer av datorkomponenter som Diamond.”

93. Likväl upprättade AMS-svarandeparterna i september 1998 avtal om uppgörelse, licens och icke-ianspråktagande, vilka gav Micron och Diamond och alla deras kunder en bred, världsomspännande, helt betald licens och befrielse från 986-patentet och alla dess utländska analogier. I förlitan på AMS-svarandeparternas rådgivning undertecknade dr Lans avtalen om uppgörelse, licens och icke-ianspråktagande med Micron och Diamond (kallade “Micron/Diamond-avtalen”). För att kontrollera att uppgörelseavtalet inte var alltför generöst, sände dr Lans emellertid dokumentet till Delphi-svarandeparterna och bad Utterström att gå igenom det och godkänna det innan det vidarebefordrades till AMS.

94. Syftet med Micron/Diamond-avtalen var att befria och skydda alla företag som köpte eller på annat sätt gjorde intrång i komponenter från Micron-Diamond, inklusive sådana företag som hade mottagit intrångsdelgivningar, mot rättsliga förfaranden.

95. Effektn av Micron/Diamond-avtalet och AMS-svarandeparternas och Delphi-svarandeparternas försumlighet illustreras av det tyska patentmål, i vilket dr Lans (genom AMS-svarandeparterna, Delphi-svarandeparterna och deras tyska korrespondentbyrå) hade ianspråktagit den tyska motsvarigheten till 986-patentet mot Dell Computer GmbH. I september 2001 fastslog en tysk domstol i andra instans att Diamond/Micron-uppgörelseavtalet skyddade Dell Computer GmbHs försäljning i Tyskland, eftersom Dell köpte videografikkomponenter från Diamond och Dell var skyddat mot åtal för patentintrång på grund av Micron/Diamond-uppgörelseavtalet.

96. Noggrannhetsnormen för advokater, som upprättar och granskar uppgörelse- och/eller licensieringsdokument i en patentintrångsprocess, kräver att advokaterna upprättar ett avtal som inte är överdrivet generöst och som skyddar patentinnehavarens rätt att stämma inkräktare, med vilka uppgörelse ej har träffats. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna förstod vad som stod på spel och faran med att kärandeparterna ingick en överdrivet generös uppgörelse och/eller ett licensieringsavtal rörande 986-patentet. Icke desto mindre åsidosatte AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna noggrannhets-normen genom att upprätta, godkänna efter granskning och råda dr Lans att underteckna ett överdrivet generöst avtal, som allvarligt skadade kärandeparternas förmåga att kräva många andra patentinkräktare på skadestånd.

svarandeparterna ÖVERGER dr Lans och vilseleder DOMSTOLEN för att dölja sin försumlighet

97. 986-patentet utlöpte den 9 januari 1999. Om svarandeparterna erkände Uniboards äganderättsintresse i patentet, skulle målet efter detta datum avskrivas enligt amerikansk rätt. Kärandeparterna^[2] hade aldrig förklarat denna lagregel för dr Lans.

98. Den 29 januari 1999 skulle dr Lans besvara frågor ställda av Compaq Computer Corporation, som ville veta om han någonsin hade överlåtit 986-patentet. På kvällen den 28 januari 1999 skickade Mastriani frågorna till dr Lans jämte utkast till svar. De anlände till Sverige den 29 januari 1999, dvs. den dag då svaren senast skulle vara inlämnade. Med detta korta varsel gick dr Lans igenom dem och kommenterade svaret på fråga 10 enligt följande:

Jag har studerat dokumentet och det är korrekt. Svaret på fråga nummer 10 skulle kanske kunna ändras från “jag är ensam ägare till 986-patentet” till “Firma Uniboard AB är ägare till 986-patentet, men patentet är fortfarande registrerat i Håkan Lans namn. Följaktligen har hr Lans ensam rätten att underteckna licensavtal.”

99. AMS-svarandeparterna ignorerade dr Lans’ e-postmeddelande och levererade svaren utan den av dr Lans föreslagna ändringen. Dr Lans accepterade AMS-svarandeparternas bedömning att det utförligare svaret inte var nödvändigt och drog slutsatsen att frågan ej gällde förhållandet mellan Håkan Lans och Uniboard, utan snarare frågan huruvida han hade gjort något med 986-patentet som skulle göra honom obehörig att bevilja licens. Eftersom dr Lans ägde hela Uniboard, visste han att han kunde teckna Uniboards firma.

100. I sin svaromålstalan i Lans-processen gjorde Gateway under tiden det som svarandeparterna hade bort göra enligt noggrannhetsnormen, men som de inte gjorde: Gateway bad IBM att få en kopia av det dokument med vars stöd Uniboard åberopade rätten att överlåta rättigheter i 986-patentet på IBM. IBM gav Gateway en kopia av överlåtelsen på Uniboard.

101. Den 4 augusti 1999 ingav Gateway ett yrkande att käromålet skulle ogillas på grund av avsaknad av behörighet och bifogade överlåtelsen från Lans till Uniboard för att styrka sitt yrkande. Mastriani telefonerade till dr Lans för att diskutera Gateways yrkande. Dr Lans sade till Mastriani att han inte hade en kopia av överlåtelsen och inte mindes detaljerna av dokumentet. Dr Lans erinrade Mastriani om deras diskussioner om överlåtelsen på Uniboard i början av 1997. Kontentan av vad Mastriani sade till dr Lans var att "om Ni inte kan minnas dokumentets detaljer, betyder det, juridisk sett, att Ni inte minns dokumentet". Dr Lans undertecknade dokumentet i tron att det var vederhäftigt, på grundval av Mastrianis juridiska rådgivning.

102. Mastriani övergav sedan dr Lans och ljög för Rätten. Den 13 augusti 1999 ingav Mastriani en extraordinarie ansökan om förlängning av tidsfristen för bemötandet av Gateways yrkanden och inlämnade som stöd en edsvuren utsaga, vari han svor falskt:

Eftersom jag och andra rättsliga ombud till dr Lans upprepade gånger har upplysts av dr Lans att ingen överlåtelse någonsin hade ägt rum med avseende på Lans´ patent, utreder vi f.n. omständigheterna kring omförmälda överlåtelse.

Mastriani skickade aldrig någon kopia av denna utsaga till dr Lans. Dr Lans såg aldrig dokumentet förrän AMS-svarandeparterna överlämnade de i AMS’ arkiv befintliga handlingarna till dr Lans’ nya rättsliga ombud.

103. Mastrianis mened var dubbelt menlig. Han har icke blott begått mened och förhindrat rättsligt förfarande, utan han har även satt sig över sin klients privilegium att åtnjuta sitt rättsliga ombuds stöd, utan klientens samtycke. Om Mastrianis påstående hade varit sant (vilket det inte var) skulle noggrannhetsnormen ha krävt att AMS meddelade såväl Rätten som dr Lans att de befunne sig i en oöverstiglig intressekonflikt, som fordrade byte av rättsligt ombud för dr Lans. Det nya rättsliga ombudet skulle naturligtvis ha upptäckt Mastrianis mened, vilket det nya rättsliga ombudet slutligen gjorde.

104. AMS-svarandeparterna underlät att informera domstolen om deras kännedom om IBM/Uniboard-avtalet och underlät också att informera domstolen om deras representation av Uniboard vid förhandlingarna med IBM om IBM-licensavtalets omfattning, trots att det ålåg dem att göra detta.

105. Det ålåg Delphi-svarandeparterna att gå igenom de inlagor som ingivits till Rätten på deras klients vägnar och kontrollera att sakuppgifterna i dem var riktiga. Genom att inte korrigera de av AMS-svarandeparterna under ed framlagda osanna uppgifterna främjade Delphi-svarandeparterna genom försumlighet eller avsiktligt mened och hindrande av rättsligt förfarande.

106. Som solidariskt ansvariga för Lans-processen var 986-parterna skyldiga att gå igenom de inlagor som ingivits till Rätten på deras klients vägnar och att kontrollera att sakuppgifterna i dem var riktiga. Genom att inte korrigera de av AMS-svarandeparterna under ed framlagda osanna uppgifterna främjade 986-parterna genom försumlighet eller avsiktligt mened och hindrande av rättsligt förfarande.

RÄTTEN OGILLAR dr Lans’ TALAN

107. Den 23 november 1999 avskrev domstolen Lans-processen och ogillade yrkandena mot Gateway, Dell Computer Corp., Hewlett-Packard Co., Packard Bell NEC, Inc., Digital Equipment Corp., Compaq Computer Corp., Acer America Corp. och AST Research, Inc. på grund av avsaknad av behörighet i anledning av överlåtelsen till Uniboard. Rätten avvisade också en ansökan om att låta Uniboard inträda i dr Lans’ ställe som den faktiska intressenten med stöd av Federal Rule of Civil Procedure [federal lag om process i civilmål]17(a). I sitt avgörande var domstolen påverkad av åtminstone två osanna uppgifter som anförts av AMS-svarandeparterna, nämligen 1) det oriktiga påståendet att AMS-svarandeparterna och Lans’ “andra rättsliga ombud” inte visste någonting om överlåtelsen till Uniboard innan talan väcktes och 2) underlåtenheten att meddela Rätten att AMS-svarandeparterna kände till detaljerna av IBMs licensavtal, däribland den omständigheten att IBMs avtal var tecknat med Uniboard, inte med dr Lans. I 84 F. Supp.2d 112 pkt 114 skrev domstolen:

Även inför svarandeparternas upprepade uppfordringar till redovisning i samband med en eventuell överlåtelse underlät Lans uppenbarligen att informera t.o.m. sina rättsliga ombud om att en överlåtelse hade ägt rum. Se Louis S. Mastrianis inlaga som stöd för extraordinarie ansökan om förlängning av tidsfristen för bemötandet av Gateways yrkanden ("Mastriani Decl. (daterad 13 augusti 1999) vid pkt 3( "Eftersom jag och andra rättsliga ombud till dr Lans upprepade gånger har upplysts av dr Lans att ingen överlåtelse någonsin hade ägt rum med avseende på ['986]-patentet..."). Sedan Svaranden förelagt Lans en kopia av överlåtelsen, "erinrade sig Lans slutligen att han hade undertecknat dokumentet för cirka tio år sedan i anslutning till beviljandet av en licens till förmån för IBM under Lans’ patent. Därmed förstår dr Lans nu att patentet ägs av hans helägda bolag, Uniboard." Lans ansökan om tillåtelse att göra tillägg, pkt 3.

