Vem bär det
intellektuella ansvaret för rapporten?.
Avsnitten
om Håkan Lans amerikanska färggrafikprocess
Avsnitten
om små företags patentproblem
Enligt sin
webbplats är VINNOVA "en statlig myndighet som ska bidra till att höja
tillväxten och välståndet i hela landet". Det speciella ansvarsområdet
sägs vara "innovationer kopplade till forskning och utveckling – det vill
säga nyskapande, framgångsrika produkter, tjänster eller processer med
vetenskaplig bas." Omkring 180 personer arbetar på VINNOVA och årsbudgeten
är 1,7 miljarder kronor.
VINNOVA
skall alltså på olika sätt värna om teknisk forskning och utveckling, och då
bland annat innovationer, och har för detta mycket stora resurser till sitt
förfogande. Detta VINNOVA är just nu i färd med att ge ut en rapport med titeln
"Håkan Lans and the US cases regarding the patent for colour graphics (the
'986 patent)". Detta är ett minst sagt angeläget ämne, och man gläder sig
därför i förstone åt att VINNOVA tagit sig an att behandla det. Men vid
läsningen av det som förefaller vara det justerade slutmanuskriptet finner man
snart att det är fråga om en i flera avseenden mycket märklig rapport.
Till att
börja med är det inte klart vem som står för rapporten. Det är två aktörer,
eller snarare grupper av aktörer, som ligger bakom rapporten, men det är mycket
oklart i vilken relation dessa grupper står till varandra. Den ena gruppen är VINNOVA
representerat av generaldirektören Per Eriksson och chefsjuristen Catharina
Sojde. Den andra är en grupp utifrån tillkallade experter. Det märkliga är nu att
man inte vet vilken av dessa båda grupper som är huvudansvarig för rapporten.
På
titelbladet står att rapporten är skriven "by VINNOVA advised by the
Expert group on the '986 patent", vilket knappast kan tolkas på annat sätt
än att det är VINNOVA som står för rapporten, och att VINNOVA i sitt arbete med
densamma fått råd av expertgruppen. Är detta riktigt så är det alltså VINNOVA
som är huvudansvarig för rapporten. På andra ställen får man emellertid
istället starkt intrycket att det är expertgruppen som är huvudansvarig. Det
viktiga och relativt sett mycket omfattande slutsatskapitlet har sålunda titeln
"The Expert group's conclusions and recommendations to VINNOVA." Här
är det alltså istället expertgruppen som framstår som huvudansvarig.
Denna
fundamentala oklarhet hade kanske inte varit så allvarlig om rapporten varit av
hygglig kvalitet och väl genomarbetad, och man därför haft anledning att tro
att alla medverkande verkligen står bakom den. Men så förhåller det sig inte.
Den uppvisar istället betydande intellektuella brister och någon enighet om
texten, bland de medverkande, föreligger inte. Detta kommer att framgå i det följande.
Det är
till att börja med i grunden oklart vad rapporten handlar om. Av den redan
citerade titeln att döma handlar rapporten i sin helhet om Håkan Lans
amerikanska färggrafikprocess, men så förhåller det sig inte. Den innehåller
också betydande avsnitt om små och medelstora företags (Small and Medium-sized
Enterprises) svårigheter att försvara sina patent. Dessutom är dessa
båda delar av rapporten, som det förefaller, helt fristående från varandra. Vad
ligger bakom detta upplägg?
Tidigt i
rapporten (sid 5f) sägs att:
The Expert group was given the mandate:
1. To make an objective analysis of the
circumstances surrounding the '986 lawsuits with an aim of determining whether
the trials were conducted in a correct and fair manner;
2. To study other cases involving intellectual
property litigation where SMEs are involved;
3. To make recommendations for improving the
ability of SMEs to effectively defend their intellectual property rights;
4. To draw conclusion concerning the
implications of the cases examined on the innovation climate in Sweden.
