Acers oanständiga dotter Gateway

Den 8 februari inleds den process mot Håkan Lans och hans företag Uniboard AB, som jag tidigare skrivit om under rubriken ”Rättsskandalen som nått Nacka tingsrätt”. I denna artikel skall jag närmare granska käranden i processen, nämligen det amerikanska datorföretaget Gateway. Detta företag har under lång tid spelat en spelat en märklig och skum roll i det smutsiga spelet kring Håkan Lans två stora patent. Det ena – färggrafikpatentet – avser grunderna för den teknik som används för att presentera bilder på datorskärmar. Det andra – positionsindikeringspatentet – gäller ett revolutionerande navigeringssystem för flyg, sjöfart och landtrafik.

En lång rad företag har gjort sig skyldiga till intrång i färggrafikpatentet. Efter framgång i en mångårig, svår process mot japanska Hitachi kontaktades Håkan Lans av nitiska advokater som, mot provision, ville föra talan också mot ett antal amerikanska företag för patentintrång. Detta ledde till att några av företagen, bland dem Gateway, stämdes 1997.

Det första domslutet, som kom 2001, var katastrofalt för Lans. Till att börja med så diskuterades intrångsfrågan över huvud taget inte alls. Huvudtemat blev istället ett påstående om att stämningen, som gjorts i Håkan Lans namn, var felaktig och därför ogiltig. Den borde istället ha gjorts av Lans helägda bolag Uniboard. Dessutom gjordes gällande att den påstått felaktiga stämningen inte berodde på något banalt missförstånd, utan var ett resultat av Håkan Lans påstådda trixande. Lans misstag var inte ”an honest and understandable mistake”. Domstolen gjorde därför ett undantag från den huvudregel i amerikansk skadeståndsrätt som säger att vardera parten står för sina egna rättegångskostnader och dömde Lans att betala båda parters kostnader. Efter omprövningar upprepades exakt samma dom 2005 och 2006.

Det belopp som Håkan Lans enligt domsluten skulle betala var mycket stort och i ett förlikningsförslag inför domen 2001 föreslogs därför att Lans, istället för att betala med pengar, skulle göra sig oskyldig på annat sätt. Förslaget var lömskt, ty utan att positionsindikeringen nämndes vid namn innebar det i realiteten ändå att han skulle lämna ifrån sig patentet till just denna uppfinning. Håkan Lans avslog naturligtvis, och det är därför Gateway nu stämmer Lans och Uniboard i Nacka tingsrätt för att få ersättning för sina kostnader i den amerikanska processen.

De amerikanska domsluten är i alla avseenden felaktiga. Stämningen gjordes inte av fel person, utan av rätt person. Håkan Lans har aldrig trixat, och han har ej heller haft något som helst intresse av att trixa. I själva verket förhindrades han att närvara i den första delen av processen, den som ledde fram till domen 2001, trots att han enträget eftersträvade att bli hörd. Om det var hans egna advokater eller domaren som avstyrde hans närvaro är emellertid fortfarande oklart.

Hela den amerikanska färggrafikprocessen var i själva verket en skenprocess, iscensatt för att komma åt, eller möjligen förhindra spridningen av, Håkan Lans revolutionerande navigeringssystem. Om detta har jag skrivit utförligt och detaljerat i de båda uppsatserna ”Domen mot Håkan Lans – ett planerat justitiemord?” och ”Den nya domen mot Håkan Lans – ytterligare ett steg i ett planerat justitiemord!”. Jag skall därför inte upprepa argumentationen här utan istället koncentrera mig på just Gateway, som redan från början spelade en central roll i den amerikanska processen.

· Det var sålunda Gateway som lanserade det falska, och i domstolen aldrig prövade, påståendet att stämningen gjorts av fel person. Gateway (enligt domstolsprotokollet): “Lans was not the registered owner of the patent, and thus lacked standing to sue.”

· Det var också Gateway som drev kravet att Lans, på grund av sitt påstått bedrägliga beteende, skulle bära båda parters rättegångskostnader.

· Och det var Gateway som, tillsammans med Lans dåvarande advokater, låg bakom det förlikningsförslag enligt vilket Lans skulle lämna ifrån sig positionsindikeringspatentet.

Om allt detta berodde på att Gateway på egen hand var drivande, eller bara agerade på uppdrag, vet vi inte. Ej heller vet vi om agerandet berodde på att Gateway vid den aktuella tiden – under den så kallade IT-bubblans år – befann sig i svår ekonomisk kris och därför kunde ha intresse av att pröva nya ”strategier”.

Men vad agerandet än berodde på så kan företaget rimligen inte – och i all synnerhet inte efter den första domen 2001 då Lans hade nya advokater och viktigt nytt material kommit fram – ha varit omedvetet om sitt falskspel. Att Lans hela tiden varit den registrerade ägaren av färggrafikpatentet är sålunda lätt att kolla i det amerikanska patentregistret. Och att föreställningen om att Lans skulle ha trixat var baserad på en mened från Lans dåvarande advokat Louis Mastriani har varit visat bortom varje rimligt tvivel åtminstone sedan nytt material inför domen 2005 lades fram.

Nu kan man kanske säga att det inte är fel att driva orimligheter inför en domstol. Går det så går det – och i slutändan är det ju domstolen som dömer. Men en sådan attityd är nog ändå för de flesta väl magstark, och uppenbarligen också för Gateway. Det är bara att gå till företagets webbplats och ta del av dess mycket utförliga och genomarbetade ”Code of Ethics”. Där framhålls bland annat vikten av att tala sanning på följande sätt:

· Tell the truth. … And a big part of telling the truth is knowing what the truth is – which means keeping full and accurate records so we are never in doubt.