84 F. Supp.2d 112 vid pkt 122:

Rätten kan icke draga slutsatsen att uraktlåtenheten att väcka käromålstalan i Uniboards namn var ett äkta och förståeligt misstag. Lans hävdar samtidigt att han både glömde att han hade gjort överlåtelsen och att han trodde att överlåtelsen var ogiltig – Rätten finner denna dubbla position ohållbar. Lans hade kontroll över alla fakta rörande överlåtelsen, eftersom den var undertecknad. Såsom tidigare noterats, kunde Lans informera sina rättsliga ombud om licensen till IBM, men förefaller senare lägligt nog ha glömt överlåtelsen till Uniboard, vilken var en central aspekt av den transaktionen. Innan Lans anförde sin förklaring för att styrka sitt yrkande om tillägg, uttryckte han aldrig några tvivel om överlåtelsens giltighet. I vart fall hade Lans alla möjligheter att kontrollera överlåtelsens rättsgiltighet, fastställa äganderätten till patentet och väcka talan i rätt kärandeparts namn. När Lans’ advokater frågade om han hade gjort några överlåtelser av patentet, borde han ha informerat dem om överlåtelsen till IBM och om sin uppfattning att överlåtelsen var ogiltig. Om han hade gjort det, skulle hans rättsliga ombud ha gått till väga på annat sätt och undvikit den nu föreliggande situationen. Rätten kan ej undgå slutsatsen att Lans valde att förtiga alla fakta om överlåtelsen, eventuellt också för sina rättsliga ombud, tills han konfronterades med ovedersägliga bevis att överlåtelsen hade skett. Därför kan Rätten icke hysa uppfattningen att Lans’ uraktlåtenhet att ansluta sig som part i målet eller väcka talan i Uniboards namn var ett äkta och förståeligt misstag. [FN9] På grund av detta konstaterande avslås Lans’ yrkande på tillägg med stöd av Regel 17(a). (Egen fetstil.)

I det material som AMS överlämnat till Lans’ nya rättsliga ombud finns det ingen notering om att AMS-svarandeparterna någonsin skulle ha tillställt dr Lans en kopia av domstolens beslut att avskriva Lans-processen.

108. Delphi-svarandeparterna handlade i maskopi med AMS-svarandeparterna när domstolen vilseleddes på den punkt som avsåg svarandeparternas kännedom om Uniboards intressen i 986-patentet, innan Lans käromålstalan väcktes.

109. Om svarandeparterna hade fullgjort sina skyldigheter inom ramen för noggrannhetsnormen och a) undersökt grundvalen för Uniboards licens till IBM, eller b) hade upprättat underlag, som klargjorde äganderätten till Lans-patentet och sänt dem till det amerikanska patent- och registreringsverket, skulle målet ha handlagts på grundval av sakfrågorna och inte på någon av de formella skäl som Rätten fann för gott att åberopa för sitt exceptionella beslut i målet.

110. Om svarandeparterna inte hade kunnat klarlägga frågan om dr Lans eller Uniboard var ägare till 986-patentet, skulle AMS, Mastriani och Schaumberg åtminstone ha skickat ut intrångsdelgivningar och väckt talan i bådas namn. Deras uraktlåtenhet att göra detta utgör ett agerande som ej uppfyller noggrannhetsnormens kriterier.

111. Förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regel 1.3 kräver att en advokat icke avsiktligt handlar menligt för eller skadar en klient så länge som deras yrkesrelation varar. AMS-svarandeparterna har åsidosatt denna regel och noggrannhetsnorm i och med att de vilselett Rätten om deras informationsutbyte med dr Lans och deras engagemang i IBM-licensen.

112. Även delstaten Alabamas yrkesetiska regel 1.3 kräver att en advokat icke avsiktligt handlar menligt för eller skadar en klient så länge som deras yrkesrelation varar. Då 986-parterna var solidariskt ansvariga för Lans-processen, visste de eller borde de ha vetat att AMS-svarandeparternas utsagor om informationsutbytet med dr Lans utgjorde ett röjande av meddelanden mellan advokat och klient till deras klients förfång. Det ålåg 986-parterna att undersöka och förvissa sig om att AMS-svarandeparternas åsidosättande av klientens privilegium var sanktionerat och motiverat. Hade 986-parterna agerat i enlighet med noggrannhetsnormen, skulle de antingen ha hindrat AMS-svarandeparterna från att lämna osanna uppgifter till Rätten eller meddelat Rätten att AMS-svarandeparterna handlade i strid med deras klienters intressen.

113. Sveriges advokatsamfunds yrkesetiska regler föreskriver i § 1 att en advokat skall tillvarataga sina klienters intressen utan att låta sitt agerande påverkas av hänsyn till hans eller hennes fördel, och § 18 föreskriver att en advokat skall iakttaga trohet och lojalitet gentemot sin klient. Delphi-svarandeparterna har åsidosatt dessa regler och noggrannhetsnormen i och med att de inte informerade sin klient och Rätten om svarandeparternas försumlighet och om AMS-svarandeparternas vilseledande och osanna intyganden i vittnesmål.

SVARANDEPARTERNA VÄCKER KÄROMÅLSTALAN I uniboardS NAMN UTAN KÄRANDEPARTERNAS SAMTYCKE

114. Sedan Rätten hade avskrivit Lans-processen, gjorde svarandeparterna bedömningen att de kunde korrigera effekterna sin försumlighet genom att väcka separat talan för intrång i 986-patentet, men att sätta in Uniboard i stället för dr Lans som kärande.

115. Den 29 november 1999, efter det att 986-patentet hade utlöpt den 9 januari 1999, stämde AMS-svarandeparterna, i Uniboards namn, Acer America Corporation, AST Research, Inc., Compaq Computer Corporation, Dell Computer Corporation, Digital Equipment Corporation, Gateway 2000, Inc., Hewlett Packard Company, Packard Bell NEC, Inc. i Förenta staternas federala domstol i första instans för förbundsdistriktet Columbia, civilmål nummer 99-3153 (kallat “Uniboard-processen”). Svarandeparterna talade inte om för kärandeparterna att de väckte denna talan. När AMS-svarandeparterna till sist verkligen informerade kärandeparterna om Uniboard-processen, nämnde svarandeparterna inte för kärandeparterna att det enligt amerikansk rätt förelåg ett problem med Uniboards väckande av talan.

116. Den 17 december 1999, tre veckor efter det att AMS-svarandeparterna hade väckt talan i Uniboard-processen, skickade Mastriani en skrivelse till dr Lans, vari han bad dr Lans att gå med på att AMS representerade Uniboard i processyfte.

117. Noggrannhetsnormen kräver att en advokat, som för talan i ett patentmål, skall veta att patentreglerna föreskriver att faktisk eller presumtiv vetskap om intrång skall anmälas av patentinnehavaren innan patentet utlöper, för att skadestånd skall kunna sökas. Innan 986-patentet utlöpte, anmälde svarandeparterna intrång enbart i dr Lans’ namn.

118. Den 31 augusti 2000 ogillade Rätten Uniboards talan med motiveringen att patentet hade utlöpt vid den tidpunkt då Uniboard först tillställde inkräktarna intrångsdelgivningar – genom att inlämna Uniboards käromålsinlaga den 29 november 1999.

119. Det Federala distriktets domsaga fastställde avskrivningen av både Lans- och Uniboard-processerna den 4 juni 2001.

rätten beslutar ATT ADVOKATARVODENA SKALL BETALAS ENDAST AV dr Lans och uniboard

120. Efter Lans-processens avskrivning yrkade svarandeparterna Gateway och Dell att advokatarvodena skulle betalas av dr Lans och AMS. Efter Uniboard-processens avskrivning ändrade svarandeparterna sitt yrkande så att även Uniboard skulle betala advokatarvodena.

121. Noggrannhetsnormen kräver att en advokat informerar sin klient, när advokatens egna intressen står i konflikt med klientens intressen. Noggrannhetsnormen för en advokat, som företräder en klient i en rättstvist, kräver också att advokaten i tillämpliga fall inhämtar rättsutlåtande från försvarsadvokat. Att inhämta rättsutlåtande från försvarsadvokat var tillämpligt på Gateways och Dells yrkande att dr Lans och Uniboard skulle dömas att betala advokatarvodena.