Detta är
alltså expertgruppens uppgifter och mandat såsom de formulerats av VINNOVA –
det är alltså inte fråga om en Statlig Offentlig Utredning utan om en rapport
tillkommen på VINNOVA's eget initiativ. I den just nu aktuella rapporten har
man bara, och uttryckligen, ägnat sig åt två av uppgifterna, nämligen den
första och den tredje. De övriga uppgifterna skall, sägs det, behandlas senare.
Valet att
begränsa sig till den första och tredje uppgiften är förvånande. För att ta sig
an den tredje uppgiften förefaller det nödvändigt att ha ett bredare underlag
än enbart Lans amerikanska färggrafikfall, hur stort och viktigt detta än är.
Det förefaller, när man utifrån ser på de fyra uppgifterna, närmast självklart
att den första och den andra uppgiften, som båda innebär att faktiska fall
studeras, borde genomföras först. På så sätt skulle man ha skaffat sig tillgång
till ett ordentligt empiriskt underlag för att därefter kunna gå vidare med den
tredje och den fjärde uppgiften.
Men så har
man alltså inte gjort, utan man har valt att i en och samma rapport dels skriva
om Håkan Lans amerikanska färggrafikprocess och dels om små företags
patentsvårigheter. Dessutom är dessa båda delar helt fristående från varandra.
Någon användning av resultat från den ena delen för att kommentera eller dra
slutsatser i den andra delen förekommer över huvud taget inte – inte i
någondera riktningen. Den ena delen (huvudavsnittet 2 och delavsnittet 3.1)
handlar enbart om Lansfallet. Och den andra delen (allting i huvudavsnittet 3
utom det första delavsnittet 3.1) handlar om små företags patentsvårigheter.
Varför,
kan man undra, har man förfarit på detta egenartade vis? Varför har man, som
man i realiteten gjort, valt att skriva två smårapporter, som inte har något
med varandra att göra, och binda dem tillsammans mellan två pärmar? Och varför
har man valt att sätta en titel på det hela, som bara gäller för den ena
delrapporten, nämligen den om Lansfallet? Oavsett svaren på dessa frågor så är
resultatet av förfarandet, som jag skall visa, inte harmlöst. Dessförinnan
skall jag emellertid kommentera de två delarna, var och en för sig.
I sin
behandling av Håkan Lans amerikanska färggrafikprocess har utredarna ålagt sig
en del begränsningar. De skriver sålunda:
In the course of the public discussion it has
been contended that various actors in the cases examined have acted in bad
faith and conspired to force Dr. Lans and his company Uniboard to surrender
valuable patent rights. However, VINNOVA has refrained from making any attempts
to verify such possible intentions and actions.
Vad man
här hänvisar till är bland annat ett program i serien Uppdrag granskning i
Sveriges Television, en bok av författaren David Lagercrantz och några
uppsatser av statsvetaren Erik Moberg (det vill säga jag själv) som finns
utlagda på nätet. En viktig slutsats i dessa arbeten är att färggrafikprocessen
på ett otillbörligt sätt påverkats av aktörer som velat stoppa, eller komma
över, Håkan Lans andra stora uppfinning, nämligen positionsindikeringen. I
rapporten omnämns dessa arbeten, men utredarna har som sagt bestämt sig för att
inte ägna saken vidare intresse.
Utredarna
har också bestämt sig för att inte ta upp frågor som gäller eventuella brott
mot det så kallade TRIPS-avtalet. De skriver:
Furthermore, VINNOVA has abstained from making specific comments on the
international policy repercussions of the cases, including assertions in the
public debate about the compatibility of the US patent litigation procedure
with the TRIPS agreement.
En
välvillig tolkning av de nämnda begränsningarna är att utredarna bestämt sig
för att undersöka just färggrafikprocessen, och enbart den, utifrån dess egna
förutsättningar. Så kan man naturligtvis göra, eller man kan åtminstone starta
i den ändan, och låt oss därför se på den presenterade framställningen från den
utgångspunkten.