Och betydelsen av att inte skada företagets anseende utvecklas så här:

· If we … do something that darkens our reputation, we are stealing from our shareholders and, ultimately, from each other. So, it’s not only wrong, it’s dumb.

Uppenbarligen bröt Gateway mot dessa sina egna regler i den amerikanska processen, och företaget trampar nu på i ullstrumporna. Inför processen i Nacka tingsrätt har företaget, företrätt av de svenska advokaterna Jonas Benedictsson och Åsa Hanna, trixat – ja just det, trixat – ordentligt. Man har plötsligt introducerat en ny kärandepart, ett brevlådeföretag i Nederländerna.

Bakgrunden är att svensk och europeisk skadeståndsrätt, till skillnad från amerikansk, stipulerar att förloraren i en process skall betala båda parters rättegångskostnader. Och för att denna regel skall kunna efterlevas är det viktigt att före processen säkerställa att käranden kan klara av en förlust.

Den svenska rättegångsbalken innehåller därför följande regel:

Om en utländsk medborgare som inte har hemvist här i landet eller en utländsk juridisk person vill väcka talan vid svensk domstol mot en svensk medborgare, mot någon som har hemvist i Sverige eller mot en svensk juridisk person, skall på svarandens yrkande käranden ställa säkerhet för de rättegångskostnader som han genom lagakraftägande avgörande i målet kan bli skyldig att betala.

Och vidare:

Säkerheten skall bestå av pant eller borgen. … Är säkerheten inte godkänd av svaranden, skall den prövas av domstolen. … Säkerheten skall tas i förvar av domstolen eller av den som domstolen utser.

När Lans genom sina advokater, och med stöd av dessa regler, krävde att Gateway skulle deponera en säkerhet svarade Gateway först med att sätta in 75 000 dollar på sin egen advokatbyrås klientmedelskonto. Och när Lanssidan då framförde att beloppet både var för lågt och olämpligt placerat, så gjorde Gateway sitt märkliga drag. Man drog helt enkelt tillbaka den kritiserade säkerheten och överlät sin talan på företaget Gateway Europe B.V., som ligger i Nederländerna. Företaget ligger inom EU, och för sådana företag gäller den svenska rättegångsbalkens regler om säkerhet för rättegångskostnader inte.

Gateway Europe ligger alltså i Nederländerna, men mer än så har Gateway inte uppgivit. I sin inlaga till Nacka tingsrätt skriver företaget bara att ”Behörighetshandlingar inklusive adressuppgift för Gateway Europe kommer att inges inom kort.” Så småningom kommer kanske bilden att bli tydligare, men hittills gjorda efterforskningar ger vid handen att det är fråga om ett brevlådeföretag. Sökning på nätet ger bara ett telefonnummer, och det numret visar sig vid uppringning gå till en bank, inte till Gateway. Och banken bekräftar att Gateway Europe är ett brevlådeföretag.

Manipulerandet med parterna på kärandesidan syftar uppenbarligen till att kringgå kravet på deponering av säkerhet.

Även här är Gateways ”Code of Ethics” intressant. Under rubriken “Obey the law” står (min kursivering):

This may sound obvious, but the scandals in American business over the past few years have proven that maybe it isn’t so obvious after all. So let’s make it simple: No Gateway employee should ever break the law or cut corners on labor, environmental or securities regulations. The exceptions? None.

Om man utgår från det självklara att det är andan, inte bokstaven, som gäller, så måste uttrycket ”cut corners” ha en mer allmän syftning än enbart ”labor, environmental or securities regulations.” Det gäller till exempel rimligen också uppträdandet i rättsprocesser. Och klart är då att Gateway, i sitt manipulerande med kärandeparterna, bryter mot sin egen kod. Agerandet är grovt oanständigt.

Och detta är av intresse också i ett vidare sammanhang. Gateway har nämligen köpts upp och är sedan hösten 2007 helägt dotterbolag till det taiwanesiska datorföretaget Acer, som därmed, enligt egen uppgift, är det tredje största PC-företaget i världen. Och Acer har i sin tur, i form av ett ramavtal, mycket nära affärskontakter med den svenska staten.

Ramavtalet är institution inom den statliga så kallade inköpssamordningen. För att olika mindre enheter inom den statliga och kommunala förvaltningen skall slippa förhandla på egen hand, och också få bättre villkor, har några centrala myndigheter fått i uppdrag att träffa ramavtal med olika tänkbara fabrikanter och leverantörer.

Bland annat har Statskontoret träffat sådana ramavtal med olika datorfabrikanter beträffande persondatorer, bildskärmar, med mera. Och avtalen gäller för tänkbara köpare inom den offentliga förvaltningen, vilken här inkluderar försäkringskassor och affärsdrivande verk, universitet och högskolor, samt landstingen och Sveriges 237 kommuner.

Ett sådant ramavtal har Statskontoret tecknat med just Acer, och potentiellt är det alltså fråga om en mycket omfattande försäljning.

Håkan Lans är en av Sveriges största uppfinnare genom tiderna. Den behandling han utsatts för i den amerikanska färggrafikprocessen är alltigenom orättfärdig och vidrig, och innehåller dessutom rent kriminella handlingar. Gateway har haft en central roll i dessa aktiviteter. Vad som nu sker i Nacka tingsrätt föranleder därför en del viktiga frågor. Vet Acer om vad dess helägda dotterbolag Gateway ägnat sig åt, och ägnar sig åt? Och om Acer känner till detta, finner Acer det i så fall vara i sin ordning? Och om Acer tycker att allt är i sin ordning, anser Statskontoret i så fall att det är lämpligt att göra affärer med Acer?

Förhoppningsvis har Acer, som även det har en krävande etisk kod, hittills svävat i okunnighet om dottern Gateways förehavanden.

− * −