122. När Gateway och Dell ingav yrkanden att dr Lans och Uniboard och AMS skulle dömas att betala advokatarvodena, ålåg det svarandeparterna att informera dr Lans och Uniboard om att det förelåg en intressekonflikt som hindrade AMS och Mastriani från att på ett effektivt sätt företräda sina klienter. Det ålåg även AMS-svarandeparterna att på dr Lans och Uniboards vägnar inhämta rättsutlåtande från försvarsadvokat. Det ålåg Delphi-svarandeparterna och 986-parterna att gå igenom det material som ingivits som svar på yrkandet om advokatarvoden, kontrollera att sakuppgifterna stämde och tillse att deras klienter uppmärksammades på den intressekonflikt som låg i yrkandet och på tillrådligheten av att inhämta rättsutlåtande från försvarsadvokat.

123. AMS-svarandeparterna inhämtade aldrig rättsutlåtande från försvarsadvokat, och ingen av svarandeparterna upplyste någonsin dr Lans eller Uniboard om att det för advokaterna förelåg en intressekonflikt i och med att de företrädde både sig själva och dr Lans och Uniboard när svarandeparternas yrkanden om advokatarvoden skulle bemötas, eller att rättsutlåtande från försvarsadvokat borde inhämtas. I stället handlade AMS-svarandeparterna uppsåtligt i maskopi med Delphi-svarandeparterna och 986-parterna för att skada sina klienter.

124. AMS-svarandeparterna dolde för Rätten sin kännedom om IBM-licens och förteg att dr Lans’ upprepade gånger hade informerat dem om en överlåtelse till Uniboard och hävdade att de hade “genomfört en utredning med skälig grad av noggrannhet med hänsyn till omständigheterna … och icke funnit några fakta som på ett oförklarligt sätt motsade hr Lans’ anspråk på Lans-patentet". Sålunda har AMS-svarandeparterna vilselett Rätten ytterligare och hindrat rättsligt förfarande och har handlat mot sina klienters intressen. Delphi-svarandeparterna och 986-parterna har handlat i maskopi med AMS-svarandeparterna genom att underlåta att vidtaga några åtgärder för att hindra AMS-svarandeparternas övergivande av sina klienter med ty åtföljande förfång för dessa. Delphi-svarandeparterna hade faktisk kännedom om oriktigheten av AMS-svarandeparternas upprepade påståenden att dr Lans hade förtigit överlåtelsen på Uniboard för sina rättsliga ombud. Delphi-svarandeparterna hade även faktisk kännedom om AMS-svarandeparternas förnekande av kännedom om det närmare innehållet i IBM-licensavtalet med Uniboard.

125. AMS-svarandeparterna har aldrig upplyst Rätten om att de kände till överlåtelsen på Uniboard långt innan de väckte talan i oktober 1997 och har aldrig upplyst Rätten om att de företrädde Uniboard i samband med IBM-licensavtalet. Delphi-svarandeparterna har aldrig informerat kärandeparterna eller Rätten om AMS-svarandeparternas falska vittnesbörd. 986-parterna har aldrig vidtagit några åtgärder för att utreda omständigheterna kring AMS-svarandeparternas ageranden, som stod i strid med deras klienter’ intressen. I stället har svarandeparterna tillsammans perpetuerat Rättens oriktiga uppfattning att dr Lans skulle ha undanhållit sina advokater kunskap om såväl överlåtelsen på Uniboard som IBM-licensens villkor.

126. AMS-svarandeparterna har aldrig informerat Rätten om att advokaterna fattade beslutet att väcka talan på Uniboards vägnar utan dr Lans’ eller Uniboards kännedom eller samtycke. Delphi-svarandeparterna har aldrig meddelat kärandeparterna eller Rätten att advokaterna hade beslutat att väcka käromålstalan på Uniboards vägnar utan kärandeparternas samtycke. 986-parterna har aldrig vidtagit några åtgärder för att utreda omständigheterna kring AMS-svarandeparternas ageranden, som stod i strid med deras klienters intressen. I stället har svarandeparterna tillsammans perpetuerat Rättens oriktiga uppfattning att Uniboard var ansvarigt för väckandet av sin käromålstalan.

127. På grundval av AMS-svarandeparternas och Delphi-svarandeparternas osanna intyganden nådde Rätten följande felaktiga slutsats:

Sedan Lans-processerna avskrivits, började Lans och Uniboard följa två skilda handlingslinjer, ehuru båda fortsatte att företrädas av samma rättsliga ombud.

128. Den 6 september 2001 fastslog Rätten att både Lans- och Uniboardprocesserna var “exceptionella” i den mening som avses i 35 United States Code § 285 och beslöt att ålägga Lans och Uniboard, men inte AMS, att betala advokatarvodena. Rätten motiverade sitt beslut att ålägga dr Lans att betala advokatarvodena på det genom svarandeparternas osanna intyganden uppkomna felaktiga antagandet att dr Lans hade kontroll över rättstvisten och hade undanhållit information om överlåtelsen på Uniboard och om IBM-licensavtalets innehåll från AMS (domstolsföreläggande den 6 september 2001):

Lans hade kontroll över alla fakta rörande överlåtelsen, eftersom den var undertecknad. Såsom tidigare noterats, kunde Lans informera sina rättsliga ombud om licensen till IBM, men förefaller senare lägligt nog ha glömt överlåtelsen till Uniboard, vilken var en central aspekt av den transaktionen. Innan Lans anförde sin förklaring för att styrka sitt yrkande om tillägg, uttryckte han aldrig några tvivel om överlåtelsens giltighet. I vart fall hade Lans alla möjligheter att kontrollera överlåtelsens rättsgiltighet, fastställa äganderätten till patentet och väcka talan i rätt kärandeparts namn. När Lans’ advokater frågade om han hade gjort några överlåtelser av patentet, borde han ha informerat dem om överlåtelsen till IBM och om sin uppfattning att överlåtelsen var ogiltig. Om han hade gjort det, skulle hans rättsliga ombud ha gått till väga på annat sätt och undvikit den nu föreliggande situationen. Rätten kan ej undgå slutsatsen att Lans valde att förtiga alla fakta om överlåtelsen, eventuellt också för sina rättsliga ombud, tills han konfronterades med ovedersägliga bevis att överlåtelsen hade skett. (Egen fetstil.)

129. Rätten beslöt att inte döma AMS att betala advokatarvodena mot AMS, eftersom den på grundval av svarandeparternas osanna intyganden drog den felaktiga slutsatsen att AMS icke representerat Uniboard i diskussionerna med IBM om licensens omfattning. Om AMS-svarandeparterna ej hade förtigit sin representation av Uniboard i dessa diskussioner, skulle Rätten ha insett att AMS juridiskt sett borde ha vetat att rättsprocessen icke skulle föras i namn av dr Lans personligen. Om Delphi-svarandeparterna och/eller 986-parterna hade framträtt och informerat Rätten om att AMS-svarandeparterna handlade mot sina klienters intressen, skulle Rätten åtminstone ha insett förefintligheten av en konflikt som krävde oberoende rättslig assistans för kärandeparterna, och till följd därav skulle kanske Rätten inte ha vilseletts. Om Delphi-svarandeparterna hade framträtt och öppet meddelat Rätten sin faktiska kännedom om AMS-svarandeparternas osanna intyganden, skulle Rätten icke ha vilseletts.

130. Rätten dömde Uniboard, men inte AMS, att betala advokatarvodena också på grund av AMS-svarandeparternas anhängiggörande av Uniboard-processen. Rätten fastslog att Uniboard borde ha vetat att dess talan var ogrundad. AMS-svarandeparterna informerade inte Rätten om att de hade anhängiggjort Uniboard-processen utan sina klienters samtycke och utan sina klienters vetskap. Delphi-svarandeparterna underlät att framträda och upplysa Rätten om att AMS-svarandeparterna hade väckt talan i Uniboard-processen utan sina klienters samtycke och utan sina klienters vetskap. 986- svarandeparterna visste eller borde ha vetat att kärandeparterna inte hade samtyckt till väckande av käromålstalan i Uniboards namn. 986-parterna underlät att i Rätten påpeka att deras advokatkollega handlade mot sina klienters intressen.

131. Rätten erkände att “Adduci uppträdde på ett sätt som Rätten [fann] störande". (Domstolsföreläggande den 6 september 2001, sid. 17.) Hade svarandeparterna handlat i enlighet med noggrannhetsnormen och gjort sin plikt mot sina klienter och mot domstolen, skulle Rätten ha insett att AMS-svarandeparterna hade förhindrat rättsförfarande och övergivit sina klienter.

svarandeparterna ÖVERGER ÅTER sina klienter

132. Den 13 juli 2000 skickade Mastriani ett e-postmeddelande till dr Lans, där han skrev att AMS skulle ansöka om att få saken prövad i Förenta staternas högsta domstol, dock på villkor att dr Lans betalade AMS ett extra förskottsarvode på 250 000 US-dollar.