Som vi vet
så underkändes stämningen mot dataföretagen därför att den ansågs ha gjorts av
fel person, och vidare dömdes Håkan Lans – med avvikande från huvudregeln i
amerikansk skadeståndsrätt – att betala båda parters rättegångskostnader.
Skälet till det senare var att Lans påstods ha uppträtt bedrägligt. Kärnfrågor,
eller till och med kärnfrågorna, vid en analys av processen är därför dessa:
·
Vem
ägde faktiskt patentet? Gjordes stämningen verkligen av fel person?
·
Och
om stämningen gjordes av fel person, vem var i så fall skyldig till detta? Hade
Håkan Lans verkligen uppträtt bedrägligt?
Det
intressanta är nu att utredarna inte alls tar upp dessa frågor till analys. Istället
citerar man frikostigt ur domstolsprotokoll utan att på något sätt kommentera
det citerade (till exempel hela delavsnittet 2.2.2 "The Ownership issue").
Detta är gjort på ett sådant sätt att läsaren inte kan få något annat intryck
än att stämningen faktiskt varit felaktig, och att Lans genom bedrägligt
uppträdande faktiskt var skyldig till detta. Skrivningarna har uppenbart
karaktär av partsinlaga.
Det bör i
sammanhanget framhållas att den framstående amerikanske juristen och
immaterialrättsexperten Bruce Lehman noggrant undersökt förhållandena kring
stämningen och därvid bland annat, beträffande Håkan Lans dåvarande advokat
Louis Mastriani, konstaterat att:
Given Mr. Mastriani's knowledge of the
confusion regarding ownership of the Lans patent, he and his firm acted beneath
the standard of care in failing to prepare and file the necessary clarifying
documents.
Här läggs
alltså skulden för förhållandena kring stämningen entydigt på Lans dåvarande
advokater, men om detta sägs ingenting i VINNOVA-rapportens huvudtext. Delar av
Lehmanns utlåtande finns istället, utan kommentarer, undanstoppade djupt inne i
det tjocka Appendix 1, som väsentligen är en kronologisk redogörelse för de
olika stegen i färggrafikprocessen. Men ingenstans i rapporten finns något
resonemang kring, eller ställningstagande till, Lehmanns utlåtande.
Utredarna undviker
alltså kärnfrågorna för att istället upp en del andra saker, bland annat i
utförliga Appendix. Appendix 1, som jag redan nämnt, och Appendix 2, innehåller
båda kronologiska redogörelser för Lansprocessens utveckling och är från
analytisk synpunkt ointressanta. Detsamma gäller Appendix 3, som är en allmän
diskussion om provisionsavtal. De från analytisk synpunkt viktiga Appendixen är
istället 4, 5 och 6.
I Appendix
4 tar experten Lydia Lundstedt upp frågan om varför det av Håkan Lans helägda
bolaget Uniboard AB inte tilläts stämma efter det att domstolen menat att den
ursprungliga stämningen, som gjorts i Håkan Lans namn, varit felaktig. Frågan anses
väsentlig och introduceras i rapporten så här:
The dismissal of the Court in the Lans cases needed an explanation, since
US courts normally have a generous attitude in matters of substitution
according to the Expert group.
Slutsatsen
som dras är följande:
Concerning the issue of substitution, as this is
a matter of discretion for the trial court, it cannot be excluded that another
trial court looking at the same facts might have made a different ruling and
allowed substitution. Nevertheless, as the trial court acted within its
discretion, the Court of Appeal's decision to affirm this ruling was in compliance
with US case law.
USA's
domstolar är alltså i allmänhet generösa, och en annan domstol kunde i det
aktuella fallet mycket väl ha dömt på ett annat sätt, men nu råkade domstolen
faktiskt döma som den gjorde, och det var den i sin fulla rätt att göra. Alltså
har det inte begåtts något fel.
Detta är
möjligen riktigt. Problemet är bara att det ämne som behandlas av experten inte
berör kärnfrågorna. En förutsättning för att frågan om ett eventuellt byte av
kärande alls skall vara intressant är ju att den ursprungliga stämningen
faktiskt gjordes av fel person. Och att så var fallet tycks utredarna, utan
någon som helst diskussion, bara ta för givet. I realiteten är just detta dock
i högsta grad diskutabelt.
I Appendix
5 diskuterar experten Thomas Ewing frågan huruvida domare Penn gjorde rätt
eller fel när han lät bli att överlämna ett ärende om en påstådd mened till
allmän åklagare. Vad det (bland annat) handlar om är ett uttalande under ed av
Håkan Lans tidigare advokat Louis Mastriani den 13 augusti 1999. Ewing
konstaterar att domaren inte överskred sina befogenheter, och alltså inte
begick något fel, när han inte överlämnade ärendet till allmän åklagare.
Ja, och
återigen, så kan det vara, men vad har det med huvudproblemen att göra? Det
viktiga med det omtalade vittnesmålet – och enligt min mycket bestämda
uppfattning var det faktiskt fråga om en mened – var att det kom att utgöra
huvudorsaken till talet om Lans bedrägliga beteende. Men, återigen, den saken
diskuteras inte alls av utredarna. Istället har man valt att låta en expert göra
en utförlig utredning om ett ovidkommande sidospår.
Och
viktigare än så: Det finns andra än jag som anser att det var fråga om mened.
Den amerikanske advokaten och specialisten på "legal ethics" och
"professional responsibility" David Ross Rosenfeld skriver sålunda så
här om Mastrianis edsvurna uttalande:
This statement was both false and/or
misleading, was clearly prejudicial to plaintiff, and was conduct beneath the
applicable standard of care.
Rosenfelds
utlåtande finns över huvudtaget inte kommenterat eller omnämnt någonstans i
VINNOVA-rapporten – varken i huvudtexten eller i något Appendix.
Appendix 6,
slutligen, som också är skrivet av Thomas Ewing, handlar om fördelningen av
rättegångskostnaderna. Utgångspunkten här är ju att domstolen, med avvikande
från huvudregeln i amerikansk skadeståndsrätt, dömde kärandesidan, och på den
enbart Lans/Uniboard, att stå för de totala rättegångskostnaderna. En av
frågorna som ställdes till experten Ewing var: "On what basis did the
court award the attoreneys fees?". En viktig del av hans svar låter som
följer (sid 13):
The court approved the defendants' motions for their
attorneys' fees from Dr. Lans and Uniboard because the court found that Dr.
Lans fullfilled Sec. 285's requirement that the lawsuit had been
"frivolously" filed. The court did not grant the defendants' motion
for an award of attorneys' fees against Dr. Lans former attorneys because the
court found that the conduct of the attorneys during the litigation, while troubling
to the court, had not risen to the requirement of "recklessness" that
was needed under Sec. 1927 in order to justify attorneys' fees award.
Utan
minsta kommentar, som om det vore sant, citerar man alltså inte bara påståendet
att den ursprungliga stämningen var "frivolous", utan också det för
advokaterna urskuldande slirandet mellan "troubling" men ändå inte
"reckless".
Efter sin
mobilisering av ett antal expertutlåtanden i Appendixform kommer utredarna så fram
till sin slutsats om Håkan Lans amerikanska färggrafikprocess. Den låter i sin
helhet så här (sid 16; siffrorna har jag, Erik Moberg, satt in för att lättare
kunna kommentera de olika delarna):
(1) Even though a number of findings and
rulings by the courts may seem "unfair" to Dr. Lans and Uniboard, (2)
VINNOVA found no evidence of procedural error or of transgression of the scope
of discretion of courts under US law. (3) VINNOVA recalls that the infringement
allegations at the heart of the Lans and Uniboard cases never reached trial
because of the ambiguities surrounding the ownership of the '986 patent and
that the cases for the last several years have concerned issues entirely
relating to attorneys' fees.