133. Den 22 augusti 2001 faxade Schaumberg ett förslag till uppgörelseavtal med Gateway till dr Lans. Om avtalet hade undertecknats, skulle det ha givit Gateway rättigheter i dr Lans’ alla nuvarande och framtida uppfinningar, vare sig de hade anknytning till 986-patentet eller ej – inklusive dr Lans’ SDTMA-teknik. Schaumberg insisterade på att dr Lans skulle underteckna dokumentet och faxa det till honom omedelbart och sända originalet med leverans över natt. Dr Lans ändrade avtalets lydelse, så att endast patents avseende hans färggrafikteknik skulle licensieras. Utterström skickade de ursprungliga exemplaren av avtalsutkastet tillbaka till Schaumberg. När dr Lans telefonerade till Schaumberg för att framföra invändningar mot förslagets generositet och diskutera dr Lans’ ändringar av avtalstexten, sade Schaumberg att lydelsen inte kunde ändras och måste accepteras samma dag. Svarandeparterna informerade aldrig dr Lans att den föreslagna uppgörelsen skulle försätta honom i en beroendeställning och att svarandeparterna befann sig i en intressekonflikt när de gav honom råd om uppgörelsen. Dr Lans insisterade likväl på att en eventuell uppgörelse skulle begränsas till 986-patentets teknik.

134. Den 20 september 2001 skrev Mastriani till dr Lans och meddelade att han och AMS skulle avböja att representera dr Lans i ett eventuellt överklagande av avskrivningen av en tysk rättsprocess (handhavd av AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna och avskriven på grundval av det genom försumlighet upprättade Micron/Diamond-avtalet), i anslutning till svarandeparternas arvodesyrkanden i Lans-processen och Uniboard-processen vid ett eventuellt överklagande av domstolsbeslutet den 6 september 2001 att döma dr Lans och Uniboard att betala advokatarvodena eller vid en eventuell ansökan om prövning i Förenta staternas högsta domstol.

135. Den 28 september 2001 skickade Mastriani en promemoria till dr Lans och Delphi-svarandeparterna, vari han meddelade att AMS skulle företräda dr Lans vid ett överklagande av beslutet om advokatarvodena till Gateways och Dells förmån, men endast på villkor att dr Lans betalade ytterligare 279 000 US-dollar. Svarandeparterna hade redan erhållit nära åtta miljoner US-dollar i arvode för representationen av dr Lans med stöd av arvodesavtalets stipulationer och hade på otillbörligt sätt använt ytterligare ett belopp på drygt en miljon US-dollar från dr Lans i strid med arvodesavtalets stipulationer.

136. Svarandeparternas anmaning till dr Lans att betala ett tilläggsarvode av 250 000 US-dollar och 279 000 US-dollar för ingivning av ansökan om prövning i högsta domstolen och ingivning av överklagande innebar ett åsidosättande av de noggrannhetsnormer som fastställts i förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regel 1.16 och ett brott mot arvodesavtalet. Anmaningen strider även mot delstaten Alabamas yrkesetiska regler för advokater och motsvarande normer i Sverige och Europeiska unionen.

137. AMS-svarandeparternas vägran att företräda dr Lans och Uniboard, utan redovisning av intressekonflikten mellan dessa rättsliga ombud och deras klienter, innebar ett övergivande av dessa klienter i strid med förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regel 1.16 och noggrannhetsnormen samt och ett brott mot arvodesavtalet. Det ålåg både Delphi-svarandeparterna och 986-parterna att handla på kärandeparternas vägnar för att säkerställa att kärandeparterna fortsatte att erhålla representation jämlikt arvodesavtalets bestämmelser, men de underlät att göra detta.

AMS-svarandeparternas FoRtsATtA OREDLIGHET

138. Dr Lans entledigade AMS-svarandeparterna från deras uppdrag den 16 oktober 2001. Den 8 november 2001 och därefter har Mastriani skrivit till dr Lans’ nya rättsliga ombud och oriktigt påstått att dr Lans begått mened och ljugit om överlåtelsen på Uniboard. Den 13 november 2001 skrev Mastriani återigen till dr Lans’ nya rättsliga ombud att dr Lans hade begått mened.

139. Den 14 januari 2002 ingav dr Lans och Uniboard en ansökan om omprövning av domstolsbeslutet den 6 september 2001 att ålägga dr Lans och Uniboard ensamma att betala advokatarvodena. I denna ansökan om omprövning fäste sökandena Rättens uppmärksamhet vid AMS-svarandeparternas oredlighet och brott mot förtroendemannaplikt.

140. Den 8 februari 2002 ingav AMS-svarandeparterna, som svar på Lans’ och Uniboards ansökan om omprövning, ett interventionsyrkande, varvid de i sina bifogade underlag påstod att hr Lans’ och Uniboards dokument är “fulla av osanningar” samt “ogrundade och osannfärdiga.” AMS-svarandeparterna vidarebefordrade dessa osanna påståenden till många personer per post i Förenta staterna.

141. Den 11 mars 2002 skrev kärandeparternas rättsliga ombud till AMS-svarandeparternas advokat:

Ni har påstått att vi på Lans’ vägnar har företett oriktiga och vilseledande uppgifter för Rätten. Ni påstår också att vi har frångått tystnadsplikten avseende förhållandet mellan advokat och klient och arbetsrelaterad information. Vi kan inte frångå tystnadsplikten avseende Er klients arbetsrelaterade information. Utan tillstånd har Er klient frångått tystnadsplikten rörande förhållandet mellan advokat och klient, när hr Mastriani med orätt uppgav att hr Lans inte hade givit honom och hans advokatfirma någon information om överlåtelsen på Uniboard. Vi har tillställt Rätten de dokument som är nödvändiga för att vederlägga dessa osanningar.

Var vänlig tillställ mig omedelbart kopior av alla dokument, som Ni åberopar som stöd för Era påståenden, och alla dokument som Ni avser att tillställa Rätten för att styrka frångående av tystnadsplikt.

Avböjer Ni att tillställa mig detta material, skall föreliggande brev betraktas som ett sådant yrkande som avses i regel 11 och som kräver att Ni inkommer med ett tillbakadragande av Era anklagelser.

Var också medveten om att därest Ni avser att ingiva dokument, som Er klient icke har tillställt hr Lans tidigare trots mina och Pillsbury Winthrop LLPs upprepade hemställningar därom, gör Er klient sig skyldig till ytterligare ett åsidosättande av tjänsteplikt, vilket jag kommer att anmäla till behöriga instanser.

142. Den 12 mars 2002 svarade AMS-svarandeparterna genom sitt rättsliga ombud att dr Lans och Uniboard hade “misstolkat 11” och karaktäriserade deras brev av den 11 mars 2002 som “bisarrt.”

143. Den 12 mars 2002 anmodade kärandeparterna återigen genom sitt rättsliga ombud AMS-svarandeparterna att förete dokumentation, som styrker anklagelsen att ansökningen om omprövning skulle bygga på osanna uppgifter:

Ni har påstått att vi på hr Lans’ vägnar har framlagt osanna och vilseledande uppgifter för Rätten. Om Ni har något material, som bevisar att Er klient efter den 19 februari 1997 icke känt till överlåtelsen på Uniboard, ber vi Er återigen att tillställa mig det senast i morgon eftermiddag. Utan dylikt bevismaterial är två utsagor som gjorts för Rätten osanna, nämligen 1) Hr Mastrianis edsvurna förklaring, “Eftersom jag och hr Lans’ andra rättsliga ombud flera gånger har informerats av hr Lans att ingen överlåtelse av Lans-patentet någonsin hade ägt rum, undersöker vi omständigheterna kring ifrågavarande överlåtelse.” 2) Ert påstående att våra dokument, som fäster Rättens uppmärksamhet vid hr Mastrianis kännedom och osanna uppgifter, är “fulla av osanningar” samt “ogrundade och osannfärdiga”. I själva verket tar Er inlaga upp hr Mastrianis formulering.

Jag har gått igenom det till Pillsbury Winthrop översända materialet och känner icke till existensen av något trovärdigt bevismaterial som styrker hr Mastrianis eller Era påståenden.

Regel 11 föreskriver att Ni måste kunna dokumentariskt styrka de i Era inlagor anförda sakuppgifterna. Avböjer Ni att tillställa mig de underlag jag hemställer om, kommer jag att dra slutsatsen att Ni ej har några. Tillställer Ni oss dokument som icke överlämnats till Pillsbury Winthrop, har Er klient åsidosatt sina skyldigheter enligt de yrkesetiska reglerna.

144. Genom sitt rättsliga ombud har AMS-svarandeparterna fortsatt att vägra tillhandahålla material som styrker deras osanna påståenden, riktade mot dr Lans och Uniboard, och har fortsatt att hindra rättsförfarande genom att oriktigt påstå att dr Lans’ och Uniboards uppgifter att AMS och Mastriani hade vilselett Rätten skulle vara osanna.

FÖRSKINGRING AV KLIENTMEDEL

145. Den 23 september 1997 ingick dr Lans ett depositionsavtal med AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna. Depositionsavtalet föreskrev bland annat att dr Lans, AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna skulle till projektet låna sina respektive andelar av beloppet 0,39 miljoner US-dollar. Det var meningen att ifrågavarande belopp skulle återbetalas till dr Lans eller till AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna med prioritet, dvs. innan några andra betalningar gjordes. Depositionsavtalet föreskrev även att AMS-svarandeparterna skulle avgiva periodiska lägesrapporter med redovisning av medlens användning på rättsförfaranden i Tyskland och Italien.

146. AMS-svarandeparterna lämnade inga periodiska redovisningar till dr Lans och återbetalade inte det belopp som utlånats av dr Lans jämlikt depositionsavtalet.

147. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna erhöll även arvoden med stöd av licensavtal, som framförhandlats med inkräktare i 986-patentet. Det ålåg AMS-svarandeparterna att förfoga över dessa medel i enlighet med arvodesavtalet.