(4) VINNOVA noted the trial court's concern
indicating that Dr. Lans' former attorneys may not have fulfilled their duties
with respect to the standard of care owed to Dr. Lans and Uniboard and also
that the outcome of the cases examined might have been different, had the
attorneys satisfied the burden put on them by their fiduciary relationship with
the clients. Dr. Lans has addressed this issue in the malpractice case which is
ongoing.
Efter
detta sägs det i rapporten ingenting mer om Lansprocessen, det citerade är
alltså själva slutklämmen – och i just den slutklämmen är det entydigt
experterna som talar. Jag kommenterar de olika delarna med angivande av den del
(siffra) som kommentaren gäller.
(3)
VINNOVA skriver att själva intrångsfrågorna aldrig nådde rätten på grund av oklarheterna
om vem som ägde patentet. Det är riktigt att intrångsfrågorna aldrig kom upp i
rätten, men hur vet VINNOVA att orsaken var oklarheterna kring ägandeskapet.
Kan detta inte ha varit ett rent svepskäl? Dessa frågor diskuteras över huvud
taget inte alls av VINNOVA. Detta är kanske förståeligt, en diskussion om de
reella skälen kan ju lätt bli besvärlig. Men VINNOVA har inte valt att inte
säga någonting i frågan. Genom användningen av det lilla ordet
"because" ger man istället, utan några skäl alls, sken av att man vet
hur det förhåller sig.
(4) I den
fjärde punkten noterar VINNOVA att Lans tidigare advokater kan ha begått
allvarliga fel, och att detta kan ha påverkat utgången av processen. Mer än så
sägs emellertid inte – istället hänvisar VINNOVA till en pågående
"malpractice"-rättegång. Motivet för denna tystlåtenhet finns angivet
tidigare i rapporten (sid 8) där det står:
The fact that there is an ongoing malpractice
case between Dr. Lans and his former attorneys also has legal ramifications and
introduces limitations for this report.
VINNOVA
preciserar emellertid inte på något sätt vari de legala begränsningarna består.
Uppenbart är att man hade kunnat skriva mycket mer än man faktiskt gjort – jag
har till exempel ovan berört rapportgruppens anmärkningsvärda tystlåtenhet om
Bruce Lehmanns utlåtande, som i betydande utsträckning handlar om just de saker
som tas upp i punkten (4). Man kan också ställa följande enkla fråga: Antag att
Håkan Lans aldrig hade stämt sina tidigare advokater, och att någon
"malpractice"-rättegång alltså ej öppnats – hade i så fall
VINNOVA-rapportens slutsatser blivit av en helt annan, och för Håkan Lans del
gynnsammare, karaktär. Denna fråga för oss över till nästa punkt, den om domslutens
faktiska innehåll.
(1) I rapporten står att "a number of
findings and rulings by the courts may seem "unfair" to Dr. Lans and
Uniboard,..". Vad exakt menas med detta? Vilka domslut kan tyckas vara unfair, och på vilka grunder? Om detta sägs ingenting –
det bara står där. Hur kan man över huvud taget inleda det viktiga
slutsatsavsnittet med en så slapp formulering? Kan det inte möjligen vara så –
undrar den intresserade läsaren – att ett antal domslut faktiskt är "unfair", eller rentav
felaktiga. Detta brukar ju vara den vanliga kritiken mot domslut, och när det
just gäller den amerikanska färggrafiken har huvudkritiken, så vitt jag vet,
just gällt själva domsluten och inte procedurerna. Frågan kan synas viktig, men
den behandlas över huvud taget inte i VINNOVA-rapporten.
(2) Detta,
att "VINNOVA found no evidence of procedural error or of transgression of
the scope of discretion of courts under US law", är huvudsatsen i den
första meningen i slutsatsavsnittet, och formuleringen är distinkt och klar. Detta
framstår därför som huvudresultatet av VINNOVA-gruppens behandling av Håkan
Lans amerikanska process. Och resultatet är tydligt: Några fel har inte
begåtts. Vi ser också att detta resultat ligger klart i linje med de olika
expert-Appendixen – intresset gäller procedurfrågor och ej sakfrågor, ej
"findings" och "rulings".
Något fel
har alltså inte begåtts i den amerikanska rättsprocessen, det är den huvudslutsats
som suggereras fram. Men egentligen har man bara analyserat, och uttalat sig om
procedurfrågor. Denna slutsats, och den angivna begränsningen, bör bedömas med
hänsyn till uppdraget så som det formulerades i rapportens inledning. Där stod, för att
repetera, att uppgiften var:
To make an objective analysis of the
circumstances surrounding the '986 lawsuits with an aim of determining whether
the trials were conducted in a correct and fair manner.
Denna uppgift
är uppenbarligen bredare än den uppgift som utredningsgruppen faktiskt tagit
sig an. Av
det som kallas "an objective analysis of the circumstances surrounding the
'986 lawsuits" finns ingenting i rapporten.
Det vi här
bevittnar är en utredningsskandal. Den grundläggande analysen är helt
obefintlig. Det förs inga resonemang om processen i stort. Det görs inga försök
att identifiera kärnproblem, att ringa in det som verkligen är viktigt och
avgörande. Istället pekar man godtyckligt ut ett antal frågor av närmast
underordnad betydelse, och låter förmenta experter utreda dem.
Som man
frågar får man svar brukar det ju heta, och denna gamla sanning exemplifieras
väl av den aktuella rapporten. Man har – noga och omsorgsfullt som det
förefaller – ställt frågorna på ett sådant sätt att man inte kunde få några
svar, och det fick man alltså inte heller. Och den som lett hela detta arbete,
och som alltså ställt frågorna, är VINNOVA:s chefsjurist Catharina Sojde. Eller, som det står i
rapporten, (sid 6): VINNOVA's head legal officer, Mrs Catharina Sojde, has
coordinated the activities described.
Jag skrev
i inledningen till detta avsnitt att det inte är något fel med att begränsa
utredningen till att enbart gälla Håkan Lans amerikanska färggrafikprocess. Jag
har själv studerat denna process ingående – åtminstone ett års heltidsarbete – och
även jag började på detta sätt. Men åtminstone min erfarenhet är att processen,
inom sina egna ramar, innehåller så mycket konstigheter att det inte låter sig
förklaras utan antaganden om utanförstående, ovidkommande aktörer. Det är detta
som leder fram till hypotesen om en koppling mellan färggrafikprocessen och
positionsindikeringen. Det som jag skrivit om dessa ting har vid det här laget
granskats och nagelfarits av åtskilliga, och jag känner inte till någon som
sagt att något är fel. Tvärtom känner jag till åtskilliga som tagit starka
intryck av vad jag skrivit.
Delavsnitten
(3.2 och 3.3) om små företags patentproblem är anmärkningsvärda, inte bara på
grund av sitt innehåll, utan också beroende på den redaktionella placeringen.
Allt som sägs om dessa frågor finns nämligen bland rapportens slutsatser,
ingenting överhuvud taget sägs i de avsnitt som föregår slutsatserna.
Beträffande
innehållet är det påfallande hur allmänt hållet det är. Det framhålls, på ett
tämligen mångordigt sätt, att det är viktigt att överföra patent till en
juridisk person som ägs av uppfinnaren, att det är viktigt att vara noggrann
med valet av advokater, och så vidare.
Den
väsentliga synpunkten på de här berörda avsnitten är emellertid av annat slag.
Eftersom rapporten till stor del handlar om just Håkan Lans, och eftersom
rapporttiteln indikerar att rapporten enbart handlar om honom, så är det svårt
att läsa de allmänt hållna, och tämligen självklara, rekommendationerna om att
vara noga med advokatval, och så vidare, som annat än en lång rad insinuationer
om att Håkan Lans slarvat med just dessa ting. Men var och en som satt sig
något in i hans ärenden vet att det inte förhåller sig så, utan tvärtom.