148. Noggrannhetsnormen för en advokat som mottager penningmedel, i vilka en klient har ett intresse, kräver att advokaten ofördröjligen meddelar klienten att medel har mottagits och ofördröjligen girerar till klienten alla medel som vederbörande är berättigad att erhålla. På begäran skall advokaten lämna fullständig redovisning av sådana tillgångar. Förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regler 1.15 krävde att AMS och Mastriani ofördröjligen skulle tillställa kärandeparterna de belopp som de enligt arvodesavtalet hade rätt till.

149. Från och med den 19 mars 1997 till och med den 2 mars 2001 mottog AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna sammanlagt 20,93 miljoner US-dollar i form av licensavgifter och ersättningar från andra inkräktare i 986-patentet. Av detta belopp skulle enligt arvodesavtalet AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna betala kärandeparterna 67 procent, eller 14,02 miljoner US-dollar. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna har betalat kärandeparterna 12,33 miljoner US-dollar. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna är skyldiga käranden ett belopp av 1,69 miljoner US-dollar, men har vägrat att till käranden betala de pengar som anförtrotts dem och som de är skyldiga honom.

150. Av de 20,93 miljoner US-dollar i licensavgifter och andra ersättningar som AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna mottog från inkräktare i 986-patentet hade AMS och Delphi rätt till 33 procent eller 6,91 miljoner US-dollar. Redovisningen av despositionsbeloppet visade per den 30 april 2002 ett saldo av cirka 0,53. Detta betyder att AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna hade utbetalat 1,15 miljoner US-dollar för mycket till sig själva.

151. Kärandeparterna har vid upprepade tillfällen begärt att AMS-svarandeparterna skall betala sin skuld till dem, och AMS-svarandeparterna har vid upprepade tillfällen vägrat att göra det. Delphi-svarandeparterna har inte betalat sin i kraft av arvodesavtalet uppkomna skuld till kärandeparterna och har inte gjort någonting för att förmå AMS-svarandeparterna att betala kärandeparterna.

152. Kärandeparterna har vid upprepade tillfällen begärt att AMS-svarandeparterna redovisar hur de av dessa rättsliga ombud förvaltade beloppen har disponerats, men AMS-svarandeparterna har vid upprepade tillfällen vägrat att göra det.

153. I egenskap av signatärer av arvodesavtalet och såsom varande solidariskt ansvariga för kärandeparternas representation ålåg det Delphi-svarandeparterna att tillse att kärandeparterna erhöll betalning i enlighet med arvodesavtalets stipulationer. Delphi-svarandeparterna fullgjorde inte detta åliggande och är solidariskt ansvariga för förskingringen av kärandeparternas penningmedel.

154. Såsom varande solidariskt ansvariga för kärandeparternas representation ålåg det 986-parterna att tillse att kärandeparterna erhöll betalning i enlighet med arvodesavtalets stipulationer. 986-parterna fullgjorde inte detta åliggande och är solidariskt ansvariga för förskingringen av kärandeparternas penningmedel.

SVARANDEPARTERNAS URAKTLÅTENHET ATT KOMMUNICERA MED KÄRANDEPARTERNA OCH URAKTLÅTENHET ATT KOMMUNICERA MED KÄRANDEPARTENS NYA rättsliga ombud

155. Förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regel 1.4 föreskriver: “En advokat skall i rimlig utsträckning hålla en klient informerad om ett ärendes läge och ofördröjligen efterkomma skäliga ansökningar om information.” För situationen efter advokat/klient-förhållandets avslutning föreskriver förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regel 1.16 att en advokat skall utlämna handlingar och egendom som klienten har rätt till. Förbundsdistriktet Columbias yrkesetiska regel 1.8(i) föreskriver:

En advokat får förvärva och ianspråktaga en lagenlig pant för att säkra advokatens arvoden eller omkostnader, men en advokat skall icke belägga något av en klients underlag med servitut, med undantag för advokatens egna arbetsprodukter, och i sådant fall endast om arbetsprodukten ej har betalats. Detta undantag för arbetsprodukt äger icke tillämpning, därest klienten har blivit oförmögen att betala eller i det fall då klienten skulle utsättas för en avsevärd risk för obotlig skada, om advokatens arbetsprodukt skulle undanhållas klienten.

156. AMS-svarandeparterna har konsekvent vägrat att samarbeta med det nya rättsliga ombudet, har handlat oredligt gentemot det nya rättsliga ombudet för att hindra kärandeparterna från att bli rättsligt företrädda på vederbörligt sätt, har lagt hinder i vägen för det nya rättsliga ombudets ansträngningar att företräda kärandeparterna, har vägrat att lämna ut dokument och egendom till det nya rättsliga ombudet och har t.o.m. vägrat att besvara anmodanden att utlämna material, som kärandeparterna har rätt till.

157. AMS-svarandeparterna har vägrat att utlämna arbetsproduktmaterial till kärandeparterna, trots att de har mottagit 6,91 miljoner US-dollar med stöd av arvodesavtalet, och har orättmätigt betalat ytterligare ett belopp av 1,15 miljoner US-dollar till sig själva.

158. AMS-svarandeparterna har vägrat att tillhandahålla några som helst underlag rörande 986-parterna, ehuru de var anmodade att göra det och trots att dokumenten hade särskilt inbegärts.

159. AMS-svarandeparterna har vägrat, under åberopande av tystnadsplikt med avseende på förhållandet mellan advokat och klient, att överlämna dokument till sina förutvarande klienter (vilka innehar sekretessprivilegiet). Dessa dokument uppges vederlägga dokumentariskt bevismaterial som styrker att Mastriani vilseledde Rätten beträffande sin kännedom om Uniboards intressen i 986-patentet. Genom sitt rättsliga ombud har AMS-svarandeparterna försäkrat att dr Lans’ anmodanden att få de åberopade underlagen inte var en fråga som gällde “sakfrågan".

160. Genom sitt rättsliga ombud har AMS-svarandeparterna vid upprepade tillfällen vägrat att betala kärandeparterna de 1,69 miljoner US-dollar som de är skyldiga kärandesidan i kraft av arvodesavtalet och har vägrat att förklara sin uraktlåtenhet att betala till sina förutvarande klienter. AMS-svarandeparterna har också vid upprepade tillfällen avböjt att förklara sin överskjutande betalning till sig själva av beloppet 1,15 miljoner US-dollar.

161. Det var först den 9 maj 2002, långt efter advokat-klientförhållandets upphörande, som AMS-svarandeparterna tillställde kärandeparterna någon som helst form av redovisning av hur klientmedlen hade disponerats. Det dokument som översändes den 9 maj 2002 var ingen fullständig eller regelrätt redovisning.

162. AMS-svarandeparterna har icke blott vägrat att betala sin skuld till kärandeparterna, underlåtit att förklara sin vägran att betala samt underlåtit att förete en fullständig och regelrätt redovisning, de har även genom sitt rättsliga ombud hävdat att dr Lans inte hade någon rätt att rapportera deras tjänstefel till förbundsdistriktet Columbias advokatsamfund.

163. Den 9 augusti 2002 försökte kärandeparterna genom sitt rättsliga ombud inhämta följande information från AMS-svarandeparterna rörande det “redovisningsdokument” som översänts den 9 maj:

1) Vem upprättade rapporterna om depositionsverksamheten? Vilka underliggande dokument användes för att upprätta dem?

2) Är alla de på verksamhetsrapporterna förtecknade valutorna uttryckta i US-dollar?

3) Sidan 3 av "LANS-verksamhetsrapporten" avseende Europa-kontot för perioden 6 maj 1997 till 30 april 2002 saknas.

4) Finns det en liggare som utvisar mottagning av alla medel, så att vi kan kontrollera att alla de belopp som skulle sättas in på ett av depositionskontona verkligen har satts in?

5) Har några medel delats ut till någon eller på något sätt disponerats innan de satts in på något av depositionskontona?

6) Debiterades några skatter på några av beloppen innan de sattes in på ett av depositionskontona?

7) Hur har ränteintäkterna från dessa konton fördelats på de olika parterna?

8) Är “Amerikakontot”, “Europakontot” och “Allmänna kontot” de enda konton som har använts? Har det någonsin varit några andra depositionskonton?

9) Varför öppnades egentligen tre depositionskonton (t.ex., varför öppnades depositionskontona “Amerika” och ”Europa”, trots att det Allmänna depositionskontot redan hade öppnats)?

10) Vad var det som avgjorde på vilket depositionskonto som inflytande medel placerades? Vad var det som avgjorde från vilket depositionskonto som utbetalningar gjordes?

11) Vilka var skälen till att medel girerades från ett av depositionskontona till ett annat?

12) Den 18 september 1997 bokfördes 260 131, 28 miljoner US-dollar såsom överförda från LANS’ Allmänna konto med konteringsrubriken "Överföring från LANS’ Amerikakonto till separat konto". Dessa pengar synes icke ha satts in på något av de andra depositionskontona. Vart gick pengarna och varför?

13) Den 10 december 1997 bokfördes 310 851,17 miljoner US-dollar såsom överförda från LANS’ Allmänna konto till LANS’ Europakonto med konteringsrubriken "Överföring till Crestar Securities^[3] LANS’ Europakonto". Verksamhetsrapporten avseende Europakontot innehåller ingen notering om att dessa medel skulle ha mottagits. Vad har hänt med dessa pengar?

14) Hur kommer det sig att i vissa situationer girerades pengar via Crestar och i andra situationer skedde inte detta?

15) Vilka underlag finns det som belägg för att uppdelningen två tredjedelar, en tredjedel har tillämpats minutiöst, när fördelningarna skedde?

16) Var goda namnge varje enskild part som mottagit utdelade medel från depositionskontona och skälet till varför varje utdelning gjorts. Vilka underlag finns det som belägg för att dessa betalningar hade godkänts och verkligen utanordnades?

17) Vem är June Collier och varför har June Collier både satt in (t.ex. den 14 februari 1997 Allmänna kontot) och tagit ut pengar (t.ex. den 9 maj 1997 Allmänna kontot) från Håkan Lans-depositionskontona?

18) Har några utbetalningar skett för utgifter som det ålåg antingen Adduci, Mastriani & Schaumberg eller Advokatfirman Delphi att betala enligt arvodesavtalet? Om så är fallet, var goda namnge dem.

164. Via sitt rättsliga ombud svarade AMS-svarandeparterna att de ej ämnade utlämna någon av de begärda upplysningarna eller någon annan information.

165. Det var svarandeparternas uppgift att engagera och övervaka en tysk advokat vid bevakningen av 986-patentet inom det tyska domstolsväsendet. Svarandeparterna underlät att informera kärandeparterna om rättsprocessen. Den 17 september 2002 anmodade kärandeparterna genom sitt rättsliga ombud AMS-svarandeparterna att på dr Lans vägnar översända alla underlag rörande det tyska rättsförfarande. AMS-svarandeparterna har aldrig besvarat brevet och har aldrig översänt dokumenten.

166. Den 17 september 2002 bad kärandeparterna också genom sitt rättsliga ombud AMS-svarandeparterna att tillställa dem avtalet om icke-ianspråktagande, slutet mellan Håkan Lans och Diamond Multimedia Systems Inc., och daterat den 12 september 1998 och framförhandlat av avAMS, samt alla handlingar som gällde det avtalet och alla avtal som framförhandlats på dr Lans' och/eller Uniboards vägnar av AMS. AMS-svarandeparterna har aldrig besvarat brevet och aldrig överlämnat handlingarna.

167. Den 18 september 2002 anmodade kärandeparterna genom sitt rättsliga ombud AMS-svarandeparterna att översända kopior av alla de intrångsanmälningar som de i september 1996 hade skickat på dr Lans' vägnar, då samtliga handlingar aldrig hade översänts. AMS-svarandeparterna besvarade aldrig brevet och skickade aldrig handlingarna.

168. Det var svarandeparternas och Delphi-svarandeparterna uppgift att engagera och övervaka en italiensk advokat vid bevakningen av den italienska motsvarigheten till 986-patentet inom det italienska domstolsväsendet. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna underlät att informera kärandeparterna om rättsprocessen. Den 22 oktober 2002 bad kärandeparterna genom sitt rättsliga ombud AMS-svarandeparterna att översända kopior av domen/rättsutlåtandet i den italienska rättsprocessen. AMS-svarandeparterna har aldrig besvarat brevet och har aldrig översänt dokumenten

986-patentetS VÄRDE

169. År 1986 blev VGA (Video Graphics Array, ungefär "videografisk uppsättning", ibland även kallad "videografikadapter") de facto standardmall för hantering av färggrafisk bildteknik. År 1989 förvärvade IBM en licens på 986-patentet från Uniboard och betalade drygt en miljon US-dollar för en icke-exklusiv rätt att använda den av Lans' uppfinning omfattade tekniken. Därefter har ytterligare ett antal licenstagare betalat miljontals US-dollar för rätten att använda den av 986-patenteted omfattade uppfinningen. AMS-svarandeparterna insåg Lans' uppfinnings stora användningsområde när de åtog sig att representera dr Lans.

170. I början av 1997 förklarade Mastriani i en intervju med Electronic News “… patent omfattar VGA och senare utvecklingar ... praktiskt taget alla grafiksystem som används i dag". Enligt Mastriani, “är herr Lans i allt väsentligt den som uppfunnit VGA." I brev, skickade till cirka 100 eventuella inkräktare beskrev Mastriani den av 986-patentet omfattade uppfinningen som en pionjärinsats. AMS-svarandeparterna förstod den av 986-patentet omfattade uppfinningens kommersiella värde.

171. AMS-svarandeparterna uppgav att licensavgifterna för 986-patentet skulle överstiga 100 miljoner US-dollar bara vid uppgörelser med svarandeparterna i Lans-processen.

fÖrstA GRUNDEN FÖR YRKANDE

RICO

172. AMS-personerna, Delphi-svarandeparterna och 986-parterna är “personer” i den mening som avses i 18 United States Code § 1962 och som fastställts i 18 United States Code § 1961.

173. AMS är ett “företag” i den mening som avses i 18 United States Code § 1962 och som fastställts i 18 United States Code § 1961.

174. AMS är engagerat i, och dess aktiviteter påverkar handeln mellan delstaterna i USA.

175. AMS-personerna har bedrivit eller deltagit, direkt eller indirekt, i ledningen av AMS’ verksamhet genom ett mönster av svindlerier, i strid med 18 United States Code § 1962 (c), närmare bestämt:

a. AMS-personerna lät AMS sända in Mastrianis menediga utsaga i Lans-processen och lät AMS sända in därtill hörande utsagor, som bekräftade Mastrianis mened, i strid med föreskrifterna om hindrande av rättsligt förfarande, 18 United States Code § 1503, vilket utgör ett sådant bedrägligt förfarande som avses i 18 United States Code § 1961.

b. AMS-personerna lät sända Mastrianis menediga utsaga och därefter följande bekräftelser av den menediga utsagan, per post och på elektronisk väg, till ett flertal personer, i strid med föreskrifterna om post- och telegrafbedrägerier, 18 United States Code §§ 1341 och 1343, vilka utgör sådant bedrägligt förfarande som avses i 18 United States Code § 1961.

c. AMS-personerna lät AMS ingå avtal med 986-parterna och Delphi-svarandeparterna för att dölja 986-parternas identitet för kärandeparterna, oaktat det ålåg AMS-personerna att redovisa dessa uppgifter för kärandeparterna. Denna intrig och manipulation för svekligt undanhållande genomfördes med användning av post och elektroniska medier i strid med 18 United States Code §§ 1341 och 1343, vilka utgör sådant bedrägligt förfarande som avses i 18 United States Code § 1961. ^[4]

d. AMS-personerna, Delphi-svarandeparterna och 986-parterna fortsätter att svekligt undanhålla 986-parternas identitet för kärandeparterna, med undantag för Scott, vars identitet röjdes för första gången när AMS-svarandeparterna sände dokument till kärandeparternas nya rättsliga ombud i oktober 2001.

176. Delphi-svarandeparterna har bedrivit eller deltagit, direkt eller indirekt, i ledningen av AMS’ verksamhet genom ett mönster av svindlerier, i strid med 18 United States Code § 1962 (c), och har konspirerat med AMS-personerna för att engagera sig i ett mönster av svindlerier i strid med 18 United States Code § 1962 (d), närmare bestämt:

a. Delphi-svarandeparterna visste att AMS-personerna lät AMS sända in Mastrianis menediga utsaga i Lans-processen och lät AMS sända in därefter följande utsagor, som bekräftade Mastrianis mened. Det ålåg Delphi-svarandeparterna att korrigera de felaktiga utsagorna, men de gjorde ingenting, vilket främjade AMS-personernas förhindrande av rättsförfarandet, i strid med 18 United States Code § 1503, vilket är ett sådant svindleri som avses i 18 United States Code § 1961.

b. Delphi-svarandeparterna har deltagit i och konspirerat med AMS-svarandeparterna för att ingå avtal med 986-parterna och Delphi-svarandeparterna för att dölja 986-parternas identitet för kärandeparterna, oaktat det ålåg svarandeparterna att redovisa dessa uppgifter för kärandeparterna. Denna intrig och manipulation för svekligt undanhållande genomfördes med användning av post och elektroniska medier, i strid med 18 United States Code §§ 1341 och 1343, vilket är ett sådant svindleri som avses i 18 United States Code § 1961.

177. 986-parterna har bedrivit eller deltagit, direkt eller indirekt, i ledningen av AMS’ verksamhet genom ett mönster av svindlerier, i strid med 18 United States Code § 1962 (c), och/eller har konspirerat med AMS-personerna för att engagera sig i ett mönster av svindlerier, i strid med 18 United States Code § 1962 (d), närmare bestämt: 986-parterna har deltagit i och konspirerat med AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna för att ingå avtal för att dölja 986-parternas identitet för kärandeparterna, oaktat det ålåg svarandeparterna att redovisa dessa uppgifter för kärandeparterna. Denna intrig och manipulation för svekligt undanhållande genomfördes med användning av post och elektroniska medier, i strid med 18 United States Code §§ 1341 och 1343, vilket är ett sådant svindleri som avses i 18 United States Code § 1961.

178. AMS har mottagit inkomster, direkt eller indirekt härrörande ur ovan redovisade mönster av svindlerier och använt dylika inkomster i driften av företaget (AMS), i strid med 18 United States Code § 1962 (a).

179. Som ett direkt och omedelbart resultat av AMS-personernas, Delphi-svarandeparternas, 986-parternas och AMS' svindlerier i strid med 18 United States Code § 1962 ff har dr Lans och Uniboard skadats med avseende på sin affärsverksamhet och egendom, närmare bestämt 986-patentet och dettas ianspråktagande, varför dr Lans och Uniboard har rätt att erhålla ett belopp som är tre gånger så högt som skadestånd och stämningskostnader, däribland advokatarvode med stöd av 18 United States Code § 1964 (c).

180. Med stöd av föreskrifterna i 18 United States Code § 1964 (a) yrkar kärandeparterna därtill att Rätten beslutar om skäliga restriktioner på svarandeparternas framtida verksamheter eller investeringar, exempelvis förbud för svarandeparterna att verka som yrkesjurister i Förenta staterna och föreläggande av upplösning eller omorganisering av AMS.

AndRA GRUNDEN FÖR YRKANDE

AVTALSBROTT (dr Lans)

181. Dr Lans ingick ett skriftligt avtal med AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna.

182. Genom att ikläda sig solidariskt ansvar för 986-patenttvisten, blev 986-parterna skyldiga att efterkomma avtalet mellan dr Lans och AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna.

183. Svarandeparterna har kränkt det skriftliga avtalet med dr Lans.

184. Som ett direkt och omedelbart resultat av svarandeparternas avtalsbrott har dr Lans lidit skada.

TREDJE GRUNDEN FÖR YRKANDE

brott mot underförstådd överenskommelse om god tro och

lagligt agerande (dr Lans)

185. Dr Lans' avtal med AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna innehöll en underförstådd överenskommelse om att dessa advokater skulle handla i god tro och rättrådigt gentemot sin klient.

186. Genom att ikläda sig solidariskt ansvar för 986-patenttvisten blev 986-parterna skyldiga att efterkomma kraven på god tro och lagligt agerande i avtalet mellan dr Lans och AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna.

187. Svarandeparterna har ägnat sig åt ett beteende, som avskilt och fjärmat dem från fullgörandet av deras avtalsenliga åligganden, utan god tro och i syfte att beröva dr Lans hans i avtalet stipulerade rättigheter och förmåner.

188. Som ett direkt och omedelbart resultat av svarandeparternas brott mot överenskommelsen om god tro och lagligt agerande har dr Lans lidit skada.

FJÄRDE GRUNDEN FÖR YRKANDE

avtalsbrott (uniboard)

189. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna ingick ett avtal om att företräda Uniboard i samband med 986-patentet.

190. Genom att ikläda sig solidariskt ansvar för 986-patenttvisten blev 986-parterna skyldiga att efterkomma bestämmelserna i avtalet mellan Uniboard och AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna.

191. Svarandeparterna har kränkt sitt avtal med Uniboard.

192. Som ett direkt och omedelbart resultat av svarandeparternas avtalsbrott har Uniboard lidit skada.

FEMTE GRUNDEN FÖR YRKANDE

brOTT MOT UNDERFÖRSTÅDD ÖVERENSKOMMELSE OM god tro

OCH lagligt agerande (uniboard)

193. Uniboards avtal med AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna innehöll en underförstådd överenskommelse att dessa advokater skulle handla i god tro och rättrådigt gentemot sin klient.

194. Genom att ikläda sig solidariskt ansvar för 986-patenttvisten blev 986-parterna skyldiga att fullgöra skyldigheten att handla i god tro och lagenligt jämlikt avtalet mellan Uniboard och AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna.

195. Svarandeparterna har ägnat sig åt ett beteende, som avskilt och fjärmat dem från fullgörandet av deras avtalsenliga åligganden, utan god tro och i syfte att beröva Uniboard dess i avtalet stipulerade rättigheter och förmåner

196. Som ett direkt och omedelbart resultat av svarandeparternas avtalsbrott har Uniboard lidit skada

SJÄTTE GRUNDEN FÖR YRKANDE

brott mot förtroendemannaplikt

197. I sin egenskap av advokater för kärandeparterna var svarandeparterna skyldiga att iakttaga förtroendmannaplikt och lojalitet mot sina klienter.

198. Svarandeparterna har åsidosatt sina förtroendemannaplikter mot kärandeparterna.

199. Som ett direkt och omedelbart resultat av svarandeparternas brott mot sin förtroendemannaplikt gentemot klienterna har kärandeparterna lidit skada.

200. Till följd av svarandeparternas brott mot sin förtroendemannaplikt har kärandeparterna därtill rätt att återfå alla arvoden som betalats till svarandeparterna.

201. Svarandeparternas beteende har varit uppsåtligt och avsiktligt, vårdslöst och/eller har inneburit grovt åsidosättande av kärandeparternas rättigheter, vilket motiverar påföljd i form av bestraffande skadestånd.

SJUNDE GRUNDEN FÖR YRKANDE

FÖRSUMLIGHET

202. I sin representation av kärandeparterna hade svarandeparterna en skyldighet gentemot kärandeparterna att utöva den omsorg och skicklighet som normalt iakttages i liknande fall av välrenommerade jurister, som är verksamma på patentskyddets och patentprocessens område, och var skyldiga att iakttaga skälig nit och sitt bästa omdöme vid utövande av färdigheter och tillämpning av kunskaper.

203. I sin representation av kärandeparterna har svarandeparterna åsidosatt dessa plikter och gjort sig skyldiga till försummelse i yrkesutövning.

204. Som ett direkt och omedelbart resultat av svarandeparternas försumlighet i yrkesutövningen har kärandeparterna lidit skada.

205. Kärandeparterna har även rätt att återfå alla arvoden som mottagits av svarandeparterna i samband med 986-patenttvisten.

206. Svarandeparternas beteende har varit uppsåtligt och avsiktligt, vårdslöst och/eller har inneburit grovt åsidosättande av kärandeparternas rättigheter, vilket motiverar påföljd i form av bestraffande skadestånd.

ÅTTONDE GRUNDEN FÖR YRKANDE

BEDRÄGLIGt FÖRFARANDE (dr Lans)

207. Genom att falskeligen uppgiva för Rätten att AMS-svarandeparterna icke hade någon kännedom om överlåtelsen på Uniboard och genom att framhärda i detta bedrägeri har AMS-svarandeparterna gjort sig skyldiga till bedrägligt förfarande.

208. Delphi-svarandeparterna hade en skyldighet gentemot dr Lans och Rätten att korrigera de osanna utsagor som gjorts av AMS-svarandeparterna.

209. Utsagan var osann.

210. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna visste att utsagan var osann när den gjordes.

211. AMS-svarandeparterna avsåg att få Rätten förlita sig på deras osanna utsaga, och Delphi-svarandeparterna måste rimligen ha förstått att den osanna utsagan framställdes i avsikt att få Rätten att förlita sig på den.

212. Den osanna utsagan var Rättens beslutsunderlag.

213. Med den osanna utsagan avsåg AMS-svarandeparterna att skada dr Lans, och Delphi-svarandeparterna visste att den osanna utsagan skulle skada dr Lans, om den inte korrigerades.

214. Rätten förlitade sig på AMS-svarandeparternas osanna utsaga, hjälpta av Delphi-svarandeparternas tystnad, till förfång för dr Lans.

215. Som ett direkt och omedelbart resultat av AMS-svarandeparternas och Delphi-svarandeparternas bedrägeri har dr Lans lidit skada.

216. AMS-svarandeparternas och Delphi-svarandeparternas beteende har varit uppsåtligt och avsiktligt, vårdslöst och/eller har inneburit grovt åsidosättande av dr Lans' rättigheter, vilket motiverar påföljd i form av bestraffande skadestånd.

NIONDE GRUNDEN FÖR YRKANDE

SVEKLIGT UNDANHÅLLANDE (dr Lans)

217. AMS-svarandeparterna och Delphi svarandeparterna har svekligt undanhållit från Rätten att de kände till överlåtelsen på Uniboard senast den 19 februari 1997 och att AMS-svarandeparterna hade representerat Uniboard i dess diskussioner med IBM om omfattningen av IBMs licens.

218. De dolda sakförhållandena hade väsentlig betydelse.

219. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna hade en skyldighet både gentemot dr Lans och gentemot Rätten att yppa de sakförhållanden som de dolde.

220. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna dolde dessa sakförhållanden i avsikt att svekligen undanhålla Rätten dessa sakförhållanden till förfång för dr Lans.

221. Rätten kände ej till de verkliga sakförhållandena och hade ingen möjlighet att lära känna de verkliga sakförhållandena utan ärlighet från svarandeparternas sida.

222. Rätten skulle ha handlat annorledes, om den hade känt till sanningen om de sakförhållanden som AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna dolde.

223. Som ett direkt och omedelbart resultat av AMS-svarandeparternas och Delphi-svarandeparternas svekliga undanhållande har dr Lans lidit skada.

224. Svarandeparternas beteende har varit uppsåtligt och avsiktligt, vårdslöst och/eller har inneburit grovt åsidosättande av dr Lans' rättigheter, vilket motiverar påföljd i form av bestraffande skadestånd.

TIONDE GRUNDEN FÖR YRKANDE

SVEKLIGT UNDANHÅLLANDE (uniboard)

225. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna har svekligt undanhållit från Rätten att AMS-svarandeparterna beslöt att väcka talan i Uniboard-processen utan att samråda med dr Lans och Uniboard och att de informerade dr Lans eller Uniboard först efter det att talan väckts i Uniboard-processen.

226. De dolda sakförhållandena hade väsentlig betydelse.

227. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna hade en skyldighet både gentemot Uniboard och gentemot Rätten yppa de sakförhållanden som de dolde.

228. AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna dolde dessa sakförhållanden i avsikt att svekligen undanhålla Rätten dessa sakförhållanden till förfång för Uniboard.

229. Rätten kände ej till de verkliga sakförhållandena och hade ingen möjlighet att lära känna de verkliga sakförhållandena utan ärlighet från AMS-svarandeparternas och Delphi-svarandeparternas sida.

230. Rätten skulle ha handlat annorledes, om den hade känt till sanningen om de sakförhållanden som AMS-svarandeparterna och Delphi-svarandeparterna dolde.

231. Som ett direkt och omedelbart resultat av AMS-svarandeparternas och Delphi-svarandeparternas svekliga undanhållande har Uniboard lidit skada.

232. Svarandeparternas beteende har varit uppsåtligt och avsiktligt, vårdslöst och/eller har inneburit grovt åsidosättande av Uniboards rättigheter, vilket motiverar påföljd i form av bestraffande skadestånd.

ELFTE GRUNDEN FÖR YRKANDE

svekligt undanhållande

233. Svarandeparterna hade en skyldighet att informera kärandeparterna om detaljerna rörande 986-partnerskapet och att utverka kärandeparternas samtycke till det avtalet.

234. De dolda sakförhållandena hade väsentlig betydelse.

235. Svarandeparterna dolde detaljerna i 986-partnerskapet för kärandeparterna i avsikt att svekligt undanhålla dem för kärandeparterna.

236. Kärandeparterna kände ej till de verkliga sakförhållandena och hade ingen möjlighet att lära känna de verkliga sakförhållandena utan ärlighet från svarandeparternas sida.

237. Som ett direkt och omedelbart resultat av svarandeparternas svekliga undanhållande har kärandeparterna lidit skada.

238. Svarandeparternas beteende har varit uppsåtligt och avsiktligt, vårdslöst och/eller har inneburit grovt åsidosättande av kärandeparternas rättigheter, vilket motiverar påföljd i form av bestraffande skadestånd.

TOLFTE GRUNDEN FÖR YRKANDE

FÖRSKINGRING

239. Svarandeparterna har mottagit sammanlagt 20,93 miljoner US-dollar i licensavgifter och ränta från andra inkräktare i 986-patentet.

240. Kärandeparterna har rätt till 1,69 miljoner US-dollar, som mottagits av svarandeparterna men som undanhållits dem.

241. Kärandeparterna har anmodat AMS-svarandeparterna att betala de 1,69 miljoner US-dollar som de är skyldiga kärandeparterna.

242. Svarandeparterna har orättmätigt tillskansat sig och förskingrat 1,69 miljoner US-dollar, som de är skyldiga Käranden enligt arvodesavtalet, men har inte betalat dem till honom.

243. Svarandeparterna har orättmätigt tillskansat sig och förskingrat 1,15 miljoner US-dollar från advokaternas förvaltningskonto, där klientmedel är insatta.

244. Svarandeparternas orättmätiga tillskansande och förskingring av kärandeparternas medel har utförts medvetet och avsiktligt.

245. Som ett direkt och omedelbart resultat av svarandeparternas förskingring av kärandeparternas egendom har kärandeparterna lidit skada.

246. Svarandeparternas beteende har varit uppsåtligt och avsiktligt, vårdslöst och/eller har inneburit grovt åsidosättande av kärandeparternas rättigheter, vilket motiverar påföljd i form av bestraffande skadestånd.

TRETTONDE GRUNDEN FÖR YRKANDE

REDOVISNING

247. I sin egenskap av förvaltare måste svarandeparterna redovisa för kärandeparterna alla belopp som mottagits i anslutning till 986-patenttvisten.

FJORTONDE GRUNDEN FÖR YRKANDE

PÅTVINGAT FÖRVALTARSKAP

248. Svarandeparterna har varit illojala förvaltare för kärandeparterna och skott sig och berikats sig på sin illojalitet.

249. Som illojala förvaltare, vilka skott sig på sin illojalitet, anses svarandeparterna inneha de penningmedel och förmåner som de har mottagit i anslutning till 986-patenttvisten, samt de ränteintäkter och avkastningar som erhållits genom användningen av de medel som de orättmätigt mottagit genom tvångsförvaltning för kärandeparternas räkning.

250.

FEMTONDE GRUNDEN FÖR YRKANDE

AVSIKTLIGT TILLFOGANDE AV PSYKISKT LIDANDE (dr Lans)

251. Svarandeparternas beteende gentemot dr Lans har varit extremt och skandalöst, och har avsiktligt eller genom vårdslöshet vållat dr Lans psykiskt lidande.

252. Svarandeparternas beteende har varit uppsåtligt och avsiktligt, vårdslöst och/eller har inneburit grovt åsidosättande av dr Lans' rättigheter, vilket motiverar påföljd i form av bestraffande skadestånd.

AV DESSA SKÄL yrkar kärandeparterna på att Rätten måtte avkunna dom till deras förmån och mot svarandeparterna enligt följande:

A. Kärandeparterna må dömas att betala faktiska och trefaldiga skadestånd samt advokatarvodena för svarandeparternas svindlerier.

B. Med stöd av föreskrifterna i 18 United States Code § 1964 (a) yrkar kärandeparterna därtill att Rätten måtte besluta om skäliga restriktioner på svarandeparternas framtida verksamheter, exempelvis förbud för svarandeparterna att verka som yrkesjurister i Förenta staterna och föreläggande av upplösning eller omorganisering av AMS.

C. Kärandeparterna må dömas att betala skadestånd för svarandeparternas avtalsbrott.

D. Kärandeparterna må dömas att ersätta all skada som vållats av svarandeparternas brott mot de underförstådda överenskommelserna om god tro och lagligt agerande i deras avtal med svarandeparterna.

E. Kärandeparterna må dömas att betala skadestånd för bedrägeri och svekligt undanhållande.

F. Kärandeparterna må dömas att ersätta all skada som vållats av svarandeparternas åsidosättande av förtroendemannaplikter.

G. Svarandeparterna må föreläggas att restituera alla arvoden som mottagits till följd av deras aktiviteter i anslutning till 986-patenttvisten.

H. Kärandeparterna må dömas att ersätta all skada som vållats av svarandeparternas försumlighet i yrkesutövning;

I. Kärandeparterna må dömas att betala all skada som vållats av svarandeparternas förskingring.

J. Tvångsförvaltning må beslutas för alla penningmedel som mottagits och behållits av svarandeparterna i anslutning till 986-patenttvisten och på alla intäkter som erhållits till följd av användningen av sådana medel.

K. Dr Lans må tilldömas ersättning för all skada som vållats av svarandeparternas avsiktliga tillfogande av psykiskt lidande för honom.

L. Kärandeparterna må tilldömas förhöjt och bestraffande skadestånd från svarandeparterna, med ett belopp som är tillräckligt kännbart som straff för svarandeparterna och andra till varnagel.

Dr Lans och Uniboard må tilldömas sådan annan gottgörelse, bland annat ränta löpande före dom, kostnadsersättning, utlägg och advokatarvoden, jämlikt lagens föreskrifter.erat:

Forrest A. Hainline III Legitimationsnummer i Förbundsdistriktet Columbias advokatsamfund: 376957 ADVOKATFIRMAN FORREST A. HAINLINE III 5335 Wisconsin Avenue N.W. Suite 440 Washington, D.C. 20015 Tfn (202) 966-1962 Fax. (202) 318-0731 Aikidolaw@aol.com http://hainline.lawoffice.com Rättsligt ombud för käranden Håkan Lans och Uniboard Aktiebolag

HEMSTÄLLAN OM RÄTTEGÅNG MED JURY

Kärandeparterna Håkan Lans och Uniboard Aktiebolag hemställer om rättegång med jury.

Daterat:

Forrest A. Hainline III Legitimationsnummer i Förbundsdistriktet Columbias advokatsamfund: 376957 ADVOKATFIRMAN FORREST A. HAINLINE III 5335 Wisconsin Avenue N.W. Suite 440 Washington, D.C. 20015 Tfn (202) 966-1962 Fax. (202) 318-0731 Aikidolaw@aol.com http://hainline.lawoffice.com Rättsligt ombud för käranden Håkan Lans och Uniboard Aktiebolag

_____________________________________________________

Översatt från engelska språket.

In fidem.

Järfälla den 14 maj 2003

Bo Widegren

Fil. mag., av Kammarkollegiet auktoriserad translator från engelska till svenska

Turbingränd 20, 176 75 Järfälla. Tfn & fax: (08) 583 558 69 E-post: tbw@bredband.net

---

^[1] Översättarens anm.: i USA, ungefär “kommanditbolag”.

^[2] Översättarens anm.: Ordagrann översättning av “Plaintiffs”, dvs. kärandeparterna,

men uppenbarligen avses “Defendants”, dvs. svarandeparterna.

^[3] ”Crestar Värdepapper”, översättarens anm.

^[4] Övers. anm.: Källspråkstexten förefaller ha drabbats av ett redigeringsfel; den lyder: This scheme and artifice to defraud was executed fraudulent concealment was executed by use of the mail and wire in violation of 18 U.S.C. §§ 1341 and 1343, which are acts of racketeering under 18 U.S.C. § 1961. Verbet defraud och sammanställningen fraudulent concealment betyder samma sak (svekligt undanhållande), och orden was executed skrivs två gånger utan att det är innehållsmässigt motiverat. Den svenska översättningen bortser från den uppenbarligen av misstag medtagna passusen fraudulent concealment was executed.