Jag har
redan nämnt att en expertgrupp medverkat vid tillkomsten av rapporten och jag
har också i det föregående nämnt några av experterna vid namn. Men expertgruppen
innehåller fler än de nämnda, och flera är namnkunniga och akademiskt
välmeriterade. Den samlade listan ser ut så här: Bengt Domeij, Thomas L. Ewing,
Eva Jarnvall, Marianne Levin, Lydia Lundstedt, Sten Niklasson, Johnny Nilsson,
Stig Strömholm, Sten Trolle och Erik Wetter.
Jag har
också redan nämnt att ansvarsfördelningen mellan VINNOVA och expertgruppen är
oklar. Alla experterna är dock nämnda och utförligt presenterade i rapporten,
och effekten av detta – och den avsedda effekten kan man tillägga – är
naturligtvis att rapporten får ökad tyngd. Men om experterna faktiskt inte står
bakom rapporten så är detta falskt. Det är ohederligt att på detta sätt binda
människor vid något som de eventuellt inte vill vara bundna vid, och jag vet att
åtminstone några av experterna har starkt avvikande uppfattningar i flera av de
viktiga frågor som behandlas i rapporten.
Dessa
synpunkter förändras inte av att det på ett ställe (sid 6) står att rapporten "is
issued under the sole responsibility of VINNOVA".
Håkan Lans
är en av Sveriges största uppfinnare i modern tid. Han har gjort banbrytande
innovationer och i samband därmed drabbats av patentprocesser och domar av ett
närmast förödande slag. Ingenting tyder på att han gjort några fel i dessa
sammanhang. Den sannolika förklaringen är snarare att han är institutionellt
svag – en enda person – samtidigt som hans uppfinningar, och då i synnerhet
positionsindikeringen, är revolutionerande. Det är närmast självklart att den
kombinationen inbjuder till övergrepp.
Låt mig här citera Thomas A. Edisons biograf och tillika rättsliga huvudombud Frank Lewis Dyer. Han skrev (1910) att: "Throughout the forty-odd years of his creative life, Edison has realized by costly experience the truth of the cynical proverb that 'A patent is merely a title to a lawsuit'." Och lite senare i samma kapitel utvecklar Dyer temat på följande vis (his italics):
The inventor creates a new thing – an invention of utility – and the
people, represented by the Federal Government, say to him in effect:
"Disclose your invention to us in a patent so that we may know how to
practice it, and we will agree to give you a monopoly for seventeen years,
after which we shall be free to use it. If the right thus granted is invaded, apply
to a Federal Court and the infringer will be enjoined and required to settle in
damages." Fair and false promise! Is it generally realized that no matter
how flagrant the infringement nor how barefaced and impudent the infringer, no
Federal Court will grant injunction UNTIL THE PATENT SHALL HAVE BEEN FIRST
LITIGATED TO FINAL HEARING AND SUSTAINED? A procedure, it may be stated
requiring years of time and thousands of dollars, during which other infringers
have generally entered the field, and all have grown fat.
Håkan Lans amerikanska färggrafikprocess är
av största betydelse inte bara för Håkan Lans, utan också för Sverige som
industrination och välfärdsland. Det är viktigt att uppfinningar kan försvaras,
och att de faktiskt också försvaras. Just därför är det synnerligen vällovligt
att VINNOVA tillsatt en utredning för att undersöka förhållandena kring den
aktuella processen, men just därför också beklämmande att resultatet, så som
det nu föreligger, är så inskränkt och håller så låg intellektuell kvalitet. Om
VINNOVA-rapporten publiceras i sin nuvarande version – eller i någon form som
har likheter med den nuvarande versionen – så kommer den, därom är jag
övertygad, att allvarligt skada de värden som VINNOVA inte bara skall värna om,
utan i grunden säkert också vill värna